Det här står på en pelare på gatan där jag bor.
matmatmat och bakelser.
21 mars, 2009
Lördagslunch med Stefan på Petite France.
Dit ska ni gå tycker jag. Färgglada bakelser och oändligt god mat.
jag åt en galette med chevre, fikonmarmelad och valnötter.
stefan åt kyckling. den var så himla god.
grönt te.
och lakritsmacarones med kolafyllning.
lakritsmacaronerna var så goda så vi köpte en till med rossmak.
då fick vi en mandelcroissant-historia på köpet.
Nu är jag mätt.
Så himla bra mobilkamera jag har ju som kan fota såhär god mat utan suddighet.
Saturday lunch at Petite France.
ni undrar.
20 mars, 2009
foto: abbytrysagain
Ni undrar när svaren på feministfrågorna kommer.
Så här är det:
De kommer. Det var över 200 frågor, och 200 frågor är oerhört många frågor att svara på om ett ämne som är så svårt och viktigt.
Jag har kallat på förstärkning och kommer förhoppningsvis få hjälp av ett superteam!
Men någon gång under våren.
Ingen stress helt enkelt. Utan när man minst anar det.
vackra män, rödvin och jimi hendrix.
20 mars, 2009
Jag tror jag är uppe i tjugo gånger nu.
På bio, hemma, hos andra, på ett hotellrum i vietnam, på ett flygplan, en söndagsmorgon, en fredagskväll, en första advent. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den här filmen.
Men jag vet att om du inte har sett den måste du.
Kanske borde du till och med köpa den, så att du kan titta varje dag om du vill.
The Dreamers är en fransk/amerikansk kärleksfilm i sextiotalets Paris fylld av musik och filmreferenser som gör ens hjärta alldeles mjukt.
Den handlar om en ung amerikansk student som flyttar in med ett tvillingpar med en mycket märklig relation. Tillsammans gör de precis allt. Genom hela filmen kedjeröker de färgglada cigaretter, dricker rödvin och glömmer bort att äta. Lyssnar på musik, tillbringar dagarna på bio och spelar spel (som ibland tar lite obehagliga svängar.) Och sen hånglar de. Mycket.
Dessutom har Louis Garrel en av huvudrollerna.
Och han är ju lite utomjordisk, som om han bara finns på film och inte i verkliga livet.
En gång när jag var 20 såg jag honom på en gata i Paris, och jag skrek till, kunde inte hjälpa det. Det kändes som att se en tiger på gatan, något som inte ska vara där. Någon som bara bor på en filmduk. Herregud. Av alla hans filmer är han vackrast i denna.
You have probably seen this movie, but if you haven’t – please do.
Dreamers is one of my all time favourite.
