jag tycker det är så många bloggar som stänger ner nu pågrund av att folk skriver elaka kommentarer. det är tråkigt tycker jag. tråkigt att folk får för sig att de kan mobbas på internet. usch.
jag tycker att ni allihopa som läser min blogg är så himla snälla och söta. men sen är ju min blogg rätt tam. jag visar mest bilder på fina berlocker och från utekvällar när vi dansar på nån mörk klubb.
men när jag satt här och väntade på att mitt hår skulle torka efter duschen så började jag tänka på olika slags människor. och då kände jag att nej, vissa människor är riktigt störiga alltså.
Missförstå mig rätt. jag försöker verkligen ge alla människor en chans.
Men;

Människotyper jag har svårt för

– Brudiga tjejer.
Jag klarar inte av brudiga tjejer. fnisset. ”AHMEN GUUUD”. Ett kilo läppglans. Kan ni inte bara vara er själva? Och sluta dansa som om alla killar spanar in er. Dansa bara. Brudiga tjejer är dessutom alltid fientliga mot nya tjejer de lär känna. Som om de hade något slags revir. Dessutom tar killar aldrig brudiga tjejer på allvar. Och det är också sorgligt. Under varje brudig tjej bor det nog en spännande och bra tjej som den brudiga tjejen har glömt bort. Jag finner sånt lite sorgligt.

– Värsta-tajta-tjej-gänget
Orkar bara inte. ”Hallå vi hänger alltid ihop och vi dricker rödvin i baginbox hemma hos varandra och sen går vi ut och så skiter vi i tjejgänget om nån kille med backslick kommer fram och vill knulla”. Orka vara med i ett tjejgäng.
Jag råder alla tjejer att inte vara med i tjejgäng.

– Hockeykillar
Hockeykillar är sämst i världen på att ragga. De fattar inte hur man gör. Men detta är inte det värsta med hockeykillar, nej hockeykillar vill alltid diskutera feminism med mig. ”Du ser ut som en feminist” sa en hockeykille till mig en gång på en skidsemester. ”Du vet att killar är mer värda en tjejer?”. Ja såna saker kan hockeykillar säga att då vill de antagligen hångla eller slåss. Jag vill gå därifrån.

Jätte-indie-emo-pojkar
– De här männen älskade jag när jag var femton. Då var jag med i skunk.nu-grupper som ”pojkar med kajal” och så. Men sen växte jag upp. Ett exempel på det jobbiga med jätte-indie-emo-pojkar är till exempel att de hatar stureplan. Utan att ens varit där. De tror att på stureplan sprutar alla champagne på varandra. Men det är inte så. Eller jo absolut, på vissa ställen. Men andra ställen är jättefina och många är söta. Pojkarna också. Jätteemokillen är som tvärtom-brats som har fastnat på Carmen och lyssnar på indie som slutat vara obskyr för länge sen. Alltså förstå mig rätt. Jag älskar indiepojkar, men någonstans borde den där kajalpennan försvinna och det där tuperade söndersprejade håret också för den delen.

Gubben som är rik
– Män över 50 som har pengar tycker jag i överlag oftast är dummaihuvudet. De ”lilla gumman:ar” alla kvinnor och tycker det är helt okej att säga saker som att ”kvinnor ska stå vid köket” och ”män&kvinnor har ju ändå olika slags hjärnor”. De är ju rika gubbar så de har för länge sen slutat lyssna på folk. Jag blir så arg på såna här gubbar och ibland kan min mamma snegla lite nervöst på mig när jag säger till en rik gubbe på nån av hennes middagar. Men herregud. Bara för att man är gubbe kan man ju för 17 inte tycka vad som helst. Men 40talisterna är ju ändå snart borta. Jag längtar efter ett jämställt samhälle. Utan gubbiga gubbar.