Om jag var en konstnär som målade stora tavlor hela dagarna skulle jag givetvis behöva en musa.
Eller om jag var en författarinna. Eller en kläddesigner.
Hon skulle alltid finnas med någonstans.
Som en biroll i en bok, en färgklick i en målning, en kjol i en vårkollektion.
Och hon skulle vara en blandning av dessa tre:

Hon skulle hänga runt i min lägenhet i tunna underkläder och röka cigaretter hela dagarna. Dricka kaffe ur vinglas och ständigt ha rödmålade läppar. Hennes hår skulle alltid vara lite trassligt och hon skulle inte säga så mycket mer än de uttråkande suckarna ibland när hon tittade ut genom fönstret. Hon skulle vara barfota, zappa mellan tv-kanalerna och ibland dra hem alldeles för unga män med välklippta frisyrer.
Vi skulle lyssna på fransk sextiotal på en knastrig vinylspelare och ibland sjöng hon med i refrängerna med sin knackiga skolfranska. Hon skulle ha långa, mörka ögonfransar och vara så smal att när hon böjde sig ner för att ta upp något hon tappat på golvet såg man de tydliga ryggkotorna. Vi skulle få hem långa brev från pojkar med brustna hjärtan och hon skulle titta på dem och sedan använda dem som temporära askkoppar.
Och hon skulle vara lyckligast på nätterna, med en flaska vin och Francoise Hardy på högsta volym.
Kände jag en flicka som henne så skulle jag nog vara världens bästa författarinna. Eller konstnär. Eller kläddesigner.

Hur skulle er musa vara?