Sandra Beijer

idag är det nästan sommar kände jag när jag gick till jobbet.
sen försökte jag räkna ut hur årstiderna fungerar i sverige.
ungefär såhär skulle jag säga:
2 månad vår (april, maj)
3 månader sommar (juni, juli, augusti)
2 månader höst (september, oktober)
5 månader vinter (november, december, januari, februari, mars)

Och sen tänkte jag: (och nu tänker jag svära) Vilket jävla skitland vi lever i. vi fryser ju mest.
Sen rökte jag en cigarett i ren frustration.
Och sen tänkte jag på vad som kunde ha varit min bästa dag under 2007.
Då kom den här dagen upp nästan direkt, det måste nog betyda att det var den allraste bästaste.

Den 19 augusti.

Det var en lördag. Vi vaknade ganska så sent i vår rått- och kackerlacksfyllda lägenhet på upper east.
Hade dansat på Ruff Club hela natten, åkt till en mataffär och handlat frukost 4 på morgonen.

Vi gjorde feta och tomatmackor, köpte Vitamin Water (som är världens godaste saft), tidningar och sent gick jag och Michelle och Daniel och la oss i Central Park.

Det var säkert 35 grader, fast ändå alldeles perfekt.

Vi pratade hemligheter, pinsamma fylleminnen, olyckliga kärlekar och sen spelade vi ”jag har aldrig” fast utan alkohol. Jag var övertrött och skrattade så jag fick ont i magen åt allting.

Michelle köpte en glass som smakade syntetiskt.

Och jobb kändes tio mil bort, och Sverige existerade inte.

Runt sex tiden, gick vi hem. Drog på oss nya kläder och michelle gjorde drinkar.
sen åkte vi ner till soho och mötte upp sara och pierre för att dricka björnbärsvodka på en rysk bar.

efter det hamnade vi på världens skummaste hiphopklubb. men vi bestämde oss för att inte bry oss om det och dansade som 17 istället.

sen gick jag och michelle vidare till en indiebar på lower east. där träffade vi två pojkar som bodde i någon slumlägenhet i brooklyn. deras rumskompis var hög på någon läskig drog och de vågade inte sova där.
– sov hos oss! sa jag och michelle rusiga på björnbärsvodka. så snälla är vi.

sen var dagen slut.

ibland saknar jag new york så mycket så människor i min närhet har förbud att prata om staden när jag är med.

min lägenhet börjar långsamt men säkert ta någon slags form.
snart ska jag visa den. kanske i slutet av maj eller så?

såhär ser min hall ut, som egentligen bara är en vägg.
där hänger mina väskor som jag använder nu och där under bor mina några av mina skor i en skohylla som man kan sitta på.

jag tycker det blev ganska så fint faktiskt.

okej, nu kommer en märkeskavalkad i väskor.
från vänster till höger:
röd miu miu, turkos marc by marc jacobs, mörkblå marc by marc jacobs, påsväska med dinosaurie från marc by marc jacobs, brun miu miu, väska med en flicka som är ute och går med sin hund – miu miu, gammal gucci från 70talet.

kuddarna är från indiska och likaså den rosa lampan.
nu ska jag sätta mig på Tranan med Julia och dricka öl.
pusssålänge.

hejhej!
idag har jag på mig en blårandig body från gina tricot. bland annat alltså.
det vore oerhört underligt om jag bara hade den.

rosetten kan nog vara från h&m.

det här är mitt husdjur på jobbet. han har inget namn. men är fin ändå såklart.

i lurarna lyssnar jag på den här. jag har gjort det hela hela dagen.
jag och nina har en tävling. vi måste lära oss hela hela låten tills imorrn. den som lärt sig vinner.
det är hur svårt som helst. det är ungeför 159 verser. typ.

jag har en ny klänning!
och vilken klänning sen.

den är från whyred och faktiskt alldeles underbar. den har till och med fickor! sånt älskar vi.
jag och klänningen ska hänga i frankrike, italien och new york i sommar. bland annat.
rysligt tjusig.

(Jenny smsade 118100 och frågade vad hon skulle bli när hon blir stor.
Hon fick svaret: ”Vi på 118100 tror att du skulle passa som kock på en båt. Du får resa ut i världen och dessutom laga god mat. Dessutom kan du kliva av båten på något trevligt ställe och starta din egen restaurang.” Personen som skrev detta vill jag bli bästis med.)

118100 har en ny reklamkampanj som är så förtjusande.
Man kan sms:a och fråga om vad som helst. Precis vad som helst.
Det fina är att de inte är objektiva heller. De lägger in sina egna små värderingar.
Det spelar ingen roll att liknande kampanjer är gjorda förut, jag blir ändå tagen med storm.

Okej.
Jag började med att ställa en fråga om mig själv:
Vad vill egentligen Sandra Beijer med sitt liv?

Efter tre timmars väntan fick jag svaret smsat tillbaka:
Det Sandra Beijer vill med sitt liv är att alltid vara frisk och lycklig och kanske en högre tjänst på Garbergs Reklambyrå.

Roligt. De har uppenbart googlat mig.
David smsar och frågar vad som får honom att stiga upp på morgonen.
Ett par timmar senare kommer svaret:
David Orlic stiger upp varje morgon för att han älskar att se den blå himmelen och för att han vill ha sin kopp kaffe. Kanske hoppas han även skapa riktigt vass reklam.

Å! Fint!

Julia frågar vem hon ska bli kär i.
Svaret dimper ner:
Julia Nordlund skulle kunna bli tillsammans med Johan. Det är en trevlig kille på Lidingö.

Jag bara älskar det.
Sen måste jag smsa om vinden.
Jag skriver:
Jag är ihop med Ludvig Frössén. Är han något att satsa på eller?

Strax innan midnatt piper min mobil:
Vi på 118100 tycker att du ska lyssna på ditt hjärta! Om Ludvig behandlar dig med kärlek och respekt och om du blir varm inombords när du ser honom i ögonen så är han definitivt något att satsa på.

Tänk vad fint.
Här kan du läsa fler frågor och svar.