Sandra Beijer

Det här är min mamma.
Hon är det finaste jag vet. Hon är min allra bästa vän och jag kan ringa henne vilken tid på dygnet som helst. Hon tar hand om mig när jag är ledsen och hon har knasig humor och älskar allt som är litet och ulligt och har stora ögon. Hon är jättebra på att läsa människor och tar alltid hand om folk som är sorgsna.
Hon är världens bästa mamma. Jag älskar henne mer än allt som finns i hela världen.
Nu ska vi titta på bilder när hon var ung. Jag tycker hon var så himla vacker. Som en docka ungefär.

Min mamma när hon var femton år:

Min mamma när hon var 17:

Min mammas första pojkvän. Han till vänster. Han hette Pontus.

När hon var lika gammal som jag är nu:

Min mamma och hennes bästis:

Min mammas pojkvän Ludde. Jag tycker han ser så het ut.

Min mamma och min pappa:

Min pappa 27 år.

Min mamma på hennes bästis Jeanettes bröllop.

Jag och mamma:

Mammor är så himla bra tycker jag. Jag hoppas ni tar hand om era mammor och kramar de extra mycket.
Mammor behöver alltid kramar nämligen.

kavaj – vintage
scarf – present
t-shirt – marc by marc jacobs
korta shorts – zara
skor – chloé

Söta Nina med sin välskrivna blogg citerade en låttext av peggy lejonhjärta som jag tyckte var så oerhört magiskt fin.
Så jag tänkte att ni ska få läsa också.

Stopp, vänta det är kallt ute
Staden har frusit inatt
Här du kan låna mina vantar
Jag får ta nåt annat, vad som helst
Och kanske har du lust att stanna kvar en liten stund
Och ett litet tag
Vi kan låtasas att vi två är ensammast i hela världen

och här lyssnar man

ikväll ska jag på kalas. jag tänkte ta med mig en grön prinsessatårta som det står ”niotillfem” med rosa text på.
Den specialbeställde Julia till mig på ett bageri och vi har fotograferat den idag och det ska bli själva bannern här uppe på bloggen. visst låter det fint?

(fotot är från den här damens flickr)

Ni är så fina så att jag dör. Jag har läst alla kommentarer hittills. Jag log hela tiden. Ni är smått underbara.
Skriv mer om kärlek. säger ni.

Kärlek.

Jag skrev mycket om kärlek i tonåren. Långa noveller. Sånt.
I varje flicka finns en författardröm har jag hört. I mitt hjärta också.
Så som det kan vara.

Här är en novell jag skrev när jag var 19. Ni kan få den som helgläsning.

Varsågod:
Det här är en kärlekshistoria.

säg vad ni tycker vetja. den är rätt klyschig. men ändå.
puss.

Hej.
Jag tycker ni är så himla fina. Ni skriver alltid så söta saker. Försvarar mig om någon skriver något dumt. Ni berättar era drömmar, tipsar mig om klänningar och musik. Ibland frågar ni mig om era kärleksproblem, ibland har ni sett mig på stan men inte vågat hälsa.
Oh jag gillar er!
Kan man säga så? Fastän jag aldrig har träffat er?
Jag vet inte, men det känns som om ni är lite mer speciella. För ni verkar lyssna på så bra musik, drömmer om pojkar med fräknar på nacken och säger till mig när ni inte håller med om någonting.
Fint!
Kan ni inte berätta om er själva?
Vilka är ni?

Här är mina frågor:
1. Hur gammal är du och vart bor du?
2. Vad är det finaste du vet?
3. Vad är din största dröm?
5. Varför läser just du min blogg?
6. Vad vill du att jag ska skriva om här på bloggen?

Har ni något mer att skriva om er, shoot.