Sandra Beijer

Min gårdag var mycket underlig.

Bloggträff först. Det var trevligt.

Sen var det fest på mitt jobb. Afrikanskt tema med konstig mat och mycket öl.
Lite senare åkte jag på efterfest och träffade upp Vinden, Filip och Kris.

Festen var i stan. När jag kommer dit hänger en väldigt stor flagga ut från balkongen.
Flaggan har ett stort vildsvin på sig.
Jag tar hissen upp till högsta våningen och öppnar en stor gallergrind.

En lång trappa uppenbarar sig. På varje trappsteg står det små stayetter i form av vildsvin.
När jag kommer in i lägenheten (som är två våningar och kanske 400 kvadratmeter stor) är den mörk med djupt röda tapeter och tjocka mörkblåa mattor. Över hela väggarna hänger det uppstoppade vildsvinshuvuden. Det hänger tjocka guldramar med målade vildsvin och det står fotografier med vildsvin.
Jag går upp en våning och hamnar på en mörk vind, upptänd med levande ljus och där mitt i, i en öronlappsfåtölj sitter en 60årig man och äter vildsvin.
Dessutom har 13 av hans kompisar och han själv tatuerat in ett vildsvin. Två på festen igår hade varsinn. Han betalar allas tatueringar, så länge det är vildsvin som är motivet.
Detta är helt sjukt. Och helt sant.
Det är den konstigaste efterfesten jag varit på. Vi satt där och drack öl och rökte cigaretter, huserade hemma hos vildsvinsmannen.
Jag älskar människor som är ett sånt genuint intresse. Som liksom går hela vägen.
Det är så himla finemang.

hemma hos vildsvinsmannen.

Mitt bland alla mörka rum med vildsvin över väggarna finns en stängd dörr. När jag öppnar dörren står en liten ljusblå 90säng mitt i rummet. Väggarna är målade i ljusblått med moln. En blå byrå med moln på står längs väggen. Golvet är målat i vitt. Ett molnpojkrum.

filip

jag och kris.

vinden.

Idag är jag förövrigt med i Resumé som en av 499 mäktigaste i reklambranschen. Tänkte bara att ni skulle veta det.

ps. ni får inte tro att jag inte gillade vildsvinsmannen. jag tyckte att det var helt underbart. det påminner mig mycket om det här.

Åh jag fick ett litet brev till jobbet idag!
Med ett bakelsefrimärke och en liten lapp:

”ibland behöver även de finaste människor en ljusglimt i vardagen”

Och en liten fin origami-fågel!!

Så himla gulligt. Jag älskar presenter.
Så hemliga avsändare, tack för den fina vardagspeppen!

Idag är det den där bloggträffen.
Det ska bli väldigt intressant. Jag ber för min gud att jag slipper prata om ”what is hot or not” med resten av bloggsverige. jag dricker hellre öl.
Nu måste jag fortsätta jobba och hitta på reklamfilmer.
ciao.

En av mina roligaste semestrar var en sommar 2005.
Jag, Tove, Filip, Maja och Jonna åkte till Paris i en vecka.
Dagarna fylldes av parkhäng i ett stekhett Paris, second hand affärer, långa fikan med kex och rosévin.
Nätterna spenderades på privatfester, smutsiga indiebarer och nattklubbar med franska poppojkar (för de som var singlar dvs).

Fantastiskt!

Tove och Filip

maja, filip, jag och tove.

kris och tove på privatfest.

3 månader innan hade vi varit i Vietnam och där hittade Tove på en sång om mig.
Här sjunger vi den på en fest. Väldigt internt, väldigt mycket vin:

jag och jonna.

picknick!

det här är så fruktansvärt roligt tycker jag. Maja sjunger en sång för en fransk kille.
Han fattar ingenting, och textraderna gör det inte så mycket bättre.

fint.

Och här är vår resa:

Jag älskade den här resan!
Tack alla små underbara vänner som gjorde den så fin.

(och just det. många av er ber mig om paris-tips. jag kan inte ge er några! det spelar ingen roll att jag är där minst en gång om året. jag är dålig på franska och minns aldrig vad något heter.)

Jag samlar på kontaktannonser som ni vet.
Nu tänkte jag att vi skulle titta på några av dem som jag samlat ihop de senaste två månaderna.
De är fina.

Den här är riktigt konstig.
Visst måste det vara så att de allra underligaste egentligen är kodspråk för något annat?

Den här veckan ska bli väldigt bra har jag bestämt.
Jag vill ta tag i saker jag inte orkat med.

Förtillfället samlar jag bilder på en speciell klänning, nämligen den här:

Jag har fyra stycken ungefär.
I mitten av denna vecka ska jag och Mira gå till en skräddare.
”Hej” ska jag säga till skräddaren. ”sy upp den här i mörkblått till mig.”

Det kommer bli den mest underbara klänningen och den ska få följa med mig ut hela våren och hela sommaren.
Det sa jag redan i november.