om fräknar och sånt

Jag ska skriva en roman när jag blir stor. Så ska det bli. Det är min plan.
Jag kan bara tänka mig orgasmen när man står i bokaffären och är en författare. Fingrar på ett exemplar av alla ens känslor. Jag tycker det verkar helt fantastiskt. Kan inte tänka mig något bättre.
Jag har inte skrivit på mycket länge. Eller jag jobbar ju med ett jobb där jag skriver, men jag menar på riktigt. Bränna sönder en dagbok sida upp och sida ner, vakna på natten med en idé och bara vara tvungen att gå upp. Jag önskade mig en skrivmaskin för många år sen och fick en ljust blå.
Här ska det banne mig skrivas, tänkte jag. Så blev det förstås inte. Vissa gillar skrivmaskiner, andra en penna. Jag föredrar datorer.
Hur som helst.
Jag vill skriva en kärleksroman. En om pojkar. Om fräknar. Om att ha ett hjärta som dunkar igenom kroppen.
Jag är sjukt bra på att romantisera kärlek. Framförallt när jag är lite smått förälskad i någon som inte gillar mig tillbaka. Då är plötsligt hela världen en helt annan och man känner sig konstant lite småonykter och vimmelkantig. Känslan av fjärilarna som dunkar sönder i magen ja allt det där. Det är magiskt.
Vissa som läser min blogg känner igen mig från sockerdricka.nu. Jag hängde där mycket i min tonår. Det är sveriges största skrivarforum och jag skrev av mig där som 17. Skrev dikter om pojkar jag mött en natt på någon indieklubb. Långa noveller om femtonårsförälskelser. Allt skulle ner.
Och helt plötsligt var jag sajtens mest lästa och folk kom fram till mig på gatan och frågade om jag var hon från sockerdricka och att de hade mina texter klistrade över väggarna. Så fruktansvärt smickrande.
Sen fyllde jag nitton och blev ihop med en pojke och där tog det visst slut. När man drömmer ett helt liv om att bli kär i någon som tycker om en tillbaka så tar faktiskt skrivnerverna stopp när man träffar någon som pussar en på nacken precis som man trodde att det skulle vara.
Hur som helst.
En dag ger jag ut en bok. Och då får ni läsa den.

Här en dikt jag skrev för mycket länge sen. 3 år sen för att vara exakt. Påhittad. Men en av de populäraste verken på sockerdricka. Det är det enda ni får läsa av mig. Mer tänker jag inte ge ut av mig själv.
Men ändå.
04:15

säg vad ni tycker för 17.

hejhej hörrni

förlåt. eller jag ska inte säga förlåt. ibland hinner man inte bara uppdatera.
jag underhåller er med en film så länge. en reklamfilm jag finner oerhört rolig.
och det kommer ni också göra. om ni har bra humor alltså 🙂

den får ni underhålla er med tills jag kommer tillbaka.
nu ska jag banne mig sova.
puss.

höstfest

Igår hade herr Joakim höstfest. Jag traskade dit med ett knippe kastanjer, egenplockade i en park tidigare under dagen. Sen poppade vi vår första Chapel Hill och lördagskvällen tog sin början.


Joakim hade gjort tjusiga snitttallrikar. Kan det här vara första tecknet på att man börjar bli vuxen?


söta filip och lizzie.


värden himself.


jag och nathalie var pepp.



salami-tungor!!


alla gav joakim så fina presenter. av julia fick han kanske världens rödaste studsbollar.


devi var supertjusig i håret.


jag och filip.


Lizzie.


fröken Julia.


Ludvig hade skadat benet och därför valde att festa på mellanöl. ett till vuxentecken. mellanöl.


sötnos!


Hannah hade med sig sin kamera.


runt midnatt blev nathalie helt plötsligt trött så då överraskade jag henne med en tablettask!


jag&victor.


Andreas hade det finaste accesoaren jag har sett i hela mitt liv. så perfekt bara! en sax.


dans.



jompa och devi.


johan, andreas och andreas flickvän.


cissi och jompa.


Ludvig hade bryggt sitt eget öl till Joakim!


Hannah


Festen höll på till runt 3tiden. Sen drog vi vidare och hade efterfest i en tom teater på Kungsholmen. Traskade hem åtta i morse. så kan det gå.

bloglovin

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!