kärlek.

hångla backstage, en egen gård och halva sommaren.

65dc960808befb59c8bd42965e2b242d
Här kommer den allra sista delen av finheter som ni varit med om hittills i år. Tack för att jag fick läsa och dela! Tror att man blir både en snällare, vettigare och gladare person av att läsa såna här grejer faktiskt. 

 


Jag spenderade halva sommaren
med att sitta i duschen och stirra och tänka att jag kommer aldrig bli av med den här smärtan
På att leta efter honom i folkmassorna på uteställen, festivaler, bland caféer och klungor av människor
För att sen vakna en dag och långt in på natten inse att jag inte ägnat en enda av mina tankar, varken åt honom
eller åt den där smärtan i bröstet som plötsligt inte fanns där längre.


Jag fick lånet beviljat hos banken så nu är gården min! Nu kan jag städa bort honom och göra plats för en framtida fru istället.


När jag sa till min sambo att jag inte vill bo kvar här, att jag måste tillbaka till mitt liv i Stockholm även om han inte följer med. Han sa att han kan bo vart som helst så länge han får vara med mig. Det gjorde mig jävligt glad såklart men gladast gjorde jag mig själv för att jag satte min lycka främst för första gången i vår relation.


Kom på att jag numera haft sex med mer en tjugo personer under mitt tjugoettåriga liv, och tycker liksom jag gått in i någon slags fas då jag bara filar på detaljerna för att bemästra konsten. Så himla härligt tycker i alla fall jag.


hånglade backstage med en brittisk förbandstrummis som kallade mig för darlin


Är ganska nyexad sjuksköterska, och gav hjärtkompressioner och gav adrenalin under ett hjärtstopp på jobbet, och min sambo köpte rosor till mig för att han var så stolt.


Jag och min syster köpte med pizza och hamburgare hem till mormor och morfar. Vi alla fyra hamnade i matkoma och behövde lägga oss ner i deras säng.


När jag sov hos honom för andra gången och han väckte mig mitt i natten. Jag tittade upp på honom med frågande ögon och han tittade tillbaka med rufsigt hår och förvirrad blick och utbrast ”oj förlåt för att jag väckte dig jag vet inte riktigt varför jag ville bara vara med dig”

 

Translation. The last batch of favorite 2016 moments from you guys. <3

 

photo source.

presidenter, hundar och midsommarhångel.


Låt oss dra igång den här soliga tisdagen (iaf sol här!) med lite berättelser från er. Har fortfarande så många kvar att gå igenom vilken är en trevlig känsla för jag blir så glad av att läsa dem.

När min pojkvän, som har varit min sen i höstas bara, pratar gulligt med min katt när han tror jag sover.


Ett av kidsen jag tar hand om sa att jag borde bli president. När jag frågade varför hon tyckte så sa hon att ”du tar ju så bra hand om oss så du borde ta hand om allihopa”


Jag är ett mailsvar bort ifrån mitt drömjobb. Ett drömjobb som inte är i Sverige där jag och mina underbara nuvarande kollegor och vänner är. Så när vi är på gymmet och tränar går han förbi, slår till mig med vattenflaskan på höften och säger att han inte vill att jag ska sluta på jobbet.


Firade Palentine med en vän, åt billig sushi och kollade på någon längdskidstävling som gick på tv. Han grät över en gammal kärlek som han saknade mycket. Jag grät också. Av sympati tror jag, eller kanske över att relationer är så himla hopplösa och gör så himla ont alltid. Han gav mig ett knippe rosa tulpaner. En kompispresent. Åh vad jag vill ge honom våren tillbaka.


När min pojkvän kommer hem med oreos pga han vet mina cravings när jag har mens. När vi sedan har ätit upp hela paketet och jag säger ”fan vad tjocka vi är” och han svarar ”nä vi har mens”.


när en bekant börjar prata om förra året på midsommar och säger till mig ”men du! Du hångla ju med ****** – han va ju helt frälst av dig” och jag fick spela så JÄVLA COOL. Alltså segerdansen i mitt huvud gick i 110 km/h. Det midsommarhånglet är ett hångel jag liksom burit med mig för han va så lång så om jag stod på en stol va jag liksom i nivå för att hångla med honom.


Att alla killar som jag nånsin varit med kan slänga sig i väggen efter att jag träffat HENNE.


Det sista året på gymnasiet bestämde sig mina vänner att jag inte fick vara en del av deras lilla gäng längre. Det gäng som jag varit en del av i två år. Jag fick inte längre vara delaktig i deras samtal eller följa med på deras små spontana träffar. Jag har nog aldrig varit så ledsen som jag var då. Det gjorde så himla ont. Jag glömde bort hur man skrattade. Jag glömde bort hur man var glad. Men efter studenten bestämde jag mig att jag var värd så mycket bättre. Så jag plockade upp alla bitar av mig själv, lärde mig att skratta igen och nu är det jag som ska åka till New York för att bli skådis. Jag är så jävla bra. Så jävla bra.


När jag var sjuk en hel dag och den absolut snyggaste killen i min klass (som jag knappt vågat prata med än) smsade mig och frågade varför jag inte var i skolan.


Gjorde slut med min kille efter två år eftersom att han aldrig sa att jag glittrade eller frågade vad jag tänkte om saker o ting. Trodde det skulle bli den mörkaste vintern någonsin, men istället så sprang jag o mina nyfunna vänner in i en kyrka o dog av skratt (eftersom vi endast var där pga söt pojke) för att sedan äta falafel på ett tak i minusgrader. Det va så fkn kallt men vi bara skrattade.


Jag och mina barn mötte en hund idag när vi promenerade. Min sjuttonmånaders bebis börjar hojta ”vovvov!” och vill klappa men hunden (+ ägaren) viker av in på en stig. Då släpper barnet min hand och börjar försöka forcera snövallen i sina lite för stora vinterkängor. Jag går några steg till och ber honom att komma men han fastnar där på vallen, tittar på mig, sträcker handen efter mig och ropar ”VOV-VOV!!!!”.
Han älskar hundar. Så sjukt bra uppfostrat av mig.

 

Translation. Favorite 2016 moments from readers.

 

picture source.

skridskodagar, ett nytt gäng och chili cheese.

snacka
Glad fredag alla ni gulliga personer där ute. Idag pyntar vi bloggen med en himla massa finheter från er! Då kan ju helgen inte bli annat än bra tänker jag.

 


Jobbade på ett dagis och visade ärret som jag fått av en katt. Barnen blev så bekymrade, undrade om det inte gjorde iaf lite ont. Det var fint att någon för en gångs skull brydde sig om mig.


När killen jag träffar ringer (lite lagom fullis) vid halv ett en lördag och bara: vill du ha något från donken? Så köper han chili cheese åt mig, kommer hem till mig, fnittrar hur mycket som helst och kramar på mig tusen gånger om. Det var fint.


Jag har äntligen, äntligen studerat klart och börjat jobba som lärare. Idag hade vi en skridskodag och jag lärde en handfull med sjuåringar att åka skridskor, från att de inte kunde stå upp på sina skridskor till att de kunde ta sig fram alldeles själva. Att få se bara den utvecklingen gjorde så att jag kände att alla tråkiga år på universitetet var värt det.


Det är fint att få en kram av en nyanländ ung man som jag hjälper med svenskaträning. Att gå till deras matsal efteråt och få jättegod kebab (fast jag inte gillar det vanligvis) av en stolt kock. En tvååring som kryper upp i knät som säger och pekar öga, näsa, mun på perfekt 2-åringssvenska. Alla på boendet kan Lilla snigel utantill.


Jag fick höra av en ny kompis som alltid tänker kloka tankar att jag är en av de smartaste hon känner. Var så fint att höra efter ett halvår på gymnasiet där pressen är så hög. Och att det för första gången finns en kille som får det att pirra i magen när han pratar för att jag gillar hur han tänker om världen. Åhh Sandra, han har världens känsligaste ögon, nästan som en hundvalp.


För ett år sen fick jag väldigt ung cancer. De tog bort ett bröst och nu har jag bara ett stort ärr över hjärtat. Jag trodde att aldrig mer skulle en kille vilja vara ihop med mig eller ha sex med mig. Sen träffade jag honom och han var den finaste jag nånsin har träffat. När han för första gången såg mig naken tittade han jätte länge på mig och sa sen: ”Du är så otroligt vacker.” Sen kysste han ärret. Sedan dess har det inte gått en enda dag utan honom.


En söt kille som jag crushade på i cirka ett år har frågat om jag och min hund vill hänga med honom och dricka öl nästa gång jag är i hemma i Stockholm. 19-åriga jag hade DÖTT


Blev sambo med en snäll rödhårig jätte som gnider sitt ansikte mot mitt som ett kelsjukt lejon och vill vara lilla skeden när vi ska sova fast han är 32 cm längre än mig, som alltid skrattar åt mina skämt och lagar löksoppa som en chef ( <– t.o.m. det där asdåliga skämtet hade han garvat åt


att vi alltid sitter på samma sida av bordet på alla restauranger.


att jag håller på att få ett nytt gäng, jag tror jag kommer bli bästis med allihop. Eller jag hoppas det i alla fall.


Jag hade min första huvudrollspremiär, i en gigantisk musikalroll på en teater jag drömt om att arbeta på sen jag var typ tolv år gammal. Det är en jättekänd skådis som spelar huvudrollen största delen av tiden, men en gång i veckan är det jag. Man kan tro att det kanske är det finaste som hänt, men min premiär – med fyra dagars reptid och så IN I KAKLET – var kanskje det märkligaste jag gjort. Jag var så slutkörd när det var klart att jag typ inte kunde prata.
Det finaste hände efter. En av mina bästa vänner hade varit och kollat. Hon kom bakom scen efter, såg mig och började direkt störtlipa. Hon kramade mig hårt hårt hårt och grät och sa att hon var så stolt över mig och DET var det finaste på många år. Inte att man får stå och låtsas vara stjärna på en stor scen, men att få ha en människa i sitt liv som tycker om en på det sättet. Och som jag med tycker om. Jag höll hårt i henne och kände att det här är fan större än alla huvudroller i livet. Det är det här som borde spela huvudrollen.

 

 

Translation. Wonderful moments written by readers. The google translator button is at the top below my header!

 

photo source.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!