2001, precis efter att jag fyllt 17 så flyttade jag till London tillsammans med Jonna.
Vi gick hela andra ring på Svenska Skolan i Richmond och det var fantastiskt.
Jag flyttade in i en värdfamilj som skolan ordnade tillsammans med en pojke som hette Carl som jag aldrig hade träffat förut. Han var smått underbar och vi bråkade inte en enda gång.
Skolan låg i en korridor i ett stort college. Vi var 60 stycken ungefär och det var som ett litet kollektiv varje dag.
På historialektionerna var vi bara 4 stycken..
De här två flickorna blev mina bundsförvanterna alla dagar och nätter i Englands huvudstad:

Camilla (jag till höger)

och Cecilia

Även om skolan var sjukt hård och det kändes som att jag pluggade jämt jämt jämt har jag aldrig festat så mycket som när jag bodde i London.
På måndagarna var det Trash, på onsdagarna Candybox, på fredagarna Bedrock och på lördagarna After-Skool Klub.

Vi satt på tåget in till city (tog ungefär 45 minuter) drack Smirnoff Ice och pratade pojkar.
Sen direkt in på klubben runt tio, dansade till det stängde runt halv fyra och sen hem igen med nattbussen.
Jag bodde i Kingston – en förort långt bort från kärnan. Och att ta sig hem med nattbussen tog ungefär två timmar.
Om det var en tisdagmorgon eller torsdagmorgon gick jag helt enkelt hem, duschade och gick till skolan igen.
Jag kan inte förstå nu hur jag orkade det här. Men jag orkade. Hela tiden.

Det stod alltid mjölkflaskor i glas utanför folks dörrar som mjölkmannen hade varit och lämnat på morgonen. Vi tog alltid varsinn och drack upp påvägen hem… På bilden är jag och Mattias.

Eftersom Londons klimat är mycket trevligare än Sveriges brukade vi sitta utanför vid skolans byggnader och plugga.

Jonna och Camilla

Jag sov hos Jonna typ var tredje dag. Hon bodde 20 minuter med buss från mig och vi brukade sitta på hennes innegård och dricka öl.
Hennes värdfamilj hade en inneboende som hette Tim. Han var 18 år, jobbade i en spritbutik och var ständigt hög. Jonna föll direkt och de var ihop i tre månader tills en natt när hon hittade honom i hans säng med en annan tjej. Jag tog med Jonna ut i natten och vi stod och sparkade på en mur. Ibland behöver man sparka på saker när man fått hjärtat krossat.

Jag och Cecilia.

Annars hade vi ofta skolfester hemma hos de i skolan som bodde permanent i London. Det slutade alltid katastrofalt på något sätt. En gång drack Camilla för mycket, en tjej stoppade ner sina långa naglar i hennes hals så att hon började blöda ur munnen och en ambulans fick komma.
En annan gång drack en kille en tranbärsdrink och fick så stora röda utslag i ansiktet så att han fick åka till sjukhuset. Oskulder togs, saker gick sönder och bråk uppstod. Men oftast hade vi hemskt kul.

Carl Fredrik och Joakim kom och hälsade på.

Och Nathalie kom över en helg också. Just den här bilden är tagen i After Skool Klubs fotoautomat.
Så himla trevligt med en fotoautomat på en klubb tycker jag!

Annars tog vi fotoautomatkort väldigt mycket.
Här är en bild på mig och Carina, en tjej som bodde i närheten av där jag bodde:

Jag var med och gjorde årsboken för vår skola också. Den var fylld av festfestfest. Vi var också sjukt ambitiösa och skrev en text om alla som gick i skolan det året.
Camilla skrev min text och skulle självklart få mig att låta som tidernas player:

Den engelska pojkvännen var en kille jag dejtade i två månader. Han hette Adam och var fräknig. Han flyttade ner till Stockholm sen för att försöka vinna tillbaks mig. Det gick sådär. Han bodde i Stockholm i 6 månader och ringde mig två gånger om dagen. Jag ville inte träffa honom något mer. Han tog alldeles för mycket droger och kysstes dåligt. Men det är en annan historia.

Sen blev det skolavslutning och en del av oss hade champagnefrukost.
Rektorn kom på oss och då fick vi inte gå på avslutningen bara för det!
Vi stod utanför skolan och kedjerökte i protest.

Jonna och Alex bodde hos samma värdfamilj. Alex sa förövrigt det roligaste citatet till sin värdmamma en kväll när jag var där och hade ont i huvudet (han var inte så great på engelska):
– Bridget! Sandra has a brainproblem she needs an Alvedon!

malin och jag på skolavslutningen

Att läsa ett år utomlands i gymnasiet var helt underbart och något av det bästa jag gjort.
Att jag dessutom gick i svenska skolan innebar att jag inte behövde gå om ett år.
Om ni har chansen, ta den!

Läs mer om svenska skolan i london
Här.