kärlek.

m+s



















Igår fick Matilda och Sebastian en bebis! Jag är så himla himla glad för deras skull och önskar så mycket att jag var i Sverige en liten stund för att krama dom och deras nya lilla person femtusen gånger. Jag kan verkligen inte tänka mig någon gulligare familj. <3
.


Two of my dearest friends, Matilda and Sebastian got a baby last night. I’m so happy for them!

17 feb.


Idag har jag och Ludvig varit ihop i tre år. Jag är så himla glad att han är min pojkvän. Jag älskar honom mest av allt.
.


Today me and Ludvig have been together for three years. I love him. <3

från och med du.

Vi har kysst varandra vid fyra tillfällen. Den första gången var på en hemmafest. Jag var inte beredd, vi stod och pratade i toalettkön och helt plötsligt, mitt i en mening, lutade du dig fram och kysste mig. Eller kanske inte ens lutade, tog sats, överrumplade mig. Vi ramlade in på toaletten, fastnade i ett duschdraperi. Du var så fin i din nya jacka och när jag öppnade ögonen såg jag att du blundade hårt. Vi hånglade i en soffa utan paus i fem timmar. Vi var de sista som gick utan att ha pratat med någon och jag kände mig som femton år.

Den andra gången var dagen efter, en lördag. Jag var på middag men fick reda på att du var ute på en nattklubb i närheten. Tvingade dit en kompis och hittade dig vid baren. Ställde mig strategiskt för att köpa öl samtidigt, sa hej och du log, la din arm runt min midja. Dina kompisar var där och jag fick hälsa på dem och du hade randig tröja och röd snusnäsduk runt halsen.

Den tredje gången var i hörnet norrtullsgatan och frejgatan. Det var några dagar efteråt, vi rökte en cigarett ihop och jag visste inte längre om vi var vänner eller om vi skapat något annat, odefinierbart. Vi satt nära på en fönsterkant, på en Dagens Nyheter som du haft med dig. Du tog min hand efter den andra cigaretten och sedan snuddade du med dina läppar mot min kind och jag vände mig om mot dig. Det var minusgrader men varmt i din mun.

Den fjärde gången var utanför en bar på birgerjarlsgatan och det var första gången jag sårade dig. Jag såg dig i baren och gick rakt förbi, utan att säga hej. Jag vet inte varför. Fick kramp i magen och visste inte hur vi hälsade på varandra. Vad vi var. Våra blickar möttes for en halv sekund och jag vek undan och passerade dig. Iskallt och utan kommentar. Jag såg dig gå ut från baren nästan omedelbart efteråt och jag lämnade min öl på ett bord och sprang efter. Du väste att jag undvek dig och jag sa förlåt, att jag var så förvirrad. Du lät mig följa dig några kvarter och utanför Humlegården satte du dig på en bänk.
– Om du inte vill så behöver du inte, sa du och jag blev teatralisk och viftade med armarna och sa att jag vill jag vill men lite i taget. Och sedan tog jag ditt huvud mellan mina händer och tryckte vara pannor mot varandra. Du kysste mig försiktigt men tog en taxi ensam hem.

Du vet inte att jag smsade dig gott nytt år jag saknar dig på nyårsafton. Du vet inte det för att du tappade din mobil i vattnet den natten. Jag fick reda på det efteråt och sa aldrig något. Du gav mig en bränd dvd i julklapp och vi tittade på den i ditt sovrum, satt bredvid varandra under tystnad och jag räknade dina andetag. 1440.

Nu sitter vi på golvet på en hemmafest med andra människor som inte heller känner varandra riktigt och du tittar på mig, bara mig. Du dricker öl och släpper inte min blick och jag får blixtont i magen och hinner tänka att du är sötare än alla andra i rummet och som från någon annanstans, som om du inte passar in bland oss. För vassa käkben, för vackra axlar när man klär av dig. Jag ställer mig upp för att gå och hämta en öl och känner längs med ryggen när jag går ut från rummet att du också ställer dig upp. Du ställer dig upp, går tyst fram till mig och lyfter upp mig. Du bär mig in till köket och jag skrattar och du pressar dina varma kinder mot min nacke. Vi hånglar mot kylskåpet och dina glasögon ramlar av men du låtsas inte om det.
Dagen efter smsar jag:
Bli ihop med mig.
Och du svarar: Såklart.

L.


Ludvig åkte idag. Efter lite mer än tre veckor tillsammans sa vi hejdå i ett gatuhörn och det är så väldigt svårt att säga hejdå till någon man inte vill ska gå. Så obegripligt ensamt det är att inte ha honom i min säng, i min hand, bredvid mig på gatorna. Men man måste tänka att man ses snart, snart igen. Snart. Det är bara lite tid emellan.
.


Ludvig left today and I miss him too much already.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!