När jag tog studenten hade jag studentskiva med tre vänner.
(Vårt maskeradtema var ”hångel” förövrigt. Är inte det finaste temat någonsin?)
Hur som helst. På studentskivor brukar alla föräldrar hålla tal, prata om hur vuxna ens barn blivit, att det stora livet väntar och herregud vad stolt jag är.
Ni vet.

Min mamma höll tal för mig. Men inte genom ord, hon gjorde en film istället.
Den ska ni få se idag tänkte jag.
Temat genom filmen var att det var dags för mig att skriva ett cv:

[youtube width=”480″ height=”295″]http://www.youtube.com/watch?v=3KGKDZKxb1o[/youtube]

Puh. Lite smått pinsamt.
Saker jag kommer fram till efter att ha sett filmen nu efter en miljarders år sen jag såg den allra första gången:
Jag hade ett mycket märkligt kroppspråk när jag var liten, lite ryckigt sådär.
Min naturliga hårfärg är rätt så fin ändå. Ljusröd. Den har jag inte sett på riktigt sen jag var tolv. Japp. Jag har färgat mitt hår i miljarders olika färger sen jag gick i mellanstadiet.
Visst är jag en flott programledare?
(ni kanske märker för övrigt att jag säger ett annat efternamn än det jag har nu. jag bytte från min pappas efternamn till min mammas när jag var 17.)

Klart slut!

A movie my mother made for me when I graduated.

kingsley har flyttat in hos mig ett litet tag.
än så länge har vi det himla fint ihop.
.
.

Say hello to kingsley, my boyfriend’s cat!

det bästa med att ens vänner reser bort är att de kommer hem med presenter.

som sockersött godis från chinatown i new york.
hurra för nina!

candy from chinatown, new york. gift from nina!

En söndag gjorde jag och min familj något jag tyckte var mycket märkligt men min mamma ville så gärna.
Så jag satte på mig en fin svart klänning och så gjorde vi detta:

Familjefoto!
Det här är alltså min familj.
Från vänster högst upp är det jag, min lillebror jack och min styvsyster mira.
På andra raden är det min mamma och min styvpappa. Och sen sitter min lillebror gustaf längst fram och hundarna milla och vera.
Jag älskar att Milla och Vera fick vara med.
Min mamma såg det inte ens som några konstigheter.
Fotografen hängde skinka under linsen, det är därför de tittar in så duktigt.

fotografen är carlo bosco och jag befarar att det kommer hänga helt enormt någonstans i min familjs lägenhet. det är ju fint i alla fall och tack och lov blev man inte avmålad i naturmiljö med något slags vapen och hatt.

familyportrait by carlo bosco.