I lördags gick jag upp ganska så mycket i tid för att vara en lördag, klädde på mig och gick ut i det fina vädret.

Upp mot Meatpacking. Det var SantaCon just den här dagen. SantaCon är en dag när man klär ut sig till jultomte/ren/annat juligt och går runt på barer och blir full. Detta var runt tolvtiden och dessa jultomtar vinglade.

Jag mötte upp Kristin och Chrissy för att äta brunch på The Standard.

Chrissy vann brunchvalet. Hon tog pannkakor som var helt perfekt fluffiga.

Sedan gick vi på Opening Ceremony’s utförsäljning. Som jag hade peppat på den här, upp till 90% rea. Men hittade förstås absolut ingenting.

På kvällen var det middag tillsammans med Joakim. Han har varit i Puerto Rico i en evighet så det var helt klart dags för lite ensamtid med mannen.

Vi gick till Diner som är ett ställe i Williamsburg som jag älskar. Ligger på Broadway och s6th om jag minns rätt. Joakim åt hasselnötssoppa och jag åt anklår med pinjenötter och morötter.

Sedan mötte vi upp gulliga Chrissy med flera på en bar i Green Point. Vi drack prosecco och pratade om olika bra saker.

Tills klockan slog midnatt och det var dags att ta taxi till en hemmafest.

Vi åkte vidare in i Greenpoint där det var julpyntat och fint.

Fast inne på festen var det nog allra finast julpynt. Detta ballongmoln! Älskar det!

Vi placerade oss vid långbänken med gluhwein.

Lägenheten hade massa knäppa saker överallt. Den har tydligen blivit fotograferad av Apartment Therapy fick jag reda på sen. Här hittar ni inlägget!

Och det var väl min lördag på ett ungefär.
.

My Saturday. Brunch and Opening Ceremony’s sample sale during the day with Kristin and Chrissy, dinner with Joakim at Diner in Williamsburg and then a house party in Greenpoint.

Jag har varit sjuk i några dagar och inte orkat redigera bilder från helgen, eller något annat heller för den delen. Så här kommer en liten lista istället.

Låt säga att du får bestämma hur du dör. Beskriv den scenen.
Jag är gammal, men inte för gammal, lagom gammal helt enkelt. Och så håller någon mig i handen.

Vem är den klokaste du vet?
Nina och min mamma är de klokaste jag vet. De är kloka på olika sätt och kompletterar varandra bra i mitt liv.

När älskar du att leva?
Fredagsnätter i New York när vad som helst kan hända och det är sommar och ingen bär strumpbyxor och man kan välja på takfester och hemmafester och äventyr. Och när man är övertrött och sitter med sina kompisar på något café och skrattar åt helt oresonliga saker och bygger interna skämt som kommer ligga kvar i år. Och när man är i helt sanslöst vackra miljöer så att man försöker blunda och minnas känslan och bilden till en annan dag.

När tycker du att livet suger?
När man har den där panikartade ångesten som är svår att få bort så det slutar bara med att man ligger helt stilla i sin säng och stirrar upp i taket och pallar inte ens att lyssna på musik.

Vilka är dina 5 top-artist på Spotify just nu?
1. Susanne Sundfor
2. Adam Faith
3. Crystal Fighters
4. Villagers
5. Buffalo Springfield

Vad var ditt nickname på Lunarstorm?
Sandra. Japp, så gammal är jag.

Vem skulle spela huvudrollen i filmatiseringen i ditt liv?
Kristin Dunst, för att jag älskar allt med henne.

Vilken låt skulle vara soundtracket?
Tender med Blur. Den har följt med mig i så himla många år och jag tröttnar aldrig.

Om du var tvungen att krydda all din mat med en krydda (ej salt/peppar) för resten av ditt liv, vilken skulle du välja då?
Vitlök! Och joho, det är visst en krydda.

Vad är det skönaste du vet?
Sovmorgon, vakna utvilad, inte vara stressad, äta frukost, göra mig iordning, gå ut från dörren och må bra.

Vilka egenskaper värdesätter du hos andra?
Människor som är oförväntade, som säger saker som inte är helt självklara, som man inte vet vad de ska hitta på nästa minut, som inte faller in i samma hjulspår. Människor som står upp för sig själva och andra, som säger ifrån, som går sin egen väg. Människor som är SNÄLLA. Som lyssnar på andra, som inte har massa förutfattade meningar och som ger alla en chans. Ödmjukhet.

Vilka egenskaper har du svårt för hos andra?
Människor som säger saker som ”men det där kan vi väl inte göra” eller ”nämen sådär gör väl ingen” eller ”aldrig i livet att jag…” OSV! Det är det värsta jag vet, människor som är tråkiga och tror att man inte kan göra saker bara för att. Det finns INGET bara för att. Människor som bara har bestämt sig för saker och vägrar ändra åsikt, som trots att de inte är så gamla redan fått för sig hur världen fungerar.

Hur länge tror du att du kommer blogga?
Så länge det bara går hoppas jag.

(Lista från Hanapee)
.

Tuesday list. Please click ”in english” below FAQ to read.

Två klädbyten från min lördag (som ni får följa med på imorgon). En dagens och en nattens.

Såhär såg jag ut när jag hann med brunch, promenad och en klädutförsäljning.
Jacka från Penfield, kjol från AA och megamjuk t-shirt från COS. Mössan är en present från länge sen.

Och såhär på kvällen, middag och hemmafest i Brooklyn. Långärmad magtröja från Asos och kjol från Lazy Oaf.

.

Translation.
Two outfits from Saturday. Daytime: jacket Penfield, skirt American Apparel and t-shirt from COS. Nighttime: cropped shirt from Asos and skirt from Lazy Oaf.

Här kommer de sista bunten nominerade i min fototävling! Många fina, sorgsna, romantiska och lyckliga historier.

Elisabeth.
Är på utbytes-år i USA och tog den här bilden på väg hem från skolan. För mig symboliserar den hela den där college-lyckan man haft så stora förväntningar på och som faktiskt infinner sig ibland fast med ett tjockt jävla ångestfilter som aktiveras då och då. Det är jätteexotiskt med pompoms och smarta professorer och femton grader Celsius i december, men det är också så himla svårt och smärtsamt att försöka skapa ett liv som man känner igen sig själv i när man åkt så här långt hemifrån (frivilligt!!?). Och det är förvirrande för man känner sig liksom fett sårbar när alla säger att man i själva verket är starkare än någonsin. Men man kan kanske vara både stark och sårbar. Borde oavsett unna sig såndär filterfri magpirrglädje lite oftare för ens lilla brunslaskiga och eländiga (men älskade!) Lund kommer finnas kvar där när man kommer hem igen.

Anna.
Vad snön än påstår så är det fortfarande sommar och vi lyssnar fortfarande på sommarpratet på fönsterbrädan.

Felicia.
Den här bilden föreställer min mamma. Den viktigaste personen i mitt liv. Alltid. Hon sitter på en sten vid havet i Grekland och vi är på semester med hela familjen för att fira att hon har klarat sin bröstcancer behandling. Håret är kort och hon hatar det. Hon hade alltid långt hår innan hon blev sjuk. Innan resan visade hon en bild för mig som hon tagit på sig själv med sin mobilkamera några månader tidigare, när hon inte hade något hår alls, och jag kommer ihåg att hon sorgset sa ”Det här är så jag ser ut, jag ser så sjuk ut!”. Jag kom och tänka på det när vi varit 2 veckor i Grekland i gassande sol och hennes hår var fint solblekt, lite längre och hon hade fått en ordentlig, snygg bränna. Därför sa jag ”Nu ser du minsann inte sjuk ut längre, nu får jag fotografera dig och visa dig hur fin du är mamma!”. Vi gick ner mot stranden och jag berättade en massa knäppa saker för att få henne att skratta. Och så skrattade hon och hon log och jag fotograferade och fotograferade – tills hon sade ”Nej nu har vi ju tillräckligt med bilder!”. Vi började gå mot staden istället och jag kollade samtidigt igenom bilderna och såg sedan denna bild, jag zoomade in på den, visade den för henne och sa ”Nu ser du minsann inte sjuk ut längre!”. Mamma log mot kamerans skärm och svarade ”Nej, jag gör kanske faktiskt inte det.”. Och att få se henne faktiskt vara glad över hur hon såg ut, efter ett år av en mamma som gråtit över att behöva förlora allt sitt hår och all sin kraft gjorde mig så lycklig. Det här är inte precis just nu, men den här fantastiska människa hjälper mig just nu att klara av den här förfärliga vintern med ett hjärta som är lite väl tungt och med för mycket gråt i halsen. Jag älskar henne mer än något på jorden.

Matilda.
Denna bild, tagen under en av mina första resor utan föräldrar i Antibes när jag var 17, ger mig rysningar i hela kroppen. Vi förfestade på en pir, drack billigt vin, skrattade, dansade och pratade med främlingar. Minns att jag var så äckligt jävla cp-lycklig, säker på att precis allt var möjligt. Helt magiskt, som en adrenalinkick. Den här bilden beskriver kanske inte mitt liv just nu, men den beskriver vad jag går runt och längtar och tänker på precis hela tiden. Något lite mer glittrigt och gnistrande än min nuvarande vardag som mest består av plugg, jobb och rädsla för att frysa ihjäl.

Miranda.
det känns som det enda jag gör just nu är att stiga upp på morgonen och försöka leva nåt sorts liv.

Tove.
Försover oss lite varje dag och äter frukost i sängen.

Nora.
Här är mina bästa vänner utanför en onsdagsklubb i Stockholm. Klockan är ca 02.45 och vi tar en sista luftpaus från dansandet innan stället stänger för natten. Vi går sista året i gymnasiet och minst varannan vecka trotsar vi skolan och dansar istället för att plugga. Vi tar pauser från klubben för att vi är där för mycket men såklart hamnar vi där ändå. För där dansar alla våra vänner och bekanta som bara väntar på att kunna fly till andra städer och nya dansgolv, precis som vi. För nästa år är nog allt det här förbi och jag har flytt till London för länge sedan.

Frida.
Det är lite snökaos här i Stockholm just nu, men det klär in staden så fint att jag inte tänker gnälla i en enda tweet eller status.

Linn.
Jag rymde till London en dag för 21månader sedan, och nu består mitt liv mest utav billiga tonfiskburkar och kvällar på tegelhusens tak. Där hittade jag han jag är kär i och nu drar vi runt bland sånt vilt som ungdomen ska innehålla. Oftast köper vi biljetter för inga pengar för att skriksjunga längst fram på stökiga spelningar eller ta tåget till en ny brittisk stad. Det här är min pojkväns bästa vän Marlee när vi väntar på att åka den högsta bergochdalbanan på Brighton Pier efter en spontanresa dit.  Och exakt såhär skrämmande fninttrig känns min vardag för tillfället.

Amanda.
Det här är mitt liv just nu. Jag har hamnat i någon slags koma. Jag äter inte, jag sover inte, jag går inte till skolan. Jag gör ingenting. Det enda som kanske gör att mitt hjärta slår är dessa varelser.
Min lillasyster, som kommer hem från skolan, springer upp för trapporna så fort hon kan med sina pyttesmå fötter och kastar sig in i mitt rum, brevid mig i sängen och säger: ”Du är min allra bästa storasyster”.
Min katt, som somnar på min mage varje kväll. Som om han vet. Någonstans tror jag väl att han gör det.
Min katt och min lillasyster. Mina allra finaste.

Sara.
Den här bilden togs på en resa jag var på. Det var hemskt varmt, men jag ville inte bada. Jag skulle inte klara av att ha på mig badkläder ändå. Men resans sista kväll hände något. Jag tog på mig baddräkten och hoppade ner i poolen. Och det gick bra. Om jag lärt mig något av min ätstörning så är det att jag, och valen jag gör, är det enda som kan göra mig frisk. Det är det den här bilden representerar.
.

The second and last batch of nominations in the photo competition I have together with Canon.

19 och aldrig haft ett förhållande. Vad gör man förutom att ge upp?
Hade heller aldrig haft ett förhållande när jag fyllde 19. Inte ett enda. Håll i hatten det kommer!

finns det någon artist eller något band du absolut inte står ut med? någon komiker du inte klarar av att se/lyssna på utan att vilja kasta något?
Avicci och, ja, sån musik. Vad är det för genre? Klubb? Hur dåligt som helst iaf. Och dödsmetall, när det bara är skrik. Finns inte någon särskild komiker jag inte tycker om men är inget stort fan av buskishumor.

Hva er den dårligste (semsta?) (the worst) boken du har lest?
Böcker som är dålig översatta lägger jag ner direkt. Men du vet, när det är ”fel” språk.

exempel på en dåligt översatt bok. grät ändå i och för sig.

När får man börja hångla igen, efter att man blir dumpad? Och när får man viljan tillbaka att faktiskt hångla (med någon annan än honom)?
Jag hånglade med någon redan andra veckan, fattar inte varfor, mådde så dåligt över det. Hade mitt första fina hångel på midsommarafton, så det var väl strax fyra-fem veckor efteråt. Det är nog lite olika för alla, men så var det för mig. Och det gick nog bättre för att jag kände honom sedan innan och inte bara hånglade upp någon random så. Men man känner när det är dags! Det är i alla fall inte bråttom. Ta din tid.

Hej söta dam! Eller jag tycker nog mer snygga/ läckra dam, nu när du återigen börjat röka på bilderna och skriver mer om öl än vippiga kjolar. Gött tycker jag.
Min fråga är; hur ska man hantera alla festivaler, män, kvinnor, platser och tillfällen som man inte är med om?
Haha tack tack! Hmm. Jag är typen av människa som får ångest av vara hemma minsta lilla minut om jag vet att det är en fest som försegår någonstans därute i natten. MEN. Mitt bästa tips är, vill man på fest, ha fest! Vill man gå på maskerad, ha en maskerad! Och så vidare! Händer inget roligt runt en förtillfället får man ordna det roliga själv. Och ordnar man det roliga själv är också chansen större att man blir tillbakabjuden på ännu roligare saker!

Har lite frågor om chefer..
Chefar amerikaner annorlunda än svenskar? Hur? (generell uppfattning alltså)
Det är väl mer respekt här och så. Man pratar inte med dom i onödan.

Kan du beskriva en dålig chef som du haft?
Hmm. Inte haft några.

Och du, siktar du på att bli chef framöver? Varför, varför inte?
Nej, jag har ingen dröm att bli chef och ha många anställda. Verkar jobbigt, verkar som man måste vara på jobbet jättelänge. Vill inte missat livet.

Vad längtar du efter just nu.
Svenska räkor. Herregud.

Och hur gör man i allmänhet när det känns som om något saknas i ens liv men man inte kan komma på vad. När rastlösheten nästan äter upp en. Hur finner man det man söker?
Det gör man nog aldrig. Människan är automatiskt rastlös tänker jag, det är därför man fortsätter framåt. Tror man inte ska leta efter något att känna sig ”nöjd” i, inte säker på om det ens går. Eller snarare, jag tror man aldrig blir klar helt enkelt, och det är väl ganska skönt det med.

1. Bästa filmen med Ryan Gosling?
2. Kan du tipsa om några nya filmer eller TV-serier?
1. DRIVE! Gud vad het han är. Lars and The Real Girl är också helt fantastisk.
2. Girls är världens bästa serie. Se den.

Vad har du för godissmak?
Exakt den här:

denna godispåse, som jag åt en söndag i oktober 2007, är fullkomligt perfekt.

Vilket är det konstigaste stället du har haft sex på?
Bio var ju ganska knäppt.

Varför trivdes du inte på ditt första jobb i new york?
Det var tråkigt där.

Är du blyg eller social?
Social. Men blyg på nya arbetsplatser.

Vet att man generellt har mindre semester i USA och du har sagt att du inte har så mycket semester, men hur mycket har du? Du verkar ju kunna resa en del ändå, och hur ser de på att ta ledigt och så?
Jag har tio dagar om året. Hemskt lite. Jag har bara tagit ledigt en vecka och tre dagar i år och det var när jag var i Sverige i augusti. Annars har jag bara tajmat in röda dagar. Sparar mina resterande två till tjuvstart på julen. Men sen är ju kontoret stängt veckan mellan julafton och nyår så där får man ju automatiskt fem dagar till också.

Har du några tankar om åldersskillnad? Vad är den största åldersskillnaden som du dejtat/legat med, uppåt och nedåt. Sätter du någon personlig gräns där?
Jag har dejtade en kille som var 11 år äldre för några år sedan. Nedåt, 89:a. Men föredrar att hänga med killar runt min egen ålder, för att man är mer lika då. Precis som kompisar. Så nån mellan 24-34 går väl bra för mig.

Finns det någon bloggare som du inte pallar?
Hmm. Ja det skulle nog vara de som är öppet sverigedemokrater då. Kan inte alla, men Paow och Foki väl iaf. Annars tycker jag man kan ge alla en chans, de som provocerar och håller på är ju så himla unga och man kan ju inte dra hela slutsatser om deras personligheter utifrån det liksom, och jag har i princip inte träffat någon storbloggare i verkligheten. Men alla som är för SD vill jag helst inte ta i med tång. Inget större fan av den där Dennis direkt heller, men vem är det.

Jag undrar om du har något bra träningstips. Är väldigt nöjd över min kropp så jag vill bara få en bra kondition så att jag slipper flåsa när jag går upp för trappor och sådant. Jag går gymnasiet och pendlar varje dag därför är min tid ganska begränsad. Har också i princip aldrig tränat i hela mitt liv och tycker det är så oändligt tråkigt. Hur brukar du träna?
Oj jag vet inte riktigt, kolla träningsbloggar vetja. Jag springer några gånger i veckan på band och gör inget annat utöver det. Att springa på löpbandet och bara tänka tänka tänka i 45 minuter utan att prata med någon tycker jag är så himla skönt. Att få vara ifred, att springa bort allt som gör ont och skaver.

Vad anser du vara det bästa sättet att gilla sig själv? Alltså, att verkligen acceptera den man är helt och hållet och inte leta en massa fel hela tiden. Vissa påstår ju att man ska kolla sig själv i spegeln och säga typ “jag är bra” varje dag, men tror man inte på det så är det ju svårt…
Bli äldre tror jag. För varje år accepterar man sig mer, för att man blir lite klokare kanske. Alltså, det finns ju inte så mycket att göra, man är den man är. Har aldrig riktigt förstått grejen med att man ska älska sig själv så himla mycket och så. Vem gör det? Alla har självångest på ett eller annat sätt. Men den känns lite mindre för varje år. Att sträcka på ryggen och le ofta tror jag förresten är ett litet bra miniknep.