I lördags tog jag, Ludvig och Nina tunnelbanan till 81:a gatan och Naturhistoriska Museet. Som jag har velat besöka det stället.
Vi började i avdelningen med nordamerikanska däggdjur.
Ni vet riktigt gamla kartböcker, gulnade jordglobar och tavlor med nålade fjärilar? Och ljusbruna linjerade anteckningsböcker och affischer på växter i gamla skolsalar? Så känns New Yorks naturhistoriska museum. Som att få klättra in och vandra omkring i en sådan värld.
Det finaste vi kanske någonsin sett, bestämde vi.
Efter nordamerikanska däggdjuren promenerade vi till Under Havet.
I undervattensdelen hängde den här blåvalen från taket. Den var en av få saker som inte var riktig, men i verklig storlek. Så orimligt stor.
Sjölejon.
Museet har fyra jättestora våningar så vi fick ganska ofta stanna och titta på kartan.
Vi tog trapporna högst upp och tittade på dinosaurierna.
Och på de utdöda däggdjuren. Så himla spännande att se skelett och illustrationer på djur som inte längre finns.
Vi avslutade med de afrikanska djuren.
Ni måste bara gå hit om ni händelsevis åker till New York någon dag. Det är så stillsamt vackert och otroligt på alla de där tusen sätten.
När vi kom ut hade det börjat snöa och solen hade gått ner. Jag fick se ett snöigt central park för första gången i livet och det var väldigt fint det med.
.
Ludvig, Nina and I tog the subway to 81st street and the Museum of Natural History last saturday. I had been longing to go there for such a long time and it was even more amazing than I expected. Almost felt like a secret world and everything was so beautiful and extraordinary. Felt like being inside of a very old book.