När vi ändå pratar rum.
Här är mitt rum på vårt landställe:

Det går helt i blått. Från kaninfigurerna i fönstet till halsbanden som hänger i krokar vid spegeln.
Det är det finaste rummet i huset tycker jag.
Det är dumt bara att det låter så mycket från garderoben. Man blir ju rädd för monster och spöken på kuppen! Eller så är jag helt enkelt inte van vid tystnaden. Tystnaden gör mig rastlös och spattig.
Jag sover bäst med mullrande bilar utanför fönstret.

Mitt sovrum i min lägenhet i stan har ni ju sett.
Det här:

Och såhär såg mitt sovrum ut i den lägenheten jag bodde i när jag först flyttade hemifrån.
Det finaste var att jag hade staket inomhus!

Rooms I lived in, beds I’ve slept in.