Sandra Beijer

Det här med att man måste börja jobba igen – hände inte det lite väl fort? Jag känner mig i alla fall inte alls redo. Mailen plingar och mobilen blinkar och på balkongen står min solstol och kvider för att jag inte har hunnit läsa böcker i den tillräckligt ofta denna sommar.
Allt går så fort ibland och man hinner inte alls stanna upp och känna efter.
Men, jag menar inte att klaga såklart. Är bara lite förvirrad över att man plötsligt ska gå upp så tidigt om morgonen.

Därför ville jag tipsa om en mysig grej för att få jobbstarten att kännas lite mjukare.
Nämligen barnböcker på ljudbok (i mitt fall: Spotify!). Särskilt Barbro Lindgren och Tove Jansson för att det är så vemodigt och märkligt på en och samma gång.
De här 3 böckerna har jag lyssnat på denna vecka då jag redigerat bilder och sorterat mappar och skrivit scheman och sånt därt man gör när det är jobbtajm igen.

Tove Jansson – Vem ska trösta Knyttet?

Vem ska trösta Knyttet är min finaste barnbok alla kategorier och innehåller de mest hjärtskärande små rimmen. Kan vara så att jag läst den här minst femtioelvatusen gånger från att jag var mycket liten till att jag blev mycket stor. På Spotify finns den med Tove Janssons egen inläsning. När Knyttet sitter ensam med sin snäcka på stranden, då gråter jag varje gång.

Men vem ska trösta Knyttet med att säga: lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?

Barbro Lindren – Loranga Masarin och Dartanjang

Den här boken tyckte jag var ganska obehaglig när jag var liten. Vet inte riktigt varför, men så var det i alla fall. Men så såg jag i måndags att en kompis på Facebook rekommenderade just denna uppläsning på Spotify av Toivo Pawlo, så då satte jag på den i högtalarna när jag vattnade blommor och packade upp kläder från festivalen. En timme av mycket mysiga knasigheter om tigrar och kulsprutor och tatueringar.
Kan även varmt rekommendera Barbro Lindgrens Värvet-avsnitt där hon berättar om hur mycket Loranga och gänget är baserat på hennes egna barns uppväxt.

Tove Jansson – Sent i november.

Sent i november är den sista boken Tove Jansson skrev om mumintrollen. Den handlar om en november när alla karaktärerna runt omkring muminfamiljen – hemulen, filifjonkan etc – kommer tillbaka till Mumindalen när familjen inte är kvar. Den är så fint berättad om kalla mörka höstnätter. Och jag tänker att visst är det ju lite trist att just vi råkade hamna på en av de allra mörkaste platserna på jordklotet. Men det innebär ju faktiskt också att vi är allra närmast Mumindalen. Även denna är uppläst av Tove Jansson, hon får allt att kännas lite bättre.

Hemulen vaknade långsamt och kände igen sig själv och önskade att han hade varit nån som han inte kände. Han var ännu tröttare än när han gick och lade sig och här var nu en ny dag som skulle fortsätta ända till kvällen och sen kom det en till och en till som fortsatte på samma sätt som dagar gör när de fylls av en hemul.

♡

Translation. If you are not feeling ready to go to work yet, you should listen to some children’s books in headphones while you are at work, preferably Tove Jansson

Levi’s frågade om de fick klä mig och Gustav i deras nya kollektion i vintagetappning under en förmiddag under Way Out West. Sure bacon, sa vi, alltid roligt med fina bilder och pynta bloggen med ju! ^^ Vi tog en promenix med en fotograf och jag var tydligen på oerhört bra humör.

Jag bar en t-shirt med tryck och ett par wedgie fit jeans som heter joshua tree.

*kollar på gårdagskvällens festivalbilder*

Skulle nog haft jeansen i en mindre storlek pga född med fågelben, men de var sjukt bekväma så lär säkert använda dom ändå. Jag bar ett par vita sneakers från puma med gulddetaljer.

pepp pepp.

Japp, det var dagens photo shoot med min gullia blogger friend. ^^

(kläderna fick vi sen så de var en gåva från Levi’s!)

Translation. A little photo shoot from Way Out West together with levi’s.

Låt oss kasta oss in i dag 2 på Way Out West – nämligen fredagen! Den regnade och regnade och regnade men vi preppade med regnjackor och kaffe och var ganska glada ändå faktiskt.

Vi hoppade in i en taxi som tog oss till Villa Belparc.

Där hade Warner Music en dagsfest extra allt. Ni ser ju peppen.

Vi fick shots och starksyrliga äppeldrinkar.

Tog foto i automat.

Dansade.

Dansade även på stolar.

Stannade ända tills festen stängde och lyckonivån låg på topp.

Då gick vi in på vip-området för där fanns det tak att gömma sig under från ösregnet. Vi pudrade näsorna från danssvett.

Och klistrade på glitter och stenar längs med kinderna.

Jacob och Nicolina hånglade lite.

Efter några timmar gick vi för att se Aurora men konserttältet regnade in och vi frös, så vi kutade tillbaka och drack cava och hoppdansade på stället.

Fast sen när det liksom började regna sidledes fick det räcka. Jag och Gustav tog en taxi till mitt hotellrum och så smsade vi olika människor att det var hemmafest där.

Det här pojkbandet tog sig dit först.

Var så glad att M äntligen var på festivalen <3 Han hade tagit eftermiddagståget från Sthlm pga jobb.
Sedan orkade min kamera inte mer för kvällen. Den var helt dyngsur, så kan förstå den. Hur som helst blev vi typ 25 personer som kastade oss runt i hotellrummet och hoppade i sängar och sjöng med till hits. Efter det åkte vi till Yaki-Da och sprang mellan våningarna i ett par timmar och så avslutade vi kvällen med att gå på rejv i en tunnel och hångla.
Klart slut!

Kolla gullig pin jag köpt. Det finaste jag vet skrivet på en banderoll, inte bredare än någon centimeter (därav svår att få skarp). Köpt på sajten Gimme Flair och gjord av Dying Slowly.

Den knipsade jag fast på min jeansjacka tillsammans med två andra fina pins jag har i min ägo.
Läppstiftet har jag fått av Gustav och lösögonfransarna är från Sara M Lyons.

Internet, läppstift och långa ögonfransar, med de tre grejerna kommer man långt.

Translation. New teeny tiny internet enamel pin by Dying Slowly.

I torsdags satte vi oss på ett tåg till Göteborg. Jag, Gustav, Alexandra och Devi.

Vi var ännu superfräscha och hade ingen aning om att vi skulle dansa så mycket under helgen att vi skulle åka hem i spillror några dagar senare.

Vi hade bokat rum på Nöjesguidens Hotell och jag blev så himla glad när jag checkade in och upptäckte att jag och Magnus fått både skor och skumpa och annat fint. (Magnus kom förövrigt till festivalen dagen efter, på fredagen.)

Vi lämnade våra grejer på rummet och möttes upp på takbaren. Jag köpte en flarra prosecco.

Mitt lilla gulliga gäng tog selfies.

Devi.

Det var så himla fint väder och vi firade med att sitta kvar i kvällssolen en stund och dricka lite mer bubbel.

Sedan åkte vi in till området. Där man hämtade ut banden träffade vi Parisa och Jon och tog såklart ett gruppfoto pga gruppfoton är grejen.

Efter det lite pizzamiddag.

Inne på området mötte vi upp Nicolina och Jacob!

Vi hoppade in på vip-området och hade minifest runt ett bord.

Åt lite mer pizza, kramades och sådär.

Sedan skyndade vi oss till Morrissey och han var så himla bra. Har sett honom en gång tidigare, på Roskilde, men det var typ tretton (!?) år sedan. Hans röst är det lenaste och vemodigaste jag vet :’)
Efter konserten åkte vi tillbaka till hotellet och hamnade på efterfester i olika rum, hoppade i en säng och skreksjöng till Lush life. Ändå bra avslutning av en första festivaldag.

Translation. Day one at the Way Out West fesrtival! Please read the captions by clicking ”in english” below the header.