Sandra Beijer

I framtiden kommer man kanske kunna hoppa rakt in i en bild och sen få bo därinne.
Då är det tur att jag samlar på rum.
Här kan vi bo i framtiden:

Åh ett hem ska alltid kännas så här knasigt och fint och romantiskt.

(Bilderna har jag hittat överallt. Men mest här och här.)

I want my home to feel like this.

När vi inte ses är vi brevvänner genom Photobooth. Det är flott.

Till.

Från.

.

in case you didn’t know, we are penpals through photobooth.

åh. de är så fina.

Min styvsyster Mira blev 19 och vi firade det i söndags med att öppna presenter och äta kött på Grill.

Här är Mira:

Grill är mitt finaste ställe att vara på (Ja där och le bar rouge i Gamla Stan).
Det ligger på drottninggatan och är perfekt knasigt.
Varje del har olika teman och det står alltid någon jazzsångerska och sjunger lite sorgsamt i en mikrofon.
Titta fint:

Gå dit gå dit för maten är sanslöst god också.

Det var dagens tips. Hej så länge.

Restaurant Grill on Drottninggatan is one of my fav restaurants in Stockholm.

Man kan fastna i varandra
Ligga i en säng och kyssas till det blir en annan tisdagsmorgon
Dricka te eller kaffe och äta trekornslimpa och låtsas som om allt är bra.
Hoppa jämfota över en trafikerad väg och väldigt gärna vill luta sig fram och kyssas under en bioföreställning.
Man kan hålla varandra i handen, trycka tummar och färga av sig
Dricka rosévin, röka cigaretter och gnugga näsor
Ramla över ett dansgolv, allt är som vanligt (det måste vara det), vi älskar varandra.

Och sen-
klamra sig fast runt en rygg på natten, hålla sig så nära som det bara går
Andas tills man inte kan stå upp, vakna 04.15 och gråta för att man älskar honom som mest när han sover.
Och man kan vara riktigt elak, slå sönder en tallrik krossa någon blodig bränna sönder verbalt.
Kura ihop sig i soffhörnet, händerna runt ansiktet, bryta ihop och skrika förlåt för i helvete

Och då kommer han så nära, andas i nacken, säger men gör inte slut då, var med mig. Jag vill vara med dig alltid alltid.

Och man vill det. Vara nära. Älska i en för liten säng och aldrig känna igen sig i sorgliga texter.

Förlåt. Förlåt förlåtförlåtförlåt.

Och 04:15 vaknar man och hela lakanen doftar som honom.
och man ringer på alla telefoner han har och när det till slut är någon som svarar är det inte han men man skriker förlåt! förlåt för i helvete och personen på andra sidan säger att lugna ner dig. han är inte här. låt honom vara. han vill inte träffa dig.
och man slänger en tallrik i golvet och ingen kommer och lägger sina händer runt ens rygg.

och sedan lever man på ingenting och läser dagböcker där det står jag hatar honom, för man har varit så arg men nu känner man bara som luft, eller som ingen luft alls
så jävla svårt att andas.

och när det har gått tre månader ser man honom på gatan med en annan flicka i handen och han kommer fram till en, för handen mot ens axel och säger hej hur är det?
och hans fingrar bränner in och tar sönder allt inuti och det finns inga tallrikar någonstans att kasta att ta sönder krossa.
istället faller man bara ner. låter honom gå.
förlåt.
förlåtförlåt.

(04:15 varje natt.)