Sandra Beijer

jag ska tvätta, städa och slå in julklappar ikväll.
dansa åt mig. hela natten. kyss pojkar och vakna alldeles försent imorgon.
här kommer en klassiker i pepp för er:
Siouxsie And The Banshees – Hong Kong Garden

*puss

Lika som bär är roligt. Jag tycker de flesta av ens vänner faktiskt är lik någon kändis.
Jag tänker ibland att eftersom det finns så sjukt mycket mer ickekända människor än kända måste det ju finnas någon ickekänd människa som man är slående lik. Och sen om man tänker historiemässigt – har det funnits någon för tvåhundra år sedan som såg exakt ut som mig?
Hur stor är sannolikheten?
Kommer man i framtiden kunna bestämma hur ens barn ser ut, kommer alla se likadana ut då?
Okej nu spårar jag iväg.
De här kändisarna tycker jag att mina vänner liknar:

Jonna – jättelik Nina i Cardigans!

Maja – liknar Maggie Gyllenhaal tycker jag

Christian – första dagen på Berghs när jag såg Christian trodde jag att han var Mårten Andersson. Så lika är dem.

Tobias – min förra pojkvän är sjukt lik cameron diaz.

(tänk bort skyddsglasögonen eller vad 17 han har på sig)

Carl Fredrik – jag hittade den här bilden i en modetidning och alla som har sett den undrar om det är han.

Sen har vi ju då jag själv.
Folk säger aldrig att jag är lik någon. Så himla tråkigt tycker jag. Men när jag var i New York så pratade jag och Michelle om det här och då sa hon;
”Men sandra! det är ju så uppenbart vem du är helt slående lik! Judy från Jetson familjen såklart!”

jag älskart!

Vilka säger folk att ni är lika?

(och det roligaste är ju såklart om ni länkar med en bild på er själva och superstar:en 🙂 )

Jag och Carl Fredrik pratade på lunchen om vad som kommer att bli nästa innegrej. 2000-talets har ju utan tvekan varit mode. Modebloggarna har bombarderat hela internet och it-väska efter it-väska har passerat säsongerna. Hollywoodkändisar som Nicole Richie och Lindsay Lohan har blivit kända inte för vad de har presterat utan för vad de har haft på sig när de gått till mataffären.

Musikstilar som blivit stora under 2000talet (ta till exempel den korta men intensiva rave-comebacken) har kretsat runt kläderna istället för musiken. Ja, man skulle nästan kunna säga att musiken bara var en ursäkt för att få sätta på sig neonfärgade t-shirtar och spräckliga leggings.

Nattklubbarna har snarare varit inriktade på sättet att klä sig än vilka djs som spelat. Istället för klubbar nischade på musikstilar har det fokuserats kring maskeradteman och att sticka ut mest utseendemässigt (hej fjäderlösögonfransar och peruker).

Men när trettonåringar i småstäder bloggar om Balenciaga och Heidi Slimane och skriver upp Marc Jacobs-väskor på önskelistan förvandlas modet till något för var och varannan och tappar sin status.

Precis på det sättet som mp3filer och nedladdningar långsamt kvävde den pop- och musikstatus som dominerat nittiotalet. När vem som helst kunde hitta obskyra b-sidor och namedroppa brittiska indieband slutade det vara spännande.
Men vad är då nästa grej?

Först funderade vi på framgång. Pengar. Status. Att folk visste vem man var.
Men det känns svårt att greppa och egentligen är det just det som modet har handlat om. Att ha råd att köpa den dyra designerväskan, att ha vipkort på de ställen där folk är som mest välklädda.
Så vad pekar det mot då? I takt med att folk i överlag faktiskt har pengar att spendera blir konsumtion i sig rätt ointressant.
Och vad är det folk oroar sig för just nu häruppe i västvärlden?
Jo, miljön. Och kanske är det just den som blir nästa statussymbol.

I senaste numret av Elle har de ett tresidigt reportage där en journalist hade provat att inte konsumera något mer än det mest nödvändiga under ett helt år. På mitt jobb har de tagit bort all läsk och allt kolsyrat vatten. Min mamma byter ut sin bil mot en som är mer miljövänlig, H&M startar en underlinje med ekologiska plagg. Basplagg som American Apparel pryder varenda modeblogg, plagg som kan kombineras och användas om och om igen i all evinnerlighet.

Kommer nästa grej bli att vara snäll? Ett statement genom musik, kläder, konsumtion som kommer att innebära att den som bryr sig om framtiden är den som skapar den.
Att istället för att hitta det nya och obskyra i mode och musik, istället välja ut i det som redan finns. I en värld av alldeles för mycket valmöjligheter blir det viktiga att göra få men stora val.

Återigen skapas någon elitistisk tanke som behövs i början av alla trender. Men den här gången handlar det om att sortera ut på ett mer eller mindre omtänksamt och eftertänksamt sätt.

Låter det flummigt? Ja, kanske.
Vad tror ni?

jag älskar zoey deschanel. jag älskar henne.
jag tycker hon är den vackraste flicka som gått på denna jord.

Hon ser ut som en prinsessa ur en sagobok och om jag skulle vara pojke skulle jag vara hopplöst förälskad.

jag tycker hon har tidernas mest spektakulära ögon, finaste håret och alltid de tjusigaste kläderna.

Dessutom medverkar hon nästan alltid i världens bästa tidning Lula

och i förra numret hade hon gjort en affisch som jag ska sätta upp på min vägg så fort jag kommer ihåg vart jag lagt den. (såhär ser den ut)

Hon har världens finaste röst också. och en myspace sida jag inte minns. men lyssna här vetja:

så himla underbar tycker jag att hon är. jag vill att vi ska vara bästa vänner och hitta på spännande saker ihop.

Jag är sjuk idag. Vaknade av att jag inte kunde svälja. Ligger i min säng och dricker buljong och äter Vicks.
Stackars mig.

Jag har underhållit mig med att ladda upp mobilbilderna jag tog i lördags i brist på att min egen kamera saknar linsskydd och därför inte får följa med mig ut i natten.
Vill ni se?

Den här hängde på mitt iCA när jag var påväg för att möta upp Carl Fredrik när vi skulle gå på Beckmans Julmarknad.
Jag tyckte att det var oerhört roligt.
Jag gick in i affären för att fråga vad som ingick.
Hon tittade på mig utan att röra en min och sade surt: Jul-EN.

Här är jag o Nathalie när vi står och väntar på taxin som ska ta oss till Djursjukhuset.

Här sitter jag och Nathalie utanför Joakims dörr och väntar på att han ska komma hem så vi kan överraska honom med champagne. Vi orkade inte vänta så vi började öppna den som ni kan se.

Nathalie i sin fina klänning.

Joakim.

på söndagsmorgonen när jag vaknade hos joakim (alldeles för trött för att åka hem fem på natten såklart) så hade han organiserat något slags konstverk med hjälp av en kopp, mina skor, en burk honung och en varmvattenkanna.
han förevigade detta med min kamera.

stiligt.