one photo every hour. tuesday.

08.00
Vaknar här.

08.30
Äter frukost. Det blir två finn crisp med cheddarost, samt ett kokt ägg och pepparmintste.

09.00
Springer längs med West Side Highway och lyssnar på en podcast. Tror det var Alex&Sigge den här morgonen.

10.00
Redo för dagen! Sminkad, påklädd samt gått ut och köpt kaffe. Sitter hemma i två timmar och skriver ett par blogginlägg och en liten krönika.

12.00
Dags för lunch. Äter i East Village med Aviva och Kristin.

13.00
Det blir sushi.

14.00
Tar en promenad. Här är West Village smalaste hus, där bodde Clark Gable en gång i tiden när det begav sig.

15.00
Går hem, fixar lite och sedan är det dags att bege sig ut igen.

16.00
Möter upp Hanna på Buvette för ett glas eftermiddagsvin.

17.00
Jag får en bok av henne!

18.00
Går hem, äter middag (paella, sjukt gott) och kollar på Arrested Development. Klart slut.

Translation. One photo every hour. Please read the captions by clicking in English below FAQ.

det handlar om dig.

Nu börjar det hända grejer med min roman och så, till exempel förra veckan blev omslaget klart och ni ska såklart få bli de första att få se det! Det är fantastiska Tove Larris som illustrerat det.

Känns så sjukt att titta på det, att det här liksom händer. Att det faktiskt ska bli en bok. En riktig en. Inte klokt ju.

Hoppas ni tycker om det.

Translation. The cover of my book is now finished and here it is! Made by talented Tove Larris.

kilimanjaro, var tionde meter och att åka fel tunnelbana två gånger.

pic source.

.
Tycker vi summerar den här söndagen och veckan med lite mer av det finaste som hänt er i somras,


Det bästa är att få mejl från sin utflyttade storebror där han frågar hur det går i skolan och hur jag mår. Alltid undertecknat med ”Jag saknar dig. Kram!”.


Somnar och vaknar igen för att gå till pizzerian hand i hand, ser våran reflektion i fönstret och hör honom säga ”där går två som är kära i varandra” och själv påpeka ”det syns”.


Jag vaknade av att jag skrattade. Så låg jag i min säng mitt i natten och kiknade. Som att mitt undermedvetna bara; nä, nu får det vara nog med tårarna.


Förmodligen när jag låg bakom en sten uppe på Kilimanjaro och spydde av höjdsjuka medan solen var på väg upp. Vi hade 2 timmar kvar till toppen och när solen tittade fram så tänkte jag bara ”det här må vara det vackraste stället jag spytt på” och när jag sa det till mina lika illamående bergsbestigarkompanjoner skrattade de och vi sa nu fan tar vi oss till toppen. Och det gjorde vi ju.


När jag besökte honom i Stockholm och han pussade mig var tionde meter hem till hans studentrum så det tog dubbelt så lång tid att gå dit.


När vi var ute och det första han sade var att jag luktade så gott. När han sade ”jag bara måste få träffa dig igen” innan vi ens var hemma hos honom. På vägen hem dagen efter var jag så euforisk att jag åkte fel tunnelbana två gånger och jag kunde inte äta på flera timmar.


Jag och världens bästa flyttade till den finaste lägenheten på Campus, vi har fest flera gånger i veckan och har redan bjudit stiliga herrar på pasta carbonara i gryningen.


En dag när jag promenerade längs med vattnet fick jag syn på farfars båt. Han hade inte sålt den, trots att han blivit ”för gammal”! Och rätt som det var, efter så himla lång tid, satt vi där igen och åt chips och rökte kubansk cigarr.


Att världens bästa vän i världen kom förbi mig dagen efter min pappas begravning och sa att HOPPA IN I BILEN SÅ ÅKER VI BORT ETT TAG. Och det gjorde vi. Till hennes stuga någonstans i de norrlänska skogarna.


Att dansa salsa, i ett kök klockan tre på morgonen, tillsammans med en söt colombian på en kibbutz i Israel.


Jag har haft en operation och han bodde med mig i ett hus för 2 månader, och även om han ville se sin familj, stannade han med mig och höll min hand och satte mina strumpor på eftersom jag inte kan själv. Och varje kväll sa han att han älskar mig och det kommer att bli bättre. Och det gjorde det.


Jag kommer hem efter en utekväll och min absoluta favoritperson står och väntar utanför porten på mig. Attackhånglet visste inga gränser.


när jag presenterade min fina grabb för släkten för första gången och farmor kom fram och kramade om mig och viskade i mitt öra: ”du har gjort ett bra val”.


Det är lite svårt att förklara. Jag blev dåligt behandlad som barn och har därför svårt för att låta människor röra mig men helt plötsligt träffade jag någon vars smekningar inte kändes som världens helvete. Jag är idag 21 år gammal och går igenom idag något som antagligen de flesta femtonåringar har passerat men det känns ändå härligt att berätta att även något trasiga människor kan uppleva en kärleksfull beröring utan att känna behovet att skygga undan. Värt att uppmärksammas: för att komma dit jag har kommit idag gick jag i terapi. Vänta för fasiken inte på en prins på en vit häst som i sagorna utan dräp era egna drakar!


”Jag måste vara ärlig och berätta en kanske jobbig sak. Jag är fruktansvärt kär i dig” -sa jag
”Jag känner precis samma sak. När jag var på väg hit kände jag att mina ben gick snabbare bara för att jag saknat dig så mycket”-svarade han


Att jag fick grädda våfflor till min fina farfar och prata om hur han var en av dom första i Sverige som kunde köra lyftkran.


Att jag har fått bo med min otroligt snygga pojkvän och alltså fått äta sova ligga hela sommaren med han!!!!

– do you know dylan? what's he like? – he took all the toppings off his pizza and ate only that. so i guess he is a total douche.

noah

Jag såg en fantastisk kortfilm i veckan. Den utspelar sig helt och hållet på en dataskärm och det är så himla fascinerande och stor igenkänning hur han rör sig runt över internet, sysslar med tusen olika saker samtidigt och paniken som uppstår och känns lika mycket digitalt när kärlek inte går vägen. SÅ bra! Rolig, sorglig, berörande. Perfekt lördagssysselsättning för er tycker jag. Titta titta

http://www.youtube.com/watch?v=h6eNuJdxAoQ

.

Translation. I saw this short film about love and break-up that takes place entirely on a boy called Noah’s computer screen. I thought it was amazing! Watch it!

bloglovin

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!