Sandra Beijer

Vi kör reprisinlägg ikväll.

När mina bästa vänner fyller år brukar jag ge dem medleys om deras små liv. För jag brukar filma rätt mycket – framförallt förut.

Nu tänkte jag visa de videos jag gav till joakim när han fyllde 21 och till Jonna när hon fyllde 21.

Båda två sträcker sig mellan åren 2000 – 2005.

Voila:

Jonnas present:

och Joakims:

filmer kan verkligen romantisera en tonår. jag kan nog ha världens finaste vänner.

nu har jag druckit lite vin. men ändå.

kärlek.

En av mina sötaste pojk-vänner heter Filip.
Han fyller 24 år på måndag och vet ni vad jag vill ge honom i födelsedagspresent?
En flicka!
Filip är så himla genomsnäll och studsig och fantastisk.
Han har en strålande musiksmak, har alltid de finaste filmerna som favoritfilm och kan festa 7 dagar i streck.
I hans tvåa i Hornstull är dörren alltid öppen och det ligger alltid folk i hans säng, över hans golv, i hans kök och dricker öl och pratar strunt.
Han är rätt dålig på att städa men vi förlåter honom.
Filip blir oerhört generad när folk ger honom komplimanger, då måste han kramas och säga att ’men å du kan inte säga sånt det är för fint!”.
Filip är den bästa jag vet.

dom måste tycka jag är rolig.
dom måste vara söta
dom måste kunna festa
dom måste kunna hänga med alla mina vänner och inte bli avundsjuk när det hänger massa pojkar i min säng
dom måste kunna äta kött
sen måste dom älska äventyr!
sånt måste dom klara av

Vill du gå på en dejt med min kompis?

Var inte blyga nu!

UPPDATERING:
Så himla kul att så många är pepp och ni verkar så himla söta och fina hela bunten!
Jag har hört av mig till er som lämnat mail.
Men vissa har inte alls gjort det men ändå lämnat fina förklaringar om sig själva.
Lämna er mail för 17. puss.

helgen bestod av fest.

torsdag. fredag. lördag.

på söndagen var jag död. såg en dålig bio med stefan och sebastian och åt godis.

joakim ville dra med mig ut på kvällen. det kunde han glömma.

nu är det måndag och det känns som om jag inte sovit på 5 år.

men ikväll är det Säkert!

Därför mår jag såhär inombords:

(obs svarar på era kommentarer i inlägget under så fort jag hinner)

kräm.

Jag köpte boken Pink Box på amazon.
En amerikansk kvinnlig fotograf åkte till Japan för att undersöka hur det såg ut på japanska sexklubbar.
Japanska sexklubbar liknar inte något annat i hela världen.
Med tanke på hur himla strikt hållet det japanska samhället är är det ganska så fascinerande.
När jag var i Tokyo med Tobias förra året så dog nästan våra japanska vänner om han pussade mig på kinden. Man gör inte sånt ute på gatorna. Man håller inte varandra i handen.
Men på Japans sexklubbar leker man med varenda vriden fantasi. Kanske är det ett sätt för de strikta japanerna att breaka sig fria från de hårt hållna traditionerna.
Himla underligt är det. Och fascinerande. och färgglatt och fruktansvärt absurt.

I de japanska sexklubbarna är inga utlänningar välkomna. Dels för att de kan bära på sjukdomar. Och dels för att de inte förstår reglerna. För att ingen ska råka illa ut så får kunderna skriva på långa listor exakt vad de vill ska hända under sin kväll.
exempel:

Basic Course: You are allowed to cum 2 times.
A Basic play style
1 girl watches penis and make conversation
2 No conversation

1. Want to have pants taken off
2 Take off pants by myself

Varenda liten del är redan bestämd när de träffas.

Varje klubb har olika teman. och de här teman kör de verkligen fullt ut på.
Bilden här över är från klubben ”Stewardess fantasy club”. Den är uppbyggd som i ett flygplan och flygvärdinnor går runt och hånglar med sina kunder, ger dem drinkar och samtalar. Väljer man ”businessclass” så blir det hela lite mer avancerat.
Det finns en annan liknande klubb som heter ”Rotating nurse make-out club” där kunderna istället är patienter och tjejerna sjuksköterskor. Man sitter i sitt patientrum i 40 minuter och när man minst anar det kommer det in sjuksköterskor och kysser en.

på den här klubben pratar man i telefon. Det finns en springa i golvet som det kommer luft ifrån. Om man vill kan man be flickan man pratar i telefon med att ställa sig där under så man kan få se hennes trosor.

På ”Anime character fantasy club” väljer man sin favoritmangafigur som sedan utför oralsex på en.

Andra underliga teman är ”rotating sushi breast-touching pub” där tjejerna är döpta till olika sushibitar. Männen sitter i rad och varannan minut får de hångla med en ny flicka. ”Race queen soapland” där man får bada med tjejer i formel 1 uniformer. ”Marilyn Monroe club” där alla bär femtiotalsklänningar. ”Classroom fantasy club” där man antingen får träffa en skolflicka eller en lärare. Rummen ser verkligen ut som klassrum med mattetal på svarta tavlan, skolböcker och skolbänkar. ”Make out fantasy movie theater” där nman har sex med tjejer samtidigt som man kollar på bio i 3D glasögon och äter popcorn. ”Green gel play” där man badar i ett badkar fullt av grönt slime.
Listan kan bli hur lång som helst.

Det är inte bara män som går på sexklubbarna. Vad som också är hemskt populärt är så kallade ”Host Clubs”.
Det är inga konstigheter om man efter jobbet går förbi en host club för att träffa män. Trots att Japan är ett i-land om något är det ett av världens mest förtryckande länder att bo i som kvinna.
Många kvinnor går till host club för att de behandlas illa i vanliga livet och vill känna sig uppskattad. På Host klubbarna blir kvinnorna behandlade som drottningar. Männen slåss om att tända deras cigaretter, de står utanför toaletten med en handduk som de kan torka händerna med när de kommer ut, och de har givetvis sex med dem.
Och alla vet att det är på låtsas. Men ändå spelar det ingen roll.

Jag är inte för prostitution. Inte någonstans. Japan har en kultur som jag inte riktigt kan greppa.
De flesta tjejerna som är prostituerade gör det här vid sidan av för att ha råd att gå på college. Klubbägarna erbjuder tjejerna en alibi-service. De kan ge ett telefonnummer till sina föräldrar och när de ringer när dottern ”arbetar” svarar receptionen som om det är på ett café eller ett kontor.
Det här är något annat än sexklubbar i Europa och USA.
Men jag tror också att det är viktigt att man ska ha i åtanken att när man packar om saker i gulliga förpackningar kan det lätt kännas mer oskyldigt än vad det egentligen är.
Det är fruktansvärt samtidigt som fascinerande. Det är obehagligt men intressant.
Jag låter er tycka vad ni vill.
En annorlunda bok är det i alla fall.

Läs mer här