Sandra Beijer

Ikväll och inatt har vi stor fin maskerad på mitt jobb.
Temat är G och jag går rätt och slätt som färgen gul.

såhär gult missmatched ser jag ut:
sidenband – mattsons band
scarf – julklapp för minst fyra år sen
t-shirt – h&m
kjol – beyond retro
skärp – beyond retro
strumpbyxor – h&m

självklart gul ögonskugga och gult nagellack också.
alla andra är så knasigt fina, ni får se bilder imorrn. puss.

Ps. det här inlägget är underbart!

.

Tonight we are having a masquerade at my work. The theme is the letter G and I’m going as yellow (in Sweden yellow is called "gul").

Ibland tänker jag att jag ska bli typen som bestämmer kläder kvällen innan. Jag lägger dem i en fin vikt hög på skrivbordet och ställer fram rätt skor vid ytterdörren.
Men när mobiltelefonen vibrerar sig argt framåt vid åtta tiden och jag sneglar bort mot skrivbordet förstår jag aldrig hur jag har tänkt.
Det här med att panikslaget springa runt på morgonen och byta kjol tre gånger är nog mer min grej.

– randig body från gina tricot
– rutigt skärp från minimarket
– grå kjol från h&m
– vita strumpbyxor som jag slängde in i en rödtvätt så att det blev fint pastellrosa istället
– ballerinas med stor sten från marc by marc jacobs

.

Skirt from h&m, body from gina tricot, belt from minimarket and flats from marc by marc jacobs.

Blekgrå skolärtsoppa är något av det sorgligaste. Seriefigursgrön däremot, det är en helt annan sak.
Skillnaden är ju såklart gröna ärter istället för gula. Och det smakar helt annorlunda för den delen också.
En sådan lagade jag igår, och idag tänkte jag visa hur!
Receptet är för två personer.

Vad du behöver är en skål frysta ärtor, en halv gul lök, en vitlöksklyfta, en buljongtärning och ett halvt paket creme fraiche.

fräs löken i olja i en kastrull.

häll i ärtorna, ungefär fyra dl vatten och buljongen.
låt det koka i 5 minuter.

ta bort kastrullen från plattan. häll i creme fraichen. och lite kryddor och sånt, jag tog valnötter och persilja.

Mixa soppan. Salta och peppra. Klart!

.

Och hörrni. Sällan i mina dagar trodde jag att Kingsleys operation skulle få in så mycket pengar. Ludde och Helena (och Kingsley såklart) är så himla glada så ni inte kan förstå. Operationen är bokad nu tack vare er. Fina underbara människor. Tillsammans kan vi göra vad som helst ju. Vad som helst!
.

I made green pea soup yesterday!
these are the steps:
1. you need garlic, onion, a stock cube, sour cream and a bowl of peas.
2. fry-up the onions.
3. add the stock cube, the peas and 4 decilitre of water. boil for 5 min.
4. add the sour cream and some spices that you like. I took walnuts and parsley.
5. mix the soup.
Done!

(Tack alla ni som har hjälper till att skänka, och alla er som skrivit peppande kommentarer och håller tummarna för Kingsley! Jag håller också tummarna!
Men jag måste också säga att det är sorgsamt med er som tycker att jag använt min blogg på ett "fult" sätt idag.
När det finns en chans att jag kan hjälpa Helena, Kingsleys nya ägare, och min pojkvän på traven med den dyra nota en operation innebär.
Själv ser jag det som en självklarhet att  tipsa om insamlingen som  Helena har startat. Det är ju fantastiskt att man kan nå så många som kanske vill hjälpa till så fort, så att Kingsley ska bli frisk.  Om man någon gång ska använda sin blogg till något är det för att hjälpa små sjuka personer tycker jag.
Vissa av er är så knasiga som tycker att jag förväntas betala tiotusen kronor bara sådär till en katt som inte är min. En plötslig utgift som ni tror jag bara kan hiva fram. Och anta att min pojkvän bara ska ta emot den helt lättvindigt. Jag blir helt trött. Ni vet ju faktiskt ingenting hur mycket jag jobbar eller hur mycket jag tjänar.
Ni får bara inte ta upp argument som "dina föräldrar är ju jätterika" eller "du va ju i moskva i somras, res inte så mycket då!" eller "jag vet att du har YSL-skor!". Ska min mamma betala operationen till min pojkväns före detta katt? Får jag inte resa för pengar jag har sparat ihop? Eller köpa fina skor på 70% rean för tio månader sedan?
Är det så att vissa av er sitter på helspänn och väntar på när ni kan använda mitt liv emot mig?
Det får bara inte vara så, ta det lugnt med de svarta ögonen.
Jag är glad att att jag kan hjälpa till med att uppmärksamma fler människor på insamlingen Ludde och Helena har startat, och bidra jag med. Och jag tror de är jättetacksamma.
Det här handlar verkligen inte om att tigga, utan att hjälpa till genom att lyfta deras insamling till en större skara människor. Jag vill inte att någon ska känna att de är tvingade att skänka. Så är det såklart inte.
Tänk på vad ni säger, var snälla mot varandra.
20 kronor är inte mycket men när många hjälper till kan så mycket hända. Och det var just därför jag gjorde det här.
Jag ska inte be er om något mer.
Och jag tänker inte heller be om ursäkt över den magiska genomslagskraften en blogg ibland skapa utan är istället så otroligt glad för alla er som hjälpte till. Tänk! Vi har redan samlat ihop så mycket!
Ni är otroliga. På riktigt.

Jag tycker inte alls om att tillägna större delar av inlägg till negativa kommentarer och det här inlägget kommer nog inte hjälpa ändå. Men jag vill ändå få ur mig det här.
Med det sagt fortsätter vi med bloggen som vanligt igen.  Då kan ni som gnisslar tänderna göra det i tystnad istället.)