Såg en film som jag trodde att jag skulle älska.
En fransk kärleksfilm med klara färger, söta pojkar och vackra flickor.
Och ibland kom jag på mig själv att bara sitta och le.
Som när han kysser henne under bordet, när hon berättar vad hon vill bli när hon blir stor.
När hon sjunger för honom på hans mammas begravning.

Men ibland ville jag stänga av.
När regissören inte verkade känna något alls utan enbart drömde om att lyckas göra en amelie från montmartre-kopia.

Men sedan när filmen var slut grät jag så min tröja blev helt blöt.
För hur klyschig och klibbig på ett låtsassockrigt sätt den än är, så göms det en vacker kärlekshistoria.
Och man ser i filmen att deras kyssar är perfekta för varandra!
Och sådant är hemskt flott.

Vill du se en film om kärlek där Edith Piafs ”La vie en rose” spelas totalt 5 gånger?
Se Jeux D'enfants.

fint hångel.

I saw this french movie about love. It's called ”Jeux D'enfants” or ”Love me if you dare”.