om jag kunde skriva ett brev till mig själv som fjortonåring.


foto: lafemmededada

Så skulle jag nog skriva det så här:

Hej Sandra.
Det kan kännas konstigt att få brev av sig själv jag vet, men jag skriver det här för jag tänkte att vi skulle reda ut lite saker.  Reda ut, och framforallt göra ditt hjärta lite lättare. Det är svårt att vara 14, man har så mycket i huvudet och så få att prata med.
Så. Mår du bra idag? Är de snälla mot dig? Är du snäll?
Jag vet att du kan känna dig rätt ensam ibland, ledsen fast du inte riktigt vet varför. De flesta gör det i din ålder och det är helt okej. Det ska vara lite så. Det kommer kannas ih
åligt och jobbigt ett tag till men kommer att gå over sen. Det ar inte for alltid bara nu. Skriv av dig och försök att prata om det med någon. Jonna till exempel, ni kommer förstå varandra, hon kanner likadant.
Killarna i klassen är faktiskt precis som du tror rätt dumma i huvudet, det ar inget p
åhittat. De ar besatta av att bli populära och de tror att det ska hjalpa om de hackar på tjejen som gillar spice girls. Håll ut lite till och sag ifrån. Du kommer aldrig mer behöva hänga med dem när du slutar nian. De kommer att vaxa upp till ointressanta manniskor som du inte ens kommer att halsa pa sen. Du kommer träffa andra fina människor rätt snart. Vänta bara några månader så blir du snart bjuden på massor av fester och får dansa och allt annat du längtar efter. Du kommer traffa både killar och tjejer som får dig att kanna dig trygg, smart och bra. Och när du börjar dricka folköl, kom ihåg att du klarar inte av fler än tre, högst fyra. Drick inte mer sen. Du kommer bara att kräkas.
Och sen det här med kyssar.
Du kommer få en första kyss. Det är sant, och det ar inte jattel
ångt kvar. Och  efter det kommer du få hur mycket kyssar som helst faktiskt. Du kommer hångla med vackra pojkar över hela världen. Du kommer bli ihop med unga herrar som luktar fantastiskt och som håller din hand längs gatorna. Som kommer vara kära i dig. Japp. I dig.
Skaka inte på huvudet nu. Jag lovar det är sant.
Allt kommer bli himla fint och bra om ett litet tag. Det lovar jag på heder och samvete.
Ta hand om dig nu.
puss
S.

ps. brösten kommer också. du måste bara vänta lite till. ds.

ps 2. du kommer att få jobba med att skriva när du blir stor, precis som du vill.

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
26kommentarer
  • Hdhsh

    Hanna 2014-08-01 01:17:42 http://safari.se
    Svara
  • Drt här känns som om det är skrivet direkt till mig. Tack<3

    Tyra 2014-04-10 08:55:11
    Svara
  • Kan någon bara ge mig allt detta? Vill leva, inte bara andas.

    S 2013-12-30 20:31:34
    Svara
  • Relaterar till detta så sjukt, jobbigt mycket. Började gråta faktiskt. Inte för att jag inte tror att det kommer bli bättre, för det vet jag att det kommer bli, utan för att jag vet att ingen av mina kompisar förstår hur det är. Jag vet att de inte väger sig alldeles för ofta eller ibland bara känner för att sitta ensamma och bara vara som jag gör. Jag vet att jag är den vännen som alla berättar om sina problem för men som aldrig berättar om sina egna. Inte för någon. Inte ens min mamma eller syster känner jag att jag kan prata ut med. Det gör det ännu värre; att jag inte pratar med någon om mina tankar eller om saker som tynger mig. Jag menar, varför skulle jag? Ingen kan göra någonting för att hjälpa mig. Så jag skiter i det istället, låter ingen förutom jag själv tyngas av saker som egentligen inte spelar någon roll. Bara för mig, men det är okej.

    Alva 2013-09-27 22:47:44
    Svara
  • Var tvungen att gå in och läsa den här igen. Tårar i ögonen, det känns som du skriver till mig ju.

    maja 2013-01-31 14:27:17
    Svara
  • Herregud vad fint skrivet!

    Matilda, 2012-02-27 19:44:06 http://itrubbel.blogg.se
    Svara
  • Alltså, tack. Det här hjälper så himla mycket. Är själv 14 och allt är så jävla jobbigt bara. Har läst den här texten typ sjuttielva gånger och mår lite bättre varje gång. Även om jag vet att allt det där aldrig kommer hända mig så blir jag ändå lite mer hoppfull. Så tack så jävla mycket Sandra! verkligen.

    sofia 2012-02-02 19:37:37
    Svara
  • Det här är den finaste texten jag vet, har nog läst den minst hundra gånger (och jag är vuxen, inte alls fjorton år).

    "Jag" 2011-12-12 10:59:24
    Svara
  • tack Sandra. det där gjorde mitt liv lite lättare. jag är precis där, i den åldern och likadan. men om du säger att det blir bättre, även om det var dig själv du skrev till, så väljer jag att tro på dig, för du är så klok. så tack igen. du är bäst. <3

    cajsa 2011-10-27 18:26:34
    Svara
  • alltså ja, det blir bättre. så jävla mycket bättre.
    när man börjar gymnasiet så får man ju nya vänner som också vill stå och hoppa på konserter, spela gitarr i matsalen och aldrig sova. och hångla.

    linnéa 2011-08-28 21:55:18
    Svara
  • Kan inte förklara hur mycket detta är fint. Herregud alltså.

    moa 2011-08-18 20:04:58 http://postcardsfromx.blogg.se
    Svara
  • det är just så. känns nästan som om det var till mig brevet var skrivet, tack du sandra.

    siri 2011-06-24 18:31:35
    Svara
  • vill sparka på något riktigt hårt, röka cigaretter, dansa fortfortfort, skratta tills jag faller ihop, dricka oblandad vodka, skrika högt över hela den döda staden. mest för att jag faktiskt har möjligheterna till äventyr men föräldrar som tydligen aldrig själva varit sexton kväver mig.

    linnéa 2011-05-07 21:49:46
    Svara
  • du får mig att gråta tusen tårar för det är precis som du beskriver.

    h 2011-03-27 18:22:44
    Svara
  • Hej Sandra!

    Jag vet inte om du ser detta, men om du gör det, så vill jag säga att jag skrivit ett inlägg om dig, som handlar om dig. Det är ingenting dumt eller så, bara en text om varför jag beundrar dig så mycket.

    Jag hoppas du kan läsa det, och om du skulle kunna tänka dig lämna en kommentar efter dig skulle du göra mig så himla glad.

    Ta hand om dig! // Pouneh

    Blogginlägget till dig: http://pounehsblog.wordpress.com/2011/03/01/om-jag-kunde-skriva-ett-brev-till-sandra/

    Pounehh 2011-03-01 23:41:01 http://www.pounehsblog.wordpress.com
    Svara
  • Hej. Vet du vad. Det här hjälper lite. Sandra, vet du hur mycket jag längtar till nian är slut och jag kan börja om och hitta människor som är som jag? Ingenting händer och jag bara skriver och skriver i mitt prickiga block, skriver sönder sida efter sida om ångest och om att ingen bryr sig. Om Håkan Hellström som hjälper och om solsken som ibland kan lyfta mig några centimeter. Om sommaren som kommer och då ska jag på festival. Jag vet inte vad som kommer nu i livet. Jag är så pinsam när jag pratar med pojkar och jag kan inte vara mig själv runt människor jag inte känner. Jag är rädd för tystnad. Jag fyller all tystnad med pladder för att jag ska slippa höra tankarna som fladdrar runt där inne, för att jag ska slippa höra och känna vad som finns där inne innanför fasaden som jag så trovärdigt håller upp. Vet du. Du hjälper. Hejdå.

    Maja 2011-02-10 14:12:42 http://jagfarliksomingenordning.blogg.se
    Svara
  • Jag behöver ett sånt brev ibland. Vissa saker känns helt omöjligt att det kan hända mig.
    Jag är femton.

    Lovisa 2010-12-03 16:26:22
    Svara
  • Åh vad jag önskar att ett framtida jag skulle skicka ett sånt brev till mig nu. Det skulle kännas så himla bra att veta att allt blir bättre på riktigt.

    elina 2010-11-12 14:13:52
    Svara
  • hej. jag är snart sjutton och ett halvt år. eller okej. sjutton år och 5 månader och 1 dag.
    jag har fortfarande inga hemmafester att gå på, och jag fick inte hångla på festivalen i somras. och jag längtar så det värker efter en kille i musikklassen ( han har de finaste händerna och spelar piano som en gud ( ibland går han runt och nynnar på Queen-låtar, då dör jag lite ) ), och jag försöker tänka att jag måste göra något åt saken.
    det vågar jag inte. men hur som haver, jag vill så gärna det du skriver om i brevet, så jag struntar i att du skrev till en fjortonåring, jag tar till mig det och försöker tänka att jag inte är patetisk. jag dricker te ( och vin ) med mina vänner, tar så många foton jag bara orkar och försöker tänka att jag kanske inte är en sån som går på fest. äsch. nu trasslar jag in mig. puss puss.

    a 2010-09-30 10:32:23
    Svara
  • tack sandra!

    N 2010-08-31 18:25:40
    Svara
  • jag minns för kanske..ett halvår sen så läste jag alla dina best of och lyssna på summer wine på repeat. det va så fint och samtidigt så fruktansvärt sorligt. jag va fjorton år, precis som du i brevet och det hände ALDRIG nånting. jag längtade som in i bomben att mitt liv skulle börja på riktigt. nu, är jag fjorton och ett halft. jag går på hemmafester en gång i veckan. dricker vin tills allting snurrar och hånglar med fina pojkar tills läpparna värker. jag trodde aldrig för mitt liv att det här skulle hända mig. det kom ju aldrig så varför skulle det komma senare? men det gör det. det kommer senare.

    I 2010-08-19 01:56:56
    Svara
  • Tack så mycket för detta! Jag känner igen mig i allt och jag vet att du hjälper många unga tjejer med detta! Jag är 17 och är som du skriver, jag tror inte att den exakta åldern har någon betydelse, alla får dom tankarna i olika faser av tonåldern.
    Tack!
    Jag hoppas att allt detta händer mig med! 😀

    Hanna Rosengren 2010-06-20 23:14:45
    Svara
  • Vad gör man om det där är när man är 16?

    Elle 2010-05-29 13:08:05
    Svara
  • så vackert!

    Roxann 2010-05-28 22:17:31
    Svara
  • Det där var typ jättefint

    maja 2010-05-27 18:29:03
    Svara
  • men du vet ju att det faktiskt blev sådär. jag kan inte titta in i framtiden och ge mig själv ett brev som ska få mig att känna mig bättre. inget av det där kommer att hända mig hur mycket jag än försöker hoppas på det

    ida 2010-05-26 20:46:17
    Svara

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!