Sandra Beijer

Igår hade herr Joakim höstfest. Jag traskade dit med ett knippe kastanjer, egenplockade i en park tidigare under dagen. Sen poppade vi vår första Chapel Hill och lördagskvällen tog sin början.

Joakim hade gjort tjusiga snitttallrikar. Kan det här vara första tecknet på att man börjar bli vuxen?

söta filip och lizzie.

värden himself.

jag och nathalie var pepp.

salami-tungor!!

alla gav joakim så fina presenter. av julia fick han kanske världens rödaste studsbollar.

devi var supertjusig i håret.

jag och filip.

Lizzie.

fröken Julia.

Ludvig hade skadat benet och därför valde att festa på mellanöl. ett till vuxentecken. mellanöl.

sötnos!

Hannah hade med sig sin kamera.

runt midnatt blev nathalie helt plötsligt trött så då överraskade jag henne med en tablettask!

jag&victor.

Andreas hade det finaste accesoaren jag har sett i hela mitt liv. så perfekt bara! en sax.

dans.

jompa och devi.

johan, andreas och andreas flickvän.

cissi och jompa.

Ludvig hade bryggt sitt eget öl till Joakim!

Hannah

Festen höll på till runt 3tiden. Sen drog vi vidare och hade efterfest i en tom teater på Kungsholmen. Traskade hem åtta i morse. så kan det gå.

Nej det blir man verkligen inte.
Speciellt när man är världens finaste par. Jag talar såklart om Kate&Pete. Pete&Kate.
Nu har Peter Doherty gått och förlovat sig med fröken Irina. Petes barndomsvän, Kates kompis. Hon som frontade Kate Moss topshopkollektion ni vet? Rockmodellen som ser ut som ett rådjur.
Tre månader efter att Kate och Pete gjorde slut.
Jag tycker det här är så himla deppigt för nästa gång jag blir ihop med en söt pojke så vill jag ha det så som de hade det. dekadent. passionerat.
Såhär helt enkelt:

Jag tycker inte att det är sådär fasligt ofta man ser par som verkar så uppenbart kära i varandra.
i överlag tycker jag folk blir ihop med varandra så himla hafsigt. lägg ner det! var singlar tills ni hittar någon som gör er helt knäsvaga. i gymnasiet var jag så kär i en kille så att jag kunde inte förstå hur jag överhuvudtaget skulle orka bli vuxen om jag inte fick vara med honom varje dag resten av mitt liv. det gick över såklart. allt går över. men. det är ju så man ska känna när man blir ihop!
Och det tyckte jag lyste igenom herr doherty och fröken moss relation.

Och nu orkar jag inte höra några kommentarer om att Pete är en junkie som inte kan ta hand om sig själv. JAG VET. Men han är ändå fin.
I den här filmen blir jag nästan lite kär i honom:

Visst blir man?

Nu ska jag på höstfest. Jag fotograferar. Ni får se imorrn. Tata.

oj oj oj.
det händer hemskt mycket i mitt lilla liv nu. så inga spännande inlägg på sistone.
jag ska ta mig i kragen, dricka lite öl och gå på beckmansfesten ikväll. sen kanske berns. om ni vill komma och krama mig eller så inatt alltså. ni är välkomna.
ni ska få en låt jag tycker är så pepp så benen blir alldeles studsiga bara jag tänker på det.
lyssna på den här, drick en öl, gå ut. hångla. då kommer ni få en alldeles strålande kväll!

Ladda ner här:

M.I.A. – Paper Planes

puss

Marc by marc jacobs vårkollektion är så fruktansvärt vacker tycker jag. Han prickar alltid in de finaste färgskalorna och blandar dem med de sötaste klänningarna.
Mina favoriter får mig att längta efter april och rosédrinkar:

I vår vill jag verkligen se ut som om jag ska iväg på en safari över vattnet tillsammans med en vacker man som röker pipa och läser slitna tjocka böcker om tigrar och krokodiler.
Vill inte ni också det?

(förövrigt var det så sjukt intressant att läsa era kommentarer från förra inlägget. så himla många som råkat ut för massa vidriga gubbslem. fy 17. stå på er därute ni är bäst!)

och i måndags var jag på hälsoundersökning. Hörsel, syn, vikt, längd, blodprov allt sånt där. det visade sig att jag inte alls är 164 centimeter lång. jag är 162! det känns som om någon stulit två centimetrar och jag finner detta jätteunderligt. Kanske ska jag gå på en om ett år så har jag krympt ännu en centimeter? vi kan väl hoppas för 161 cm råkar vara fröken sandras ideallängd!

jag tycker det är så många bloggar som stänger ner nu pågrund av att folk skriver elaka kommentarer. det är tråkigt tycker jag. tråkigt att folk får för sig att de kan mobbas på internet. usch.
jag tycker att ni allihopa som läser min blogg är så himla snälla och söta. men sen är ju min blogg rätt tam. jag visar mest bilder på fina berlocker och från utekvällar när vi dansar på nån mörk klubb.
men när jag satt här och väntade på att mitt hår skulle torka efter duschen så började jag tänka på olika slags människor. och då kände jag att nej, vissa människor är riktigt störiga alltså.
Missförstå mig rätt. jag försöker verkligen ge alla människor en chans.
Men;

Människotyper jag har svårt för

– Brudiga tjejer.
Jag klarar inte av brudiga tjejer. fnisset. ”AHMEN GUUUD”. Ett kilo läppglans. Kan ni inte bara vara er själva? Och sluta dansa som om alla killar spanar in er. Dansa bara. Brudiga tjejer är dessutom alltid fientliga mot nya tjejer de lär känna. Som om de hade något slags revir. Dessutom tar killar aldrig brudiga tjejer på allvar. Och det är också sorgligt. Under varje brudig tjej bor det nog en spännande och bra tjej som den brudiga tjejen har glömt bort. Jag finner sånt lite sorgligt.

– Värsta-tajta-tjej-gänget
Orkar bara inte. ”Hallå vi hänger alltid ihop och vi dricker rödvin i baginbox hemma hos varandra och sen går vi ut och så skiter vi i tjejgänget om nån kille med backslick kommer fram och vill knulla”. Orka vara med i ett tjejgäng.
Jag råder alla tjejer att inte vara med i tjejgäng.

– Hockeykillar
Hockeykillar är sämst i världen på att ragga. De fattar inte hur man gör. Men detta är inte det värsta med hockeykillar, nej hockeykillar vill alltid diskutera feminism med mig. ”Du ser ut som en feminist” sa en hockeykille till mig en gång på en skidsemester. ”Du vet att killar är mer värda en tjejer?”. Ja såna saker kan hockeykillar säga att då vill de antagligen hångla eller slåss. Jag vill gå därifrån.

Jätte-indie-emo-pojkar
– De här männen älskade jag när jag var femton. Då var jag med i skunk.nu-grupper som ”pojkar med kajal” och så. Men sen växte jag upp. Ett exempel på det jobbiga med jätte-indie-emo-pojkar är till exempel att de hatar stureplan. Utan att ens varit där. De tror att på stureplan sprutar alla champagne på varandra. Men det är inte så. Eller jo absolut, på vissa ställen. Men andra ställen är jättefina och många är söta. Pojkarna också. Jätteemokillen är som tvärtom-brats som har fastnat på Carmen och lyssnar på indie som slutat vara obskyr för länge sen. Alltså förstå mig rätt. Jag älskar indiepojkar, men någonstans borde den där kajalpennan försvinna och det där tuperade söndersprejade håret också för den delen.

Gubben som är rik
– Män över 50 som har pengar tycker jag i överlag oftast är dummaihuvudet. De ”lilla gumman:ar” alla kvinnor och tycker det är helt okej att säga saker som att ”kvinnor ska stå vid köket” och ”män&kvinnor har ju ändå olika slags hjärnor”. De är ju rika gubbar så de har för länge sen slutat lyssna på folk. Jag blir så arg på såna här gubbar och ibland kan min mamma snegla lite nervöst på mig när jag säger till en rik gubbe på nån av hennes middagar. Men herregud. Bara för att man är gubbe kan man ju för 17 inte tycka vad som helst. Men 40talisterna är ju ändå snart borta. Jag längtar efter ett jämställt samhälle. Utan gubbiga gubbar.