Nu är det läge för ett tredje inlägg som handlar om era husdjur!
Del 1 hittar du här.
Del 2 hittar du här.
Matilda: Sappho är en nakenkatt men beter sig som en blandning mellan hund, apa och bäbis. Varje morgon när jag vaknar har han kilat in sig själv mellan mig och min sambo. När jag kommer hem möter han mig i dörren. Hans favoritlek är apport och han passar i bäbisbodys strlk 64. Att vi tog hem honom är det bästa någonsin!
Clara: Det här fluffiga killen heter Lillen, han är blandning mellan samojed och bordercollie. Han är lite gammal och skruttig, orkar inte riktigt gå i trappor och sover mest nu för tiden. Vi har haft honom sen jag var åtta och jag älskar honom så himla mycket (förstår liksom inte hur det är möjligt att tycka om en hund sååå mycket?!) Han gillar att rulla sig i snö, gömma ben under pappas huvudkudde, bli kliad på magen och spana ut genom fönstret i hallen. Bästa, finaste hunden
Agnes: Här är Skutt till vänster och Parmesan till höger! De är 1 år gamla och bröder, tillhör rasen rex. De älskar all kind of grönsaker, knäckbröd och maskrosblad. När de är ute på golvet springer de runt och bockar av glädje, asgulligt. Sätter jag mig på knä bredvid dem försöker de krypa upp i min famn. Skutt är den blyga av av dem, låter alltid sin brorsa gå fram först och kolla läget, men han är också den mysigaste och kan somna i min famn. Parmesan är den tuffa och nyfikna med en förkärlek till jordgubbar och att bli kliad under hakan. Älskar dem orimligt mkt.
Pernilla: Här är Coco. Vi köpte honom när vi bodde i Australien och det lilla yrvädret har fått flyga över hela jordklotet med oss hem till Sverige. På bilden är han bara några veckor gammal och i år fyller han 12. Coco älskar grisöron och att skeda med oss i soffan. Älskar honom
Amanda: Zach är döv sedan flera år men gör inte så stort väsen av det. Vi pratar teckenspråk med honom och det verkar passa honom bra, för då kan han låtsas att han inte ser tecknen de gånger som uppmaningen inte faller honom i smaken. Han fick en jack russell-bror när jag träffade min kille, och det är nu hans bästa vän samt hans ögon och öron. Zach ligger inte vänd mot dörren när vi är borta för att hålla koll på när vi ska komma hem – han ligger vänd mot Ossi (hans bror) för det är så han märker när saker händer. När Ossi far upp är det något som är värt att reagera på. Det är fint tycker jag, de är liksom oskiljaktiga på det sättet. Häromveckan var vi tvungna att sära på dem i några dagar och Zach var så otroligt deprimerad ända tills Ossi och Pierre kom hem igen. Så fint ändå att hundar så lätt kan visa sina känslor (även om det i det här fallet var sorgliga känslor). Älskar honom iallafall och för två dagar sen blev han 8 (!!) år. Puss.
Victoriya: Finaste Lionel, en berest hund. Född i Australien, bott i Singapore & nu bor han i lilla Ljusdal. På dagarna gillar han att leta solkatter & leka med sin tennisboll och på nätterna vill han ligga så nära en det bara går
Felicia: Ruby, Vasastans största diva med noll respekt men mycket kärlek att ge. Ni vet. Hon väcker en 07.00 när man varit ute till 03.00 för hon vill ha sin mage i ditt ansikte. 08.00 vill hon prompt gå ut. Du går ut i morgon tofflor, ser knappt något för sömnen är fast i ögonen, och när den kyliga morgonluften slår till är du vaken, redo. Vad gör då, Ruby? Jo. Så fort hon kommer in tittar hon på dig, lite hånfullt och lägger sig i sängen, gosar till kuddarna, lyfter ögonbrynet med en riktig ”ha tror du att jag bryr mig om din förlorade sömn” blick och SOMNAR OM. Dessutom ska hon alltid sitta i ens knä, speciellt om man äter popcorn. Tror Ruby själv tror att hon är människa (inte en Cavalier King Charles utan hon är, i sina egna ögon, en Östermalmstant med blått hår som bor i Vasastan) hon förstår inte hundbeteende helt enkelt. Har ni sett Oliver & Gänget? Hon är en snäll version av Georgette. Dessutom tror hon att hon är drottning av Sveavägen. Man kan ju inte göra annat än älska henne.
Johanna: Willem är en Kooikerhondje som har svarta tofsar på öronen. Det är många som säger att han har en skruv lös, men jag tänker att han måste vara världens smartaste hund. För Willem vinner tävlingar i att spåra, märker alltid när man är ledsen och har seglat över Östersjön. Sen vet Willem att man får godis om man hoppar upp på stora stenar i skogen och sen vet Willem precis hur han ska sitta fint när det är dags att torka blöta tassar.
Amanda: Det här är Esther. Hon är försiktig, skygg, svår och komplicerad. Hon behöver vara nära, nära men har svårt att visa sin kärlek på ett sätt som känns bra för andra, utan bits istället varje gång.
Här var jag hemma i magsjuka för fjärde dagen, helt orkeslös och tom i sinnet. Då kom hon, lilla kära Esther, tittade mig i ögonen, slickade min arm lite försiktigt, och somnade på den. Kände mig så himla omhändertagen.
Emma: Världens mysigaste och gladaste lilla lovdjur är min hund Lova!