Sandra Beijer

Ludvig åkte idag. Efter lite mer än tre veckor tillsammans sa vi hejdå i ett gatuhörn och det är så väldigt svårt att säga hejdå till någon man inte vill ska gå. Så obegripligt ensamt det är att inte ha honom i min säng, i min hand, bredvid mig på gatorna. Men man måste tänka att man ses snart, snart igen. Snart. Det är bara lite tid emellan.
.

Ludvig left today and I miss him too much already.

I höstas sålde vi vårt landställe och i julklapp gav jag min familj ett fotoalbum på ungefär hundra sidor med bilderna jag tog där. Jag tänkte att vi tittar lite.

Jag gjorde fotoalbumet med hjälp av blurb.com som är en tjänst till flickr och det kostade ungefär trehundra kronor inklusive frakt. Det är nog viktigt att ibland skriva ut och spara sina bilder analogt tror jag. Så att man kan bläddra lite då och då istället för att de glöms bort osedda i en mapp på datorn. Och så att man alltid ska komma ihåg platser man älskade.
.

This was one of my christmas gifts to my family. A photo album about our house in the swedish archipelago that we sold this summer.

I lördags firade vi Nina som fyllde år och jag såg ut såhär.

Klänning – Asos
Rosett – en kompis som har glömt den hemma hos mig, kanske Jenny?
Scarf – bloggläsarpresent
Skor – Chloé
Läppstift – ”alarm” från Make Up Store

örhängena är från Chanel. Det är clips från sextiotalet och jag och min mamma budade hem dem på en riktig auktion. Ni vet en sådan där man har spatlar med nummer på som man världsvant håller upp och en gubbe står längst fram bakom ett podium och ropar blixtsnabbt ut buden. Det var väldigt filmiskt och fint.
.

We celebrated Nina’s birthday last saturday and I looked like this. The dress is from Asos, the shoes are Chloé and the bow is a friend’s. The ear clips are Chanel and me and my mum won them at a auction about a year ago.

I lördags tog jag, Ludvig och Nina tunnelbanan till 81:a gatan och Naturhistoriska Museet. Som jag har velat besöka det stället.

Vi började i avdelningen med nordamerikanska däggdjur.

Ni vet riktigt gamla kartböcker, gulnade jordglobar och tavlor med nålade fjärilar? Och ljusbruna linjerade anteckningsböcker och affischer på växter i gamla skolsalar? Så känns New Yorks naturhistoriska museum. Som att få klättra in och vandra omkring i en sådan värld.

Det finaste vi kanske någonsin sett, bestämde vi.

Efter nordamerikanska däggdjuren promenerade vi till Under Havet.

I undervattensdelen hängde den här blåvalen från taket. Den var en av få saker som inte var riktig, men i verklig storlek. Så orimligt stor.

Sjölejon.

Museet har fyra jättestora våningar så vi fick ganska ofta stanna och titta på kartan.

Vi tog trapporna högst upp och tittade på dinosaurierna.

Och på de utdöda däggdjuren. Så himla spännande att se skelett och illustrationer på djur som inte längre finns.

Vi avslutade med de afrikanska djuren.

Ni måste bara gå hit om ni händelsevis åker till New York någon dag. Det är så stillsamt vackert och otroligt på alla de där tusen sätten.

När vi kom ut hade det börjat snöa och solen hade gått ner. Jag fick se ett snöigt central park för första gången i livet och det var väldigt fint det med.
.

Ludvig, Nina and I tog the subway to 81st street and the Museum of Natural History last saturday. I had been longing to go there for such a long time and it was even more amazing than I expected. Almost felt like a secret world and everything was so beautiful and extraordinary.  Felt like being inside of a very old book.

Jag köpte den mjukaste t-shirten på A.P.C:s rea. Den är så mjuk så att jag måste fråga Nina och Ludde ibland om de vill känna lite på den. Dessutom är den gul och fin. Alltid något.
.

New t-shirt from A.P.C. It’s the softest thing ever!