Sandra Beijer

Min mamma överraskade mig med de här chloé skorna från rean på stan.
Men så helt fantastiskt.
Och sjukt. Och så himla fint.

Man kan lämna fina avtryck i snön också (måste sula först bara..):

Inte illa.

I och med att jag också köpte min fina nya röda väska för inte mer än några dagar sen har jag nu konsumtionsångest. Även om skorna var en present.
Tänker inte shoppa något mer förrän de här acnejeansen dyker upp i affären i slutet av februari.
Mitt första par byxor på många år kommer det att bli. Flott.

”Håkan Hellström är det viktigaste som någonsin har hänt mig. Ja förutom William. SKOLKA!”

Carl Fredrik tipsade mig om den finaste dokumentären jag sett i hela mitt liv.
”Alla hittar kärlek utom jag” heter den och handlar om tre tjejer i 14årsåldern i Göteborg.
De skolkar, sover bort lördagarna, hånglar i 90sängar och dricker cider. Sånt man gör när man går i högstadiet och är arg på livet.
Och jag älskar de små sakerna. Som att den svartsminkade popflickan har Sveriges nationalsång som mobilsignal. Eller att en tjej är kär i två killar och har därför ”paxat” dem. Eller sugmärken på halsen och att ”hänga” på torget.
Svt har lagt upp hela dokumentären på sin hemsida.
Se den se den se den se den här:

Alla hittar kärlek utom jag.

Jag är så glad att jag aldrig aldrig mer kommer att vara 13.
Att stå på fritidsgården i för tajta vita jeans och platåskor och snegla på pojkar i baggyjeans och för mycket gele i håret.
Skitsnacket, osäkerheten, folköl och den första cigaretten.
Och dagböcker med förvirrande tankar om att känna sig ensammast i hela världen och vara så jävla kär att man tror att man ska dö.
Och att ligga i sin säng och undra hur kyssar smakar.

jag, pernilla och nathalie 1997.
Nyss fyllda tretton. Märk streck-ögonbrynen.

Nathalie fyllde år i höstas men jag hann inte bli klar med hennes present.
Men igår blev jag det.
Och idag fick hon den.
En liten film om Nathalie helt enkelt – en av världens gulligaste och studsigaste och mest underbara människor jag någonsin träffat på.

Klippen är mellan 2000-2007.
Enjoy:

(obs, vi badar i mjölk!!)

Jag vet inte om jag är speciellt bra på att laga mat.
Jag tänker liksom inte när jag handlar utan jag köper bara saker jag tycker är goda, oavsett om de passar ihop eller inte.
Och sen när jag ska laga middag tar jag fram typ allt jag har i kylen och slår ihop det.

Såhär såg det ut ikväll:

Råris
Prosciutto
Zucchini
Tomat
Champinjoner
Gul lök
Ruccola
Spenat
Parmesan
Dijonsenap
Röd pesto
Keso

Det blev:

gott 🙂
drack julmust till.

nu ska jag göra klart en överraskning till en kompis och dricka kamomillte. hoppas ni har en fin måndag.
kram.

Finaste Annika utmanade mig i en musikstafett.
Den går helt enkelt ut på att man börjar från A och tipsar om artister tills alfabetet tar slut. Fröken Annika fick bokstaven X och därför hamnade jag på bokstaven Y.
Det första jag kom och tänka på var såklart Yeah yeah yeahs och übercoola Karen O.
Men det kändes liksom lite väntat kanske (titta däremot på videon jag länkade till i bandnamnet).
Alltså bjuder jag er på en klassisk souldänga. Yvonne Fair med It Should Have Been Me. En oerhört sorglig sång, praktiskt att vältra sig i när man är olyckligt förälskad i någon som redan är ihop med någon annan.
Ungefär såhär kände jag mig när Tobias blev ihop med en ny flicka redan en och en halv månad efter att vi gjort slut. Jag kunde bara inte få ur mitt huvud att man kan komma över någon så fort efter att man praktiskt taget varit 1 person i så många år. Men sådan är ju kärleken antar jag. Oberäknelig.

Lyssna:

Som Stig Dagerman säger:
”Att någon skulle sova naken med den vi älskar förmår vi inte föreställa oss”

Stafettpinnen ger jag vidare till Ragnhild och bokstaven blir Z.
Själv fortsätter jag dagen med att lyssna på magnetic fields nya album.