En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig.
Så börjar Tove Janssons bok Pappan och havet. Och det sammanfattar den här lilla historien ganska fint. Om en familj som packar ihop sitt liv, tar en båt ut över havet till Ön. Där flyttar de in i en fyr som inte fungerar för att leva ett liv där pappan kan ägna sig åt ritningar och beskydda sin familj. En familj som från början inte behövde beskyddas men innehöll en pappa med behovet att beskydda.
För vad kan pappor göra när de inte är ämnade till att leta vackra stenar eller laga mat? tänker muminpappan och känner att det här med att vara pappa inte alltid är så enkelt.
Varje morgon sätter pappan kryss i en gammal kalender så att de ska minnas dagarna. Men istället flyter de ihop till en grå massa och när man inte vet om det är torsdag eller söndag är det omöjligt att leva säger muminpappan.
Muminmamman blir aldrig arg, ifrågasätter aldrig. Hon ser pappan tillbringa dagarna med att leta skatter som inte finns och göra viktiga ritningar i en bok hon inte får titta i. Hon ser hur lilla My skapar sina egna äventyr och hur mumintrollet tar sin sovsäck och flyttar utomhus. Tänk om mammor också fick leka, tänker muminmamman när hon uttråkat klottrar kaprifoler på fönsterbrädet. Kaprifoler som en dag slår ut på både väggar och golv, för när dagarna är så långa och flyter ihop med varandra får blomklotter inte längre plats på en fönsterbräda.
Pappan och havet var alldeles underbar. Sorgsam och obehaglig och lättsam och fin på samma gång med tvära vändningar man sällan var beredd på. Hur små troll som vill börja nya liv istället fastnar i roller som gräver ner dem djupt och fast i marken. Och hur öar inte kan bestämmas över och att det inte spelar någon roll hur många matematiska formler man gör över ett hav för det lever sitt eget liv. Och hur allting plötsligt kan kännas lite bättre med kaffe, födelsedagskalas och kakor.
.
I’ve just finished Tove Jansson’s book Moominpappa at sea. It’s a wonderful little story about how the moomin family moves to a small island in the middle of nothing. Instead of feeling safe and calm, everyone has the same problem as home to struggle with, but the small island just make the problems seem larger.
