Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

500 dagar av sommar.

















Jag grät helt hjälplöst i biosalongen när eftertexterna kom. Grät av all mascara, grät en krage på hans tröja smutsig. Som om att någonting gick sönder någonstans, en liten nerv som glömts bort. Ett minne som fastnat under en stol. Ibland blir det bara så, man förstår inte alltid varför. Det kan handla om ett ögonblick, en bildruta. Bestämde mig för att aldrig se den igen men har lyssnat på soundtracket tills det inte finns något kvar. Men jag älskade den, med eller utan alla popkulturella referenser, joy division-tshirtar och the smiths-citat. Med eller utan tecknade fåglar, lillgamla barn som ska ge råd, eller kommentarer som "i grunden och botten är det bara ännu en romantisk komedi". Helt ovillkorligt älskade jag den.
Det var bara det.

bilder härifrån. (klicka inte på länken om du inte vill veta hur filmen slutar)

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
1kommentarer
  • Min absoluta favoritfilm. Kan typ alla citat, töntiga, roliga eller romantiska. Helt fantastisk! Jag avgudar din blogg och din musiksmak som är typ precis samma som min 🙂

    Rebecka 2010-12-09 23:24:48 http://missfortstadd.webblogg.se
    Svara
Sandra Beijers webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!