Sandra Beijer

Dokumentären om Laleh: Jag är inte beredd att dö än kan man just nu se på SVT Play i några veckor till. Som ni ser är den väldigt sagolik i sin estetik och Laleh själv har ju också något älvaktigt över sig. Filmarna har följt Laleh i två år och det är så spännande att höra om hennes process, hennes nogrannhet och envishet. Och som Brita skrev: ”hon sitter mitt i en orkester och verkar lyssna på vartenda instrument.”
Den handlar också om hennes relation till sin mamma som inte lever längre. Allt ledsamt kring mammor är det sorgligaste jag vet i hela världen så därför gråter man även en skvätt eller fem.

Jag såg Cirkeln i måndags. Det är filmatiseringen av boktriologin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag har av oklar anledning inte läst böckerna, fastän jag har dem hemma och så många runt omkring mig rekommenderat dem. Filmen (som jag tror är en del 1 av flera) var så himla läskig, spännande och storslagen. Älskar svensk film när svensk film är bra, vilket man tyvärr inte är jättebortskämd med. Tyckte också mycket om filmmusiken som var bombastisk och teatral och påminde mig om tonårsfilmer från åttiotalet, när ironi inte riktigt var uppfunnet än. 🙂
Ah men gå och se Cirkeln på bio, den är som en blandning av Fucking Åmål och Heroes.

Mitt sista tips är ett serietips. Jag upptäckte att Upp Till Kamp nu finns på Netflix!
Det kanske den har gjort ett tag i och för sig, men det har i varje fall inte jag märkt. Upp Till Kamp är den mest välgjorda svenska serie som jag sett och den utspelar sig under åren 1965-1976. Man får följa fyra unga människor under tio år som sammanflätas i olika konstellationer. Det första avsnittet när de ännu är typ nitton år är så jäkla drömmigt. Sextiotalet när det är som finast. Sedan blir allt rätt sorgligt och det är ju fint det med, men kanske på ett annat sätt. Plus för all fantastisk musik också.

.

Translation. 3 Swedish movie recommendations. The last one ”Upp till kamp” is available with English subtitles if you google or netflix it.

Här kommer två grejer reserverat till alla gulliga norska bloggläsare.

Den tredje mars kommer jag till Trondheim och föreläser om mitt skrivande. Det är på ”Klubben” kl 19.00 och det är gratis. HÄR hittar du eventet!
Jag sover över i Trondheim så om det finns någon vänlig själ eller två där ute som kanske vill äta middag och dricka vin med mig, maila! Jag lovar att vara snäll 🙂
Är inte jättebra på att förstå norska men ska verkligen lyssna så noggrant jag kan.

Ps förresten. Påminnelse till alla Halmstadbor att jag föreläser där nästa vecka den 25 februari! Eventet här.

Annan norsk grej: I magasinet Det Nye kan du nu hitta en lång artikel om mig i det numret som är ute nu!

Jag har inte läst själv än men det ser ju himla fint ut. Bilderna stal jag hämningslöst från oda och bild 2 från adaliil. Kan lägga upp fler bilder när jag fått tidningen om ni vill?

.

Translation. To all my Norwegian readers. I’m coming to Trondheim to lecture in a couple of weeks. Also, there is a big article about me in the Norwegian magazine Det Nye.

2014.

Den 19:e februari förra året tog jag pressbilder på Rodeos kontor.

Och provade hjälm för jag och Magnus skulle iväg till Andorra och åka skidor.
.

2013.

Den nittonde februari året innan det hade jag precis flyttat från New York och bodde i Michelles gästrum.

Var singel, såg ut såhär och allt kändes nytt och spännade och rätt så ovisst.
.

2012.

I februari 2012 såg jag ut på detta vis, i en ny tröja.

Jag spenderade min nittonde februari i Los Angeles där min dåvarande kille bodde.

Vi gick tydligen på 3D-bio den dagen.
.

2011.

Den nittonde februari i 2011 var jag i San Francisco.

Vi gick på klubb exempelvis och jag minns att det regnade jämt men att det inte gjorde så mycket.
.

2010.

I februari 2010 skulle jag och Jonna resa till Paris (därav klädd i dessa färger…) men planet ställdes in pågrund av oväder :'(

Lagade spaghetti med köttfärssås istället.
.

2009.

2009 i februari hade jag tydligen hatt.

Och Michelle hade hemmafest med ballonger precis överallt.
.

2008.

Nu är vi djupt ner i arkivet!  Jag såg ut såhär en februaridag på jobbet.

Jag målade mina dörrkarmar i den här färgen.

Och klippte ut grejer ur tidningen.
.

2007.

Februari 2007, alltså åtta år sedan såg jag ut såhär.

Jag och mitt ex gjorde slut den 17:e februari och jag skrev såhär om det i bloggen, ganska oklart och ganska hårt kan jag känna nu såhär i efterhand. Minns att jag tänkte ingen bryr väl sig om sånt här. Helt fel, relationsskvaller är ju det mest juicy som finns.

Japp, det var det.

.

Translation. 8 different february moments, from 2014 to 2008.

Idag är det torsdag och idag poddar vi om mat. Men inte recepttips, utan vår relation till mat. Som för de flesta, framförallt tjejer, har den varit knixig och snårig. Vi berättar om hur vi tänker, känner, mår nu och har mått. Varför mat både kan vara jobbigt och fantastiskt för oss.
Lyssna och prenumerera på vår podd i itunes HÄR. Vi finns i alla podcastappar också.
För att lyssna direkt i webbläsaren:

 

Translation. Today you can listen to podcast no. 38 with me and Michelle (in Swedish). It’s about our relationship with food.

Om du fick välja vem i världen du skulle äta middag med imorgon kväll, vilka hade du valt?
Jag skulle ätit på italiensk restaurang (i Italien kanske till och med!) med Joakim, Jonna, Vippe och Ea. Vi hade ätit spaghetti (i alla fall jag) och pratat gymnasieminnen och om allt vi hittade på som tonåringar tillsammans. De var några av mina bästa vänner då och det vore så fint att se hur den konstellationen skulle se ut och agera idag ihop.

vippe och jonna sjutton år hemma hos mig en nyårsafton 🙂

Vill du bli berömd? För vad?
Om jag fick drömma helt fritt så vill jag skriva fler böcker. Försöker ju skriva en andra roman nu men det går verkligen inget bra. Hade en paus för att bli kompis med den igen men nu tvivlar jag på om den ens är något att ha överhuvudtaget.  Vi får se hur jag gör. Kanske börjar jag om bara, det är ju egentligen ingen stress. Okej ska sluta prata om detta nu och istället svara på frågan: berömd för ett författarskap vore drömmen. Fast då måste ju saker bli bra och till och med bäst. Men man lever ju ganska länge i varje fall.

Om idag var din perfekta dag, hur skulle den se ut då?
Idag är det onsdag. Jag hade nog önskat att det var onsdag i juni kanske istället. Och en röd dag imorgon. Vi kanske ska resa iväg imorgon eftermiddag, jag och ett par kompisar. Så idag går vi på stan och handlar bikini och jox, tar ett glas eftermiddagsvin, lagar mat hemma hos någon, besöker en bar, skjuter fram packningen av resväskorna tills imorgon. Och vi behöver inga strumpbyxor heller.

När sjöng du sist för dig själv?
Imorse. Sjöng den här. Sjunger på den ganska ofta har jag märkt, den fastnar lätt på hjärnan.

Om du fick leva tills du var 90 år och antingen fick ha kroppen eller sinnet av en 30åring de sista 60 år av livet. Vad hade du valt?
Översätter den här listan från nynorsk, denna fråga var SVÅR att översätta, men jag tror jag fick det rätt.. Jag hade absolut valt kroppen för jag väljer att lita på att mitt sinne ändå varit öppet, nyfiket och fungera bra större delen av livet. Men kroppen kommer fallera hur man än gör.  Tänk om man kunde ordna så man fortfarande kunde kuta till bussen när man var 85. Det hade jag lätt velat.

Har du en känning på hur du kommer att dö?
Nä såklart inte, men kvinnorna på min mammas sida i släkten blir väldigt gamla. Så det kanske jag blir, vi får se. Om jag inte där i någon sjukdom eller så. Eller så blir jag påkörd av en bil för att det har varit nära så himla många gånger att en dag händer det väl bara.

Nämn tre saker som du och din flick/pojkvän har gemensamt.
Vi älskar mat, helg och att vara ifred. Det bästa jag vet typ är att vara ifred med min kille. Sitta bredvid varandra och göra egna grejer men hångla ibland.

Vad är du mest tacksam över av allt?

Mina vardagar. Att jag får vara ensam om dagarna och bara syssla med sådant jag tycker om att göra. Det är lyxigt. Hoppas det håller i sig länge.

Om du fick ändra något i hur du blivit uppfostrad, vad skulle det vara?
Oj svår fråga. Jag tycker ändå min mamma uppfostrat oss bra. Men kanske önskat att min uppväxt varit mer politiskt. Att vi hade pratat mer om viktiga händelser kring middagsbordet, att jag lärt mig och förstått politiska konflikter, krig och orättvisor på ett tydligare sätt. Det är så svårt..

Om en kristallkula skulle spå en sanning om dig själv, din framtid eller om någon annan, vad skulle du vilja veta?
Har funderat på denna frågan hela dagen och kommit fram till att jag nog inte vill veta något alls. Jag tror jag hade blivit besviken vad den än hade sagt och har heller ingen lust att ta reda på vad som ska hända sen. Det är ju det som är det spännande med att leva, att man inte riktigt förstår någonting.

Är det något du har drömt om länge och varför har du isåfall inte gjort det än?
Ja, det är ju det här med att bo tre månader i Tokyo. Eller i alla fall vara där i över en månad. Anledningen att det inte blivit av är för att jag inte känt att det är dags än. Men inom tre år helt klart. Då händer det.

vad är det största du uppnått?

Boken.

Vad värdesätter du högst i en vänskapsrelation?
Att vi är snälla och uppmärksamma på varandra. Och att vi delar samma humor. Och spontanitet! Dras något enormt till människor som inte är så strukturerade utan följer magkänslan. ”Ska vi ses nere på hörnet om fem minuter och fika?” ”Klart vi ska!”

vad räddar du om det börjar brinna?
Jeansjackan jag gjorde tillsammans med JC 🙂 Jag älskar den verkligen, om man får säga så om kläder. Jo, det får man. Och Magnus räddar jag också såklart.

lista fritt översatt från mariell.

–
Translation. Read in google translator by clicking ”in english” in the right frame.