Sandra Beijer

Till Solo G.

Hej, jag heter Sandra och läste er tidning Solo G för första gången idag.
Efter en snabb googling förstod jag att Solo G är lillasystern till SOLO, och riktar sig till en yngre målgrupp.
När jag bläddrade i tidningen blev jag chockad över hur tjejer och kanske framförallt deras (våra) kroppar framställs.
Det börjar redan på sidan 8, en stor bild på Gwen Stefani med rubriken ”Jag älskar plastikoperationer!”
Hur tänkte ni då?
Sidan därefter har ni en intervju med flickan ni har på omslaget, Marie Plosjö. Hon har på sig en liten glittrig body och ni börjar artikeln:
”Lösögonfransar långa som påfågelfjädrar, tuggummirosa plutläppar, platinablonda extensionslockar. Och bröst stora som Waynes coffeemuffins.”
Vilken härlig kvinnosyn ni verkar vilja ge era läsare!
Artikeln fortsätter med att Marie Plosjö berättar att hon och kompisen skakade hand på att de skulle vika ut sig i Slitz, att hon ville ha silikonbröst som såg oäkta ut och att det snyggaste hon vet är att vara jätteblond. Utan att ni varken kritiserar eller ifrågasätter detta. Nej, artikeln ger istället en bild av att Marie är en glad tjej som alltid lyckas vara så snygg.
Varför valde ni att intervjua henne? Vad var syftet? Och varför valde ni att göra plåtningen precis som om den lika gärna skulle kunna vara hämtad ur Slitz? Jag tvivlar på att Marie dök upp på intervjun i höga pumps och liten paljettbody.
Lite senare i tidningen har ni skrivit en artikel som heter ”Botox – så funkar det!”
Jag citerar:
”Ingreppet tar inte mer än tio minuter och är nästan smärtfri”
”För det mesta kan man gå och jobba direkt efteråt utan att känna någon som helst smärta.”
”Det är ganska ovanligt med komplikationer. Det vanligaste är att man kan bli lite svullen och få blåmärken.”
Bredvid texten har ni lagt en för och efter bild på 23åriga och hemskt plastikopererade Ashlee Simpson som för att visa hur bra det kan bli.
Hur tänkte ni här? Artikeln är så uppenbart en uppmuntran till ingrepp. Varför vill ni informera era läsare om botox och hur enkelt det är att använda? Tänkte ni någonsin på att visa baksidorna, eller tänkte ni överhuvudtaget på hur det här påverkar en ung tjej?
På sidan 52 berättar ni hur ni har gett tre tjejer i åldern 21-30 så kallade bröstförstoringspiller och där de senare berättar hur det har gått. Ni berättar vad tabletterna kostar och hur länge man ska ta dem. Helt utan att kritisera hurvida det verkligen är bra för både kropp och själ att äta piller för att få brösten av växa.
Bredvid bilderna på tjejernas bröst är en stor bild på Scarlett Johansson i en klänning med pushup med bildtexten ”Scarlett Johanssons bröst är naturliga och fina.” Som om det var de som man skulle eftersträva. Vad vill ni säga? Att stora bröst är det som är snyggast?
Eller vad var poängen med artikeln?
Vi vänder sida och där har vi uppslaget med texten ”Bästa genvägarna till en snyggare kropp.” med underrubriker som ”Så ser du smalare ut” och hur man får ”sexiga lår”. Ger det här en sund bild av träning tycker ni?
På nästföljande sida ska vi tydligen ha ångest över julbordet också. Vad ska vi undvika på julbordet? En bild på en vältränad och uppstylad kändis med bildtexten ”Brittany Show står emot julens frestelser” skulle lika gärna kunnat fortsätta med ”och då borde du också göra det.”
”Skippa tårtan på bordet” står det. Varför då? Varför ska era läsare skippa tårtan på bordet? För att de inte får en tillräckligt het kropp då?

Jag undrar verkligen vad för slags bild ni vill ge till er målgrupp.
Efter att ha stängt igen er tidning så har jag lärt mig att det enda som är viktigt är att vara smal, ha stora bröst, stora läppar och i överlag alltid tänka på hur jag ser ut (se smalare ut). Att ni valde att göra er stora intervju med Marie Plosjö som faller in under samtliga av dessa krav är ju ett smart sätt för er att ge läsare ännu lite mer vatten på ångestkvarnen.
Hur tänker ni när ni gör Solo G och vad vill ni att unga tjejer ska känna när de läser er tidning?

Sandra Beijer

Från Solo G.

Hej Sandra och tack för ditt mejl!
Vi gör en kommersiell produkt.
Vi skriver om det som våra läsare tycker är kul och intressant.
Vål målgrupp är 18-30.

Bästa hälsningar
Johanna Söderlind Chefredaktör SOLO G
Hammarby kajväg 14
120 30 Stockholm

Det här är min mamma.
Hon är det finaste jag vet. Hon är min allra bästa vän och jag kan ringa henne vilken tid på dygnet som helst. Hon tar hand om mig när jag är ledsen och hon har knasig humor och älskar allt som är litet och ulligt och har stora ögon. Hon är jättebra på att läsa människor och tar alltid hand om folk som är sorgsna.
Hon är världens bästa mamma. Jag älskar henne mer än allt som finns i hela världen.
Nu ska vi titta på bilder när hon var ung. Jag tycker hon var så himla vacker. Som en docka ungefär.

Min mamma när hon var femton år:

Min mamma när hon var 17:

Min mammas första pojkvän. Han till vänster. Han hette Pontus.

När hon var lika gammal som jag är nu:

Min mamma och hennes bästis:

Min mammas pojkvän Ludde. Jag tycker han ser så het ut.

Min mamma och min pappa:

Min pappa 27 år.

Min mamma på hennes bästis Jeanettes bröllop.

Jag och mamma:

Mammor är så himla bra tycker jag. Jag hoppas ni tar hand om era mammor och kramar de extra mycket.
Mammor behöver alltid kramar nämligen.

Jag tycker om:

folk som är duktiga på att citera rakt av ur filmer.
och gör det helt random. mitt i ett samtal. långa utdrag, gärna på engelska. då blir jag imponerad.
jag tycker överlag att det är tjusigt med folk som samlar på sig massa onödig fakta. filmcitat känns som ett onödigt fakta. ett fint onödigt fakta.

de som pratar med barn som om de vore vuxna.
barn ska tas på allvar tycker jag. jag minns när jag var liten och funderade över varför de flesta vuxna var så dåliga att lyssna på vad jag ville säga. barn behöver inte nypas i kinden och prata bebisspråk med. barn ska man prata med.

personer som är sjukt passionerade över ett visst ämne.
typ krig. eller växter. eller vad som helst. folk som är passionerade över en speciell sak sitter alltid på massa underlig fakta och jag tycker sådant är så fascinerande. sådana här människor är alltid intressanta. det är som att samla på något man inte kan ta på. mitt nyårslöfte ska nog bli att kunna massor om någonting. nordkorea vore spännande.

flickor med sneda tänder.
så charmigt. tonårstjejer med tandställning är också hemskt sött.

fräknar.
över näsan, över axeln, längs med ryggen. jag älskar sånt. jag vill ha mer fräknar!
pojkar med fräknar är knäsvagt stiligt.

folk som säger ens namn i en mening.
typ ”jag håller verkligen med dig sandra.” det är ovanligt och får en att känna sig speciell.

ryska
det är ju så satans snyggt.

pojkar som kan spela något instrument.
framförallt trumpet eller piano. om jag får barn ska jag sätta de direkt när de är små på någon intrumentkurs. de kommer att hata det men då kan jag bara säga:
”saxofon må vara barnsligt nu. men tänk på när du är 17, då kommer flickorna älska dig.”

människor som kan steppa.
Jag finner det oerhört charmigt med personer som kan steppa och gör det helt otippat. Steppar loss när de lagar mat kanske, eller när de väntar på bussen.

flickor som dansar som om ingen tittade.
Det bästa som finns. Jag är inte så. Det är därför jag alltid måste bli så himla full innan jag dansar, för det känns som att folk tycker man är dumihuvudet. Flickor med händerna uppe i luften och blicken någonstans långt bort – i love you.

välklädda pojkar med välklippta frisyrer som röker cigaretter.
det bästa som finns. man borde varit ung ett tidigt sextiotal.

folk med hem fulla av blommor.
något jag aldrig lyckats med.

stora framtänder.
har ni tänkt på att pojkar med stora framtänder oftast brukar vara hemskt bra på att kyssas? sambandet är underligt, bara något jag har märkt.

osminkade femtonåriga flickor med bambiben och långa ögonfransar.
inga kommentarer.

tjejer som sjunger högt och dåligt.
älskar när tjejer inte bryr sig om de ska vara charmanta och väna. någon som sjunger högt och dåligt är oftast roligare att hänga med.

barn som ställer frågor som inte går att svara på.
om universum till exempel.

människor som vågar ge en ögonkontakt.
gärna okända personer i mataffärer och så.

de som kan erkänna att de inte har en aning om något alla andra vet om.
folk ska alltid vara så himla tuffa och kunna allt om allting hela tiden. det är uppfriskande med dem som erkänner sina brister.

människor som läser.
ofta och mycket. och sitter på tunnelbanan med en bok.

pojkar som ser ut som flickor.
androgyna drag i överlag är spännande.

pojkar som får mig att skratta så jag ramlar av stolen.
En sådan gifter jag mig med.

vad för slags människotyper tycker ni om?

bild: mogo

nu tar jag en liten bloggpaus.
jag har ingen lust med den här bloggen förtillfället.
den känns trasig och lite ledsen, och då kan jag inte göra något åt saken.
jag är tillbaka på lördag.
under tiden ska jag fika med mina fina vänner, pussa på min vackra pojkvän och spika i min tjusiga lägenhet.
jag har tidsinställt ett blogginlägg om dagen fram till det.
gamla inlägg som jag tycker om av olika skäl.
ha en fin vecka.

/s.

i lördags hjälpte jag nathalie med hennes annorlunda inbjudan.
hon ska ha maskerad i juni och vi gjorde dvd inbjudningar i parken. det måste ha varit nästan 30 grader ute.
vi bar dit stolar, någon slags silverbricka, champagneglas, matchande klänningar och nathalie hade nån päls och stor hatt.
och sen satt vi där och pratade låtsasfranska framför nathalies macbook.
jag trodde jag skulle dö av skratt.
det var hemskt fint.
alla borde leka franska damer tills de dör. det finns ingen anledning att sluta.

och som nathalie beskriver det:
rosa cider kan helt enkelt få bli rosa champagne om man vill, när man vill.