Som de flesta vet så håller jag ju på och flyttar.
Att packa kartonger tar ungefär en miljard år.

Nu lottar jag ut en present från mitt hem.
En Marc Jacobs penna i form av ett läppstift.

Skriv ett tjusigt rim i kommentarsfältet om vad som helst + din mailadress så kanske du vinner.
Vinnaren utses senare ikväll eller imorrn på förmiddagen.
puss.

TÄVLINGEN AVSLUTAD

min vikt (den som alla tror att jag inte bryr mig om).

Jag har alltid varit smal, alltså jättesmal alltid. sen blev jag sexton och upptäckte öl på riktigt (flyttade till london). helt plötsligt var jag 18 år och vägde 57. jag hade gått upp 11 kilo på lite mindre än 3 år (jag är 164 cm lång om nån vill veta). Då kanske man kan säga – ja men du utvecklades ju! Men nej det gjorde jag inte alls. Jag gick i princip bara upp i ansiktet och runt magen.
Så när jag fyllde nitton tog jag mig i kragen och började träna. Åtta månader senare vägde jag 47 kilo, åt bara under tusen kalorier om dagen och tränade fyra dagar i veckan. Hela min dagbok bestod av olika mått på olika delar av min kropp. Och visst, jag hade ingen mage längre, ansiktet var smalt igen. Men jag mådde så jävla dåligt.
Jag höll på med den här viktnojan rätt länge utan att nån visste det. Men i höstas så tappade jag lusten.
Jag vill ta ett bröd om jag är hungrig. Jag vill inte behöva räkna ölen för att veta hur många kalorier jag druckit.
Så jag la ner.
I januari var det så mycket i skolan (plus att jag och T gjorde slut och sånt var jobbigt med) så jag slutade träna också.
Jag gick ändå inte upp. Jag låg kvar på 49-50 ändå.
Men nu har min kropp börjat tröttna på mitt ligga i soffan eller vara ute på fest – liv. Och vet ni vad, min ölmage börjar faktiskt komma tillbaka! herregud, jag hatar dig oplatta mage.
Jag vet inte vad jag egentligen vill komma med det här inlägget, men på nåt sätt blir jag så jävla orolig över att behöva tänka på vad jag äter igen, eller börja träna. För jag vill kunna tänka på annat. Jag vill att tankarna ska uppta pojkdofter, dimmiga fredagkvällar och gott&blandatpåsar. Inget annat. Men det kanske faktiskt går. Man mår bra av att träna, det är skönt att springa. Men det är helt hemskt att ha en dagbok full av mått på sig själv.
Balansen är svårast.

okej här kommer de sista bilderna från min semester.

ja, på onsdagen fick jag och Carl Fredrik briefen. Vi hade 48 timmar att komma på en idé, filma en film, klippa den och klippa vår egen musik. Briefen var Mtvswtich.org och temat handlade om global warming.
Och nej, vi vann inte. Italien vann. Typiskt.

carl fredrik gör svenne-posen i vårt YC-bås där vi satt och klippte filmen.

efter att vi var klara skyndade vi oss ner till stranden för rosa champagne.

på fredagkvällen hade resumé midsommar fest. jättemånga från min klass var där så det var fint.
här är christian och louise.

midsommarmat.

vi blev jättefulla av alla nubbar.

…och allt vin.

carl fredrik

jag och louise.

Det här är en annan dag. Dagen efter för att vara mer exakt. Jag och Carl Fredrik åt midag med garbergs som eskalerade i någon slags dansa på borden fest. efteråt blev det efterfest till 8 på morgonen. trots det har jag bara tre bilder från den här kvällen 🙂

johan&johan var på festen.

det här är väl runt halv sju.

jag mådde såhär igår när vi åkte flygplan hem.

Sverige igen.
Jag är trött i hela kroppen, huvudet och själen. Igår var vi på efterfest till åtta på morgonen och sen flög vi hem några timmar senare.
Cannes var fantastiskt och galet. gratis champagne, gratis mat, gratis fest gratis gratis gratis.

Jag är för trött för att lägga upp bilder.
Men – igår var jag på film-utdelningen och kollade på bra reklam.
Den här filmen var det absolut roligaste jag någonsin sett. Jag tror jag skrattade i en halvtimme.

Klicka här för att se den.

ps.
(den här är också helt fantastisk)

ps2.

acnes sommarkollektion 2008 har de mest fantastiska byxorna ever. jag är helt kär.

Medan den resterande reklambefolkningen i Cannes är fulla vid elva på förmiddagen, ligger i solstolar vid stranden och dansar sig sedan trötta på dålig musik på nån gratisspritfest har jag och Carl Fredrik legat på vårt hotellrum och bollat idéer.
Vi har fått Young Creatives-briefen nu och har 48 timmar på oss att komma på en idé, filma den, klippa den och klippa egen musik. Idén sattes i förmiddags, om en halvtimme börjar filmningen och sen ska jag bli en mästare i final cut.
Vi måste vinna på grund av en sak – japanerna sa att vi skulle förlora för att vi har en tjej (jag) med i laget. Såna måste köras över. Så länge vi vinner över japanerna är jag nöjd.
Briefen är global warming och vi har hångel med i vår film. Mer kan jag inte säga – norrmännen kan ju iaf läsa svenska och de kanske har hittat min blogg (eh stor chans).
Ikväll har Acne fest och vi står på gästlistan. Det lovas gratis vin och det spritter i min ben efter gårdagens alkoholfrihet.
Vi hamnade i och för sig på en klubb i går, vid två när vi inte orkade tänka mer. Men vid tre var jag tvungen att krypa hem för att man blir så trött i huvudet av att komma en nån catchy reklamfilm om miljöförstöring.
Imorgon klockan fem är vi klara. Då ska jag festa så mycket att jag fortfarande är full när jag kommer hem på söndagen.
japp.