Sandra Beijer

jag vill skaffa mig en holga.
så att jag kan ta såna här fina kort:

foto: karin elizabeth

Har någon erfarenhet av den här kameran? Älskar ni den?

I want a Holga. Do you have one? In that case: do you love it?

Lula, det finaste magasinet på den här planeten ni vet? Med bilder på rundade kragar, snörskor och dikter.
Det är få tidningar man faktiskt vill flytta in i och bo där resten av sitt liv.
Fina gräsplättar utan insekter (möjligtvis fjärilar), underkjolar och ett och annat eiffeltorn.

Men söta Ragnhild hade en sådan utmärkt idé tycker jag; varför finns inte Lula i en pojkversion?
Det hade på vippen varit ännu finare. Eller i alla fall ett trevligt komplement.

Alltså såhär:
Ett hel tidning med bara söta män i fräknar och pianofingrar. Flugor och snörskor och långa ögonfransar. Kärleksbrev som de aldrig vågade skicka när de var 14. Söndagsmorgonkuddmärken på kinden och historier om flickor och pojkar de varit kära i. Bilder i deras dagböcker, tavlorna i deras rum. Gömställen och teckningar. Rödvin, cigaretter och kanske den där beskrivningen man aldrig kan sätta ordet på varför den man tycker om alltid luktar så himla fint.
Vore inte det flott?

Jag tänker att tidningen skulle kännas ungefär såhär:







ps. jag orkade inte skriva alla länkbilder så om ni vill hitta källan kan ni klicka på bilden.

Helt enkelt en tidning för alla pojkar som hellre identifierar sig med skrivböcker och prickiga halsdukar, och till alla flickor som har för få pojkar med välklippta frisyrer i sin stad.
Eller i sin säng.

What if it excited a boyversion of the magazine Lula? Full of freckles and loveletters.

från virgin suicides.

Tack för fina spindeltips. Såhär skrev en flicka:

Jag var jätterädd för spindlar förut men jag träffade en kille fin som snus som var ännu räddare för sådana läskiga saker än vad jag var. Så jag räddar honom nu.
För honom vill jag rädda från allt.

Det tycker jag var så himla fint.

För ett år sen gick jag på spindelfobikurs.
Det var min mamma som tvingade mig dit. Jag hade ingen lust alls.
Spindelkursmannen lovade att han inte hade några spindlar i rummet. Det hade han såklart visade det sig sedan.
En stor och obehaglig en.
Efter tre timmar med mig och spindeln på olika sidor av rummet vågade jag ta den i handen.
Mest för att jag verkligen ville därifrån.
Ifrån Spindelmannens lugna pepptalk som bara kändes konstlat och rummet med en alldeles för stor spindel i en plastburk.
– Nu är du botad! sa spindelmannen. Nu har du haft en spindel i handen!

Det här stämde inte alls.
Igår kväll när jag kom hem och lyfte på min väska sprang det förbi en spindel stor som en femkrona. Inte en sådan med långa ben, utan med en tjock svart kropp.
Jag sprang ut i strumplästen i höstnatten och ringde min pojkvän. För att jag inte kunde andas. För att den fanns någonstans i min lägenhet och kunde gömma sig under mina kjolar och bakom mina tröjor. Och komma upp i sängen när jag sov.

Han kom cyklandes och skakade trött på huvudet. När vi gick upp för att inspektera fann vi två spindlar till.
Som hängde runt lite. Som trivdes hemma hos mig.
Varför gör de så här?
Varför hos mig?

Jag vill inte ha insektsfobi. Jag tycker det är fånigt. Jag vill inte börja gråta. Jag vill inte. Jag orkar inte.
Jag är 24 år och måste banne mig växa upp.

Men när jag var på den där spindelkursen, och spindeln klättrade upp på min hand, så blev den rädd. Och den kutade iväg över handflatan upp på min arm och jag skrek och kastade mig över den där spindelmannen.
– Vart är den någonstans nu?! VART ÄR DEN!?
Och han blev livrädd och skrek
– JAG VET INTE?!?

Och då kände jag att helvete heller. Det här kommer inte hjälpa ett dugg.
Och nu har jag ett spindelharem i min lägenhet och vet inte hur jag ska våga gå hem ikväll.

Hur blir man av med en fobi? Eller – hur utrotar vi alla spindlar från världen?
Vill inte ha det så här.

Mitt favoritord är

Trampdyna.
Ett av de sötaste orden på den här sidan av Europa.
Det känns trevligt att säga, men kanske framförallt – själva innebörden får mig att direkt längta efter 10 väldigt små katter boende i min lägenhet.
Det vill jag förstås inte om jag tänker en gång till. Men ordet. Fint.

Bubblare:
Kastanj
Kommer helt klart tvåa. Så fruktansvärt vackert ord.
I princip den enda anledningen att gilla hösten förövrigt.
Visst, halsdukar är mysigt och röda löv är fina att se på.
Men kom igen, det håller typ i två veckor och sedan går man mest runt och fryser.

Helikopter
Helt enkelt för att det låter så trevligt när man säger det.

Traktor
Det ser så fint ut när det står skrivet.

Bakelse
Det låter mjukt och kan både vara något man kan äta och ha på sig.

Marsipan
Ungefär samma anledning som bakelse

Pojknacke
Alltså det är det mest fantastiska stället i hela världen.
Jag vet att det är många som inte kan förstå hur jag fortfarande kan kalla 20nånting killar för pojkar.
Men det finns inget jag kan göra åt den saken. För mig är de inte män någonstans. Och killar är ett helt förskräckligt ord.

Moln
Ett av de orden som faktiskt låter som det ser ut. det finns för få sådana!

Vilket är ditt favoritord?