Blogg

voff (reprisinlägg eftersom jag är på semester).

Jag hade en rolig fika med Michelle.
Såhär sa hon:
"Om min hund Pinto vore en människa så skulle han alltid vara klädd i en vit linnekostym, rosa skjorta och rosa sidenscarf. Han skulle ha panama-hatt och mustasch och alltid gå runt i tofflor. Han skulle röka cigarr, dricka whiskey och ibland ringa hem pojkar i sin sena tonår och hångla med dem i sin soffa".

Fantastiskt tycker jag.
Jag måste göra samma sak.
Jag har två hundar (fast de är min familjs så de bor bara hos mig ibland).
Vera & Milla. En chokladbrun labrador och en rufsig tax.

Om mina hundar vore människor:

Vera
Vera skulle vara en kurvig brunett som spenderade alla sina dagar och kvällar på olika barer och caféer.
Hon skulle dricka svart kaffe och rödvin, kedjeröka cigaretter och skriva långa dikter om att skära sig i armarna, om att ingen någonsin skulle förstå henne. Pojkarna skulle ringa på hennes mobil, drömma sig bort i hennes mörka ögon. "Vera.. Kan vi inte ses? Jag kan inte sluta tänka på dig."
Och Vera skulle bita på sin blyertpenna sucka och säga att 
okejdå. om du bjuder.
Och om nätterna skulle hon ligga vaken titta in i väggen och känna sig ensammast i hela världen.

Milla
Ni vet den där tjejen i ens skola som hänger med populära gänget, alltid får hångla på privatfester trots att hon kanske inte direkt är den hetaste tjejen i stan? Det är Milla. Alla älskar Milla, hon har alltid roliga historier att berätta och hon är den studsigaste man känner. Milla var den som blev full först, förlorade oskulden först, rökte sin första cigg redan i mellanstadiet. Om dagarna står hon på bakom skolan och kysser någon äldre kille, får lite halvdåliga betyg i skolan. Men det gör inget tycker hon. På helgerna när hon inte är på någon hemmafest spelar hon basket. Hon har hånglat med baskettränaren i omklädningsrummet en gång.

Ni kan säkert tänka er vem av de två som ligger mig varmast om hjärtat.
Jag har en lätt fäbless för svåra, djupa brunetter.

Hur skulle era husdjur vara?

hur några meningar ihop kan göra en andlös.

in an effort to get people to look
into each other’s eyes more,
the government has decided to allot
each person exactly one hundred
and sixty-seven words, per day.

when the phone rings, i put it
to my ear without saying hello.
in the restaurant i point
at chicken noodle soup. i am
adjusting well to the new way.

late at night, i call my long-
distance lover and proudly say:
i only used fifty-nine today.
i saved the rest for you.

when she doesn’t respond, i know
she’s used up all her words,
so i slowly whisper i love you,
thirty-two and a third times.
after that, we just sit on the line
and listen to each other breathe.

– ”the quiet world” av jeffrey mcdaniel

au revoir!


foto: modest and jill

Nu åker jag till Marocko på semester.
Jag har tidsinställt ett par äldre inlägg som ni får klara er med.
Vi ses på torsdag sötnosar.

I’m leaving for Marrakesh and will be back on thursday!

hipp hurra för nathalie.

Nathalie fyllde år igår.  24 stycken år faktiskt.

Vi började kvällen med en lyckokaka till damen.


budskapet hon fick var mycket underligt och förvirrande.

you lost me at hello.


födelsedagsbarnet.

vinden och mario.


blåbärsdrink. så hemskt god.


vinden var prickig dagen till ära.


moi.


nathalies och min väska hånglade.
  
på vägen hem lös träden som lampor. flott.


my friend Nathalie turned 24 yesterday.

skolfoton.

skolfoton är roligt.
nu när jag jobbar tycker jag det vore fint om de fortfarande fanns ändå.
En gång om året skulle det komma en fotograf och så fick allihopa fotas bakom en vägg med en blå himmel med moln på.
Och sen kunde vi byta kort med varandra.

De här lyckades jag samla ihop i alla fall:

7 år.


8 år (med världens största rosett i håret)


9 år.

10 år och börjar mellanstadiet.

11 år med ett sköldpaddehalsband som jag hade. jämt.


12 år.

13 år. Börjar högstadiet.

14 år. Herregud.


15 år.

16 år. Börjar gymnasiet.


17 år. Hade inget skolfoto för att jag gick tvåan i London.
Men det här var passfotot.

20 år. Jag hatade mitt skolfoto i trean men det här togs typ två år efteråt eller något.

Ja. Och det var min skoltid helt enkelt.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!