Sandra Beijer

Jag är väldigt pepp idag.
Det är lördag och natten väntar utanför dörren.
Jag lyssnar på northern soul varvat med kalles klätterträd.
den är ju så gullig så jag tänkte att ni skulle få den!

Ladda ner här:
Kalles Klätterträd.

I oktober kunde jag inte hela texten, men jag sjunger ju ganska tjusigt ändå 🙂

förövrigt tycker jag att jag har så porrig blick här. kan man verkligen vara kåt på reklam?

foto: said.

Det här är ju då mitt bästa inlägg på den här niotillfembloggen.
När ni fick berätta vilka ni var och så.
Jag älskar att det verkar finnas så många människor i det här landet som gillar sånt jag tycker om. Som drömmer om att bo i en liten smutsig etta i Paris och bara ligga och hångla hela dagarna med en pojke med rufsigt hår och tjusiga käkben.
Flera gånger efteråt har jag fått förfrågan att posta de svaren jag tyckte var allra finast.
Så jag tänkte göra det nu.
Det var himla svårt, men de här meningarna är extra speciella.
Klara färdiga gå:

Det finaste jag vet är nog gamla människor (mest gubbar) som gjort sig iordning sådär alldeles speciellt! vattenkammat hår och hängselbyxor .. ibland ser man dom och jag smälter. jag blir gråtfärdig!

Att bli kysst av någon som håller hela mitt ansikte i sina händer.

Utanför en konsert såg jag en gång en kille som stod lutad mot ett räcke och rökte, vi fick ögonkontakt, och det fanns inget annat. Inget. Sedan strömmade det ut folk och han försvann i myllret. Det var olyckligt det där, jag var sjutton år och hade sett det finaste i världen.

Jag tror att det finaste jag vet är min flickvän när hon ligger i sängen, alldeles nyvaken eller just när hon håller på att somna.

Det finaste jag vet är min pojkvän. När han är naken!

Benjamin
Benjamin Jag vet inte hur intresserad du är av mig, men här kommer det.
1. 18, clumsy and shy.
Växjö.
2. En sak som är fin är att få sms mitt i natten. Till exempel ”God natt, :*”
Annars tycker jag att små, vilsna flickor som gråter för att de har druckit lite för mycket kan vara hemskt gulligt. Eller folk som steppar.
3. Jag vet inte om jag har några stora drömmar. Men att åka till paris igen skulle göra mig glad.
5. Du är så fin.
Jag tror inte att någon läser här för att man kan identifiera sig med dig. Snarare tvärtom. Människor älskar att se upp till någon. Jag ser upp till dig.
6. Det bästa är när du skriver om människor du har träffat, visar lite bilder på platser du har besökt. Det gillar jag.

oj nu fick jag en liten cyber-crush på benjamin tror jag…

gå upp till benjamin 18 år, kanske det finaste JAG vet just nu!! ååh, man vill ju bara krama honom.

kan inte berätta om mig själv. jag har för mycket.

Jag tycker om att baka. Jag skulle vilja baka kakor åt dig. Min favoritläsk är Fanta Citron och jag blir lycklig av fantastisk pop och soul. Jag använder nästan bara kjolar och jag tycker om skor och väskor. Mitt hår är bångstyrigt och jag samlar på hårklämmor. Jag älskar böcker. Min röst är ganska mörk. Jag älskar femtiotalsmöbler och heistfilmer. Jag är kär i Cate Blanchett.

Det finaste jag vet är när en vacker pojke har problem med sitt blixlås.

det finaste jag vet är stjärnorna, orangutanger och havet.

när jag blivit lite äldre och klokare skulle jag flytta till afrika för ett tag och rädda t.ex. koalabjörnar.

Att Kristoffer ska inse hur mycket bättre jag hade varit som hans flickvän än hans vän. Att jag aldrig mer ska behöva se den där blonda, söta tjejen som Kristoffer träffar ta bussen därifrån han bor.
När du skrev om killen du var kär i som spelade fotboll på skolgården blev jag helt kall. Och så tänkte jag; kanske någon dag kommer inte hela min värld stanna så fort Kristoffer är nära mig. Kanske kommer jag kunna stå stadigt fastän han pratar med mig. Kanske en dag kommer inte tanken på honom få fysiskt ont i hjärtat. Du lärde mig något där, du gjorde min vardag lite lättare. Sen dess måste jag kolla in här varje dag. Och du får skriva vad du vill, bara du skriver ofta. Och fortsätter skriva ärligt, annars blir jag så ledsen.

Min bror är den perfekta killen, han är endast elva, men spelar gitarr, ukulele, keyboard, klarar mina korsförhör om vilka band Håkan H var med i innan solokarriären, han spelar fotboll och kramar mig mest helatiden.

Jag har lärat mig många nya och viktiga ord på svenska från din blogg, som man lärar sig inte i skolan. Till exempel läppglans.

Det finaste jag vet är mitt minne av en emmabodafestival. Där jag stod på konserter tillsammans med min bästa vän samt en underbar skånepojk som tagit min oskuld.

och åh:

En pojke på stan gick förbi min vän och sa ”regnbåge” rakt ut sådär bara. Min vän är en färgglad prick. Och jag är alltså kompis med en regnbåge. Det är så himla fint tycker jag.

Alla söta fina rädda modiga tonårsflickor som sitter i sina rum och känner sig alltför ensamma.
Ni är så himla många och era kommentarer i det förra inlägget får mitt hjärta att brista.
Och jag började gråta.
För jag vill inte att någon ska känna så.
Men livet är så. Dumt ibland.
Någon citerade Karin Boye.
Och det var så underbart och klockrent.
Så det får bli ett eget inlägg.

Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Ta hand om er. Jag står på er sida. Jag är på er sida.

jonna, jag och nathalie i åttan.

Jag har också varit 14 år.
Jag var spinkig som en tioåring, vägde runt 35 kilo. Osäker som sjutton.
Jag köpte de minsta jeansstorlekarna på gul&blå och sydde in dem tio centimeter. jag hatade mitt utseende, min kropp och min blyghet.
Jag stapplade runt i alltför höga platåskor, tjock mascara och med tuggummipop dunkande i öronen.
Jag hade aldrig haft någon pojkvän. Jag var inte den som blev inbjuden på hemmafesterna. Jag satt inte bakom någon buske och drack folköl. Jag kysste inte acnetäckta pojkar med för mycket gelé i håret.

Men det blev februari ändå. Som det blev alla åren på nittiotalet bakom grundskolans väggar.
I cafeterian veckan innan alla hjärtans dag stod elevrådet med Listan. På den kunde alla som blev bjudna på festerna och som hånglade på helgerna ge bort rosor till varandra. När dagen inträffade visste man vilka som betydde något.
En elevrådselev kom in i klassrummet under en mattelektion, läste upp namn och ett par bänkar blev täckta av billiga knallröda blommor.
Och de som inte var så mycket värda lämnades med en tom bänk. Utan rosor.

Flickorna i högklackat och täckstift över läpparna (vad var grejen med det modet?!) gick runt med famnen full av rosor. Killar i baggyjeans och sugmärken över halsen stod lutade mot skåpen och jämförde vem som fått flest.
Och vi andra fick nöja oss med avmätta blickar. Ett tomt skåp och ännu ett erkännande av vart på popularitetsskalan man låg.

Så.
Till dig som går i högstadiet.
Det spelar ingen roll om du blir utan ros. För hela högstadiet är liksom meningen att vara ett helvete. Ett helvete du blir tvungen att genomlida i tre år och sen är det över för alltid alltid alltid.
Då behöver aldrig mer känna blickarna i ryggen när du går längs skolkorridoren utan blomtaggar som sticker in i fingrarna.
Och du behöver aldrig mera hänga med människor som bryr sig mer om antalet rosor än riktig kärlek.

Lova mig att du inte tar den här dagen för allvarligt. Den är faktiskt bara ett på-låtsas. Precis som att den där populära tjejen i din klass är ett på-låtsas och om du kände henne på riktigt hade du nog ändå inte velat vara med henne.
Och de där killarna som står och röker vid tunnelbanan kommer bara växa upp till losers som lever på att de fick hångla när de var fjorton.

Därför bojkottar jag den här dagen.

ah just det.
jag har glömt att säga att jag sitter i Modettes modepanel den här månaden.
Förra veckans svar finns här