Sandra Beijer

Igår fyllde min lillebror år och vi var och åt på grill ruby i gamla stan.
jag älskar när man äter middag sent, runt tio, halv elva tiden.
Då känns det lite som om man bor i ett land lite närmare medelhavet och trots klockan slår midnatt så beställer man in kaffe och cognac och utanför regnar det fast kanske, om man blundar, skulle det lika gärna kunna vara ett sommarvarmt frankrike.

jag åt hummer med smör och en ruccola och parmesan-sallad.

och cheesecake.

It was my little brother’s birthday yesterday and I ate lobster and cheesecake.

Jag har ett helt gäng med syskon. Vilka då?
Jo.

Richard.

Rickard är min storebror. Han fyller 28 år på julafton och är mitt halvsyskon på pappas sida.
Han var hemma hos oss hela tiden när jag var yngre, innan mina föräldrar skildes.
Tyvärr ses vi inte så ofta nuförtiden. Vi lever helt olika liv men varje gång vi träffas känns det ändå så naturligt att jag är hans lillasyster. Han är den enda som kallar mig för Sandris fortfarande, han har snälla ögon och jobbar på bank.

Jack.

Jack är min enda helbror och kanske också den enda människan i hela världen förutom Joakim som förstår hur jag känner med bara en blick.
Jack och jag tycker helt annorlunda när det gäller det mesta: politik, feminism, religion och uppfostran och säkert en miljon saker till.
Samtidigt är han extremt charmig, bäst i världen på att hålla tal och otrolig rolig. Vi har samma humor och tycker samma saker är pinsamma.
Därför har jag börjat tänka på senare år att längst inne kanske han inte tycker så där, men det kanske bara är jag.
När han var liten var han helt och hållet galen. Dansade överallt, hade alltid små teateruppträdanden.
Idag fyller han år. Hurra för Jack!

Gustaf.

Gustaf är min yngsta lillebror. Han är tretton och går första året i högstadiet.
Han är världens knasigaste och studsigaste person.
För tillfället virvlar det av hormoner inuti honom och ofta när jag träffar honom är han arg arg arg. Han tycker jag är helt hopplös och ska alltid förhöra mig på olika nya slang (jag kan dem alltid!).
När han var liten var vi med varandra nästan jämt och jag ville bara pussa ihjäl honom. Allra finast skulle vara om vi fikade ofta och mycket nuförtiden. Högstadiet är så himla kämpigt och sylvasst och varje liten sten som lyfts är en enorm lättnad.  Jag vill berätta för honom om hångel och alkohol och kärlek. Men det är svårt för jag är ju bara en jättegammal elva år äldre storasyster. ”Du fattar ingenting Sandra. När du gick i högstadiet satt du bara hemma och läste böcker.”
Han skulle bara veta.

Mira.
Mira är min styvsyster och henne lärde jag känna när min mamma och min styvpappa blev ihop. Då var hon bara två år, älskade ballonger och hade sinnessjukt långa ögonfransar.
Idag är hon nitton och alltid glad och har fina kläder och fräknar.
Mira är bäst på nytt skvaller och tycker om min pastarätter.

.

Sen har jag en lillasyster också. Hon är runt två år. Hon är min pappas och hans nya frus barn. De lever sitt liv i en liten ministad som inte är stockholm där alla hus har två våningar och alla katter och hundar springer fritt.
Jag älskar min pappa och jag träffar honom då och då. Men inte med hans nya familj. Det var länge länge sedan.

.

These are my siblings.

Ikväll får ni tre filmer från mitt youtubekonto.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=qZ7-gzdZUnA[/youtube]

Jag sjunger Kalles Klätterträd för ungefär två år sedan.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=JW0MCRU5h8g[/youtube]

När jag såg Rufus Wainwright på Dramaten för precis ett år sedan.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=ZxpAkRnXbgQ[/youtube]

Födelsedagspresent jag gav till Joakim när han fyllde 22.
.

Three videos from my youtube-account. The first is when I’m singing a swedish children song, the second is from a Rufus Wainwright concert and the third is a gift I made for my friend Joakim when he turned 22.

Ibland hittar jag bloggar och bara pangbom blir jag totalt förälskad i dess ägare. Jag måste gå igenom alla bilder jag hittar av dem, nästan maniskt, sucka högt och tänka ”hur kan man vara såhär söt egentligen?”.
Jag tänker att jag bara vill packa ner dem i små små askar och lägga i en viktig byrålåda att ta fram för att titta på ibland. Jag kan likna känslan lite vid när man fick helt ny Barbie som liten. Längtan efter att bara få ta med henne överallt och säga ”titta! titta vad fin hon är!”
Det kan nog vara rätt knäppt när jag tänker efter.
Men inte heller så konstigt. Bilder kan ibland kännas så långt bort. Så nära ett på-låtsas. Så nära känslan av en ny Barbie i en rosa plastförpackning.

Dessa tre unga damer har jag fått en seriös internetcrush på någon gång:

Hannah



Hannah är som en blandning mellan Audrey Tautou och Audrey Hepburn.
Alltså jag dör på riktigt. Hon ser inte ut att vara från denna värld.  Klart som sjutton man blir kär i henne.

Johanna


Jag vet inte hur länge jag följt fröken Johanna på internet. Säkert i alla fall fem år. Hon ser ut som en docka i mänsklig storlek och har världens finaste mun.

Hannah

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är hon har förutom att hon skulle kunna vara tagen ur någon flott film för länge sedan. Men om jag inte vore så extremt förtjust i pojkar skulle jag fylla en hel dagbok om den här damen.

Har ni också blogg-förälskelser? Vilka då, berätta!
.

I have serious digital crushes on these three girls.