Idag har vi städdag på jobbet. Det kan man väga upp genom att till exempel ha en mycket stor rosett i håret. Så gör jag i alla fall.
Och väntar och längtar tills det blir lite längre.

Det var allt! Hejsålänge.

Bows in my hair, polka-dots on my blouse.

Det händer att jag får presenter av er ibland.
Jag hittar dem i mitt postfack på jobbet och blir alltid så glad och alla andra nyfikna.
Som den här i somras till exempel, bara åh.

Idag fick jag det här:

en svart liten ask.

om man öppnar asken ligger där ett litet brev och ett så himla fint fotografi.

och längst ner i vitt silkespapper: en kamelia. En riktig en alltså, ingen i tyg eller plast.
Tack snälla söta fina erika. (vars blogg är hemskt fin förövrigt och ibland tänker man att man bara vill krama henne. länge)

(och lilla underbara anonyma person som skickade ett långt brev hem till mig, tack snälla det var helt sanslöst fint. och för att svara på din fråga: ärligt talat tror jag att ingenting händer, just för att så mycket är ju här och nu och att hoppas och vänta på för mycket kanske gör att man glömmer bort det. Kanske är det så. Men jag vet ju förstås inte. )

Today I got a gift from one of my blogreaders Erika. Thank you!

Mins ni det här inlägget?
Det har blivit som en obsession. Jag fortsätter samla bilder på vackra hem och bara längtar och längtar ännu mer efter att spika, måla, tapetsera och bjuda hem vänner på grönsakssoppa och pepparmintste i ett sagohem.
Titta bara så fint:

I want to live like this – part 2. (Part 1 here)

foto: hello bum.

Den här dikten skickade en flicka som heter Matilda till mig igår.
Så oändligt fin så vi måste läsa den ihop.
Den handlar om vinden. eller Vinden.

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat där vid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnets månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnets månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans,
Det kommer en vind och går:
och hela din värdsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnets klasar.

– Hjalmar Gullberg