Prins Carl-Philip är så himla kawaii. Han är som en tjock hund med ett avbitet öra som man bara måste ta hand om.
På forsberghs utställningen var alla bara ”åå måste se carl-philips grejer, det kommer vara så himla dåligt”.
Och så står han där vid sina slututställningsalster, med bilder han tagit själv på ensamma gamla människor.
Och en gubbe håller en död fågel i sin kupade hand och jag tänker att Åh varför kan inte Carl-Philip få vara djup om han vill det.
Han har stått där och fotograferat med sina små händer och tänkt och tänkt och alla bara skrattar.

Jag får så ont i hjärtat så jag dör.

/s.

om jag hittade de här i en låda utanför min dörr skulle jag gråta en skvätt och sen vara lycklig för resten av mitt liv.

puss
/s

här kommer lite bilder från nathalies mobil!

enjoy

jonna å sandra

ett stelt leende 🙂

mina skor är fortfarande som två små drömmar.

vi grillade i lördags

och höll typ på att frysa ihjäl. notera mina stört blå läppar samt nathalies 20 tröjor.

på en station påväg ut.

nathi.

puss
/sandra

den här damen är så het.

puss
/sandra (som vanligt , ea har ju försvunnit)

idag var jag förbi mrs h och musballerinorna var inte där.
inte för att jag skulle haft råd.
men jag tyckte ju om att gå förbi och titta på dem.
drömma om dem.
nu måste jag hitta nya favoriter!

/s.