Sandra Beijer

photo: the unicorn diaries

Käraste du som har skrivit till mig men inte fått ett svar.

  Och förlåt. Förlåt för att jag inte svarat. Du kanske mailade mig för en månad sedan, kanske till och med längre än så. Kanske tänkte du att, nej, jag förstod väl det, klart hon inte skulle svara. Och tänk, det är ju nästan så nu. Så hemskt många olästa mail i min inkorg, det är inte klokt. Men det är för att jag så gärna vill sätta mig i lugn och ro och svara. Lyssna och inte hasta mig förbi. Därför har det blivit så att jag tänker "Nej inte idag. Idag är jag för stressad." Eller "Idag är jag för trött."  eller "Idag har jag inga ord kvar". Till slut blir bara som något stort och tungt fast det borde vara något fint och viktigt. Och det är mitt eget fel såklart.
Så därför vill jag bara säga, håll ut! Svar kommer. Jag måste bara få lite tid över och först och främst hitta den tiden och så. Och hitta själva svaret såklart. Ville bara säga det, har så himla dåligt samvete nämligen. Det var allt förtillfället! Pusshej.

I’m sorry if you’ve written to me and I haven’t answered your e-mail. I will. I promise.

Oj vad jag fick sommarkänslor när jag gjorde det här inlägget. Resumén för 2009 fortsätter prick nu.

Maj.

Jag och ludde åkte till mitt landställe de flesta helgerna.

Joakim fyllde 25 år och hade ett hejdundrade kalas med fina ballonguppsättningar.

och Viktor uppträdde i vardagsrummet också med sina låtar.

Jag och Filip gick på marie antoinette-maskerad på Gärdet.

Jag åkte till nyköping och michelles landställe, spelade spel och klappade på Pinto.

Vi åkte ett gäng till mitt landställe en lördag och hade himla fint.

Vi grillade.

Vippe hade fest och jag dansade så mycket så luggen var alldeles dyngsur när jag kom hem.

Juni.

Vi hängde ännu mer på mitt landställe. Pussades, badade och läste böcker.

Vi åkte båt.

Och hamnade på nya platser och andra öar.

Matilda hade 25årsfest som var mysig som sjutton.

Och michelle hade också 25årsfest. De hade byggt upp som ett litet tält där vi låg hela natten och åt mat.

Jag hade midsommarfest på mitt landställe. Det var så hemskt roligt!
 

Vi åkte och badade i hagaparken.

och drack cider och var aldrig inomhus.

Juli.

Jag fick äntligen semester och tog hand om Milla i en vecka. Hon följde med mig överallt. På fester, i parker och sov bredvid mig på huvudkudden. Det var min favoritvecka på hela året!

Jag hade fest med hatt-tema.

Jag och Ludde åkte till Moskva.

I Moskva drack vi vodka, åt bortsj och gick på barer där de bara spelade klassisk musik.

Jag åkte till New York i två veckor.

I New York åt vid pizza högt vid molnen.

och läste tidningar i parken.

och hade egen fest med ballongtema.

och åt fina middagar.

och festade som attan.

Augusti.

sista dagen på semestern lagade vi tacos och hängde på båten.

jag fyllde 25 och fick en rosettårta på jobbet!

och jag hade 25årsfest!

Jag och Stefan och Rebecka åkte till Way Out West.

Där träffade jag Karin och Martin!

Kris hade födelsedagsfest med temat Chanel/Westwood.

Jag var på kräftskiva på kåken.

och gick på Popaganda med Cilla och Stefan.

Fortsättning följer.

My may, june, july and august 2009. Read it in english here.

It’s 20 degrees celsius cold outside. I’m staying in all day, cleaning the apartment, reading books and watching mad men. Yesterday I curled my hair.

2000.
Jag slutade nian och började på gymnasiet. En stor fyrkantig koloss vid Karlaplan som rymde 1500 canada goosejackor, flickor i taxklack och pojkar med två kilo gele i håret. Jag hängde genomgående med ett litet gäng på fem personer och vi fikade precis varendaste dag efter skolan. Mest på String och Saturnus. Vi gav varandra blandband i form av minidiscs (blev stormförälskad i moldy peaches genom ett) och hånglade med varandra och andra på hemmafester. Jag hade en hångeldagbok i en låda vid sängen där jag skrev ner alla jag hånglat med. Hur gamla de var, vad de hette, hur långt vi gick och vad de lyssnade på för musik.

2001.
Jag tilbringade hela min vårtermin med att vara handlöst förälskad i en pojke i min klass som jag aldrig fick. Han fick fylla en hel dagbok och jag svansade efter honom på varenda hemmafest utan att något hände. På hösten flyttade jag och Jonna till London för att läsa andra ring på svenska skolan. Vår rektor hatade oss för att vi kom trötta till skolan minst två dagar i veckan efter äventyr i natten, efterfester vi aldrig lämnade och bussfärder som gjorde att vi nästan aldrig var hemma före fem på morgonen. Men vi hade ingen lust att sova alls. London smakade så nytt och de spelade Håkan Hellström på indieklubbarna och benen kändes lätta som fjädrar.

2002.

Sista halvåret i London fortsatte likadant. Dans, pojkar i svarta luggar och öl på pubar i Londons förorter. På sommaren när vi flyttade tillbaka till Stockholm träffade jag Filip en mörk Babasonicnatt och han blev på någon månad min allraste finaste vän. Tillsammans med honom och fyra andra studsiga sjuttonåringar påbörjades världens bästa gäng. Jag färgade håret korpsvart och vi levde för fredagarna på Metropolis, hängde på Carmen och diskuterade viktiga saker som när vi skulle köpa ett stort piratskepp, rymma iväg med en cirkus och aldrig bli vuxna.

2003.

Jag gick ut gymnasiet i en rosavit sextiotalsklänning och hundratals kilo hopp i kroppen. På sommaren åkte jag och min bästa kompis Vippe till ett stekande hett Roskildefestivalen och varenda dag kändes som den bästa i våra liv. Vi snodde en gitarr, knåpade ihop sånger och tillsammans med en Anna turnerade vi runt på Roskildes camping med ditmålade mustacher och sjöng låtar som inte passar sig på den här bloggen. En pojke som hette Tobias följde med på våra äventyr och vi lekte knasiga lekar och byggde vattenmelonskulpturer. Jag tyckte han var det vackraste jag någonsin sett. Stort tuperat hår, tändsticksben i lika tajta cheap mondays och hängslen. En dag några månader senare gjorde han slut med sin flickvän bara för att få kyssa mig bakom ett draperi på Metropolis. Tre månader senare frågade han chans på mig när vi låg i min säng och världen kändes vimmelkantig. Resten av året hånglade jag.

2004.

Jag minns inte så mycket mer än att jag var så förbannat kär. Jag åkte till Vietnam i fem veckor med ett gäng kompisar och saknade honom varje dag. Jag räknade ner och grät i smyg bakom viktiga vietnamesiska kyrkor. På hösten började jag på universitetet. Kulturvetarlinjen närmare bestämt. Jag tänkte att det vore så fint att jobba på bokförlag nämligen. Samtidigt gick jag ner alldeles för många kilo och började fylla en dagbok med sorgliga viktmått och letade ständigt efter hungerkänslan.

2005.
Tvåtusenfem började med ångest. Jag ville ju inte alls jobba på bokförlag kom jag på. Jag ville ju skriva själv. Det var en månad tills antagningar till Berghs skulle in och jag tänkte nu eller aldrig, la mig i humlegården och skrev texter som kanske mer liknade noveller än reklamtexter. Men å andra sidan kanske inte, för efter någon månad eller två fick jag komma på intervju och sedan blev jag antagen. Berghs var omtumlande både i hjärtat och magen. Känslan att hitta rätt är svår att beskriva, men så var det.

2006.
Tvåtusensex blev ett år av resor. Det firades in i paris, fortsatte med skola och klassmaskerader på helgerna med världens bästa Berghsklass. När sommaren kom åkte jag och Tobias till Tokyo i två veckor. Sjöng karaoke, spelade knäppa trumpspel och åt nudlar. I oktober åkte jag och Johan och praktiserade i New York i en månad på en reklambyrå. Jag hade bara varit i en New York en gång tidigare, i en vecka när jag var 14 år. Staden träffade mig överallt. Hur kunde jag ha missat det här, tänkte jag. New york är ju bättre på alla sätt än någon stad jag någonsin varit i innan.
Över jul och nyår firade vi min mammas femtioårsdag genom att åka hela familjen till Kenya och Tanzania. Jag fotograferade flodhästar och lejon, klappade delfiner och gick på hemliga nattklubbar som man fick vada genom tidvattnet för att komma till.

2007.

Jag gjorde slut med Tobias under februari. Samtidigt som jag kämpade med min portfolio och de sista månaderna på Berghs försökte jag hålla mig ovanför vattenytan om nätterna. Jag trodde jag skulle dö av saknad, grät på skoltoaletterna, framför msn, över diskbänken i köket. Gick ner fem kilo för att jag inte orkade äta. Men Joakim räddade mig. Han gav mig nyckeln till sin lägenhet och när vi inte gick ut på nätterna och dansade oss igenom gatorna satt jag bara där hemma hos honom och väntade när han var ute på dejter. Vi växte minst sagt ihop och även om vi inte ses så mycket nuförtiden är han fortfarande en av de bästa människorna jag vet.
När det blev sommar tog jag och Julia vårt pick och pack och flyttade till New York i tre månader för att jobba på reklambyrå. Kanske de bästa tre månaderna i hela mitt liv.  Det är svårt att förklara, men varenda dag kändes fjäderlätt, varenda natt perfekt. Sena nätter, hemliga svartklubbar, pojkar med fräknar och världens bästa rumskamrater Julia och Michelle.
I oktober när jag flyttade hem började jag på reklambyrån Garbergs. Det tog några månader för att jag skulle lära känna mina favoritpersoner på riktigt men sedan hade vi format det bästa gäng som någonsin funnits.

2008.

Hela 2008 var som i en tjock dimma. Mina nya vänner på mitt nya jobb var ju precis som jag, ville bara dansa, dricka öl och aldrig gå och lägga sig. Jobbet var lika roligt som helgerna så allt liksom flöt ihop, som ett mjukt knark och hjärtat var lyckligt. Samtidigt träffade jag Ludde, den sötaste och finaste personen som någonsin funnits. Han luktade så gott, hade korpsvart år och de knivskarpaste käkbenen jag någonsin träffat på. På sommaren åkte vi allihopa till New York i två veckor. Två veckor som ibland kändes som ett halvt år för att vi alla liksom smälte ihop med staden och nästan glömde bort att sova. Min favoritsemester.

2009.

Jag och Ludvig hade varit ihop i över ett år. Och det är konstigt, men det var som att jag tyckte lite mer om honom för varenda dag, som att kyssarna blev ännu mjukare, håret ännu svartare, ögon än mer blå. Jag reste mycket, sparade pengar och upptäckte Paris, Moskva, New York, Marrakech, Berlin och London.
Sommaren, våren och värmen höll på i över 6 månader vilket nog aldrig har hänt, så jag var utomhus i princip varje dag. Hade picknick i parker, satt på uteserveringar med Michelle eller bara promenerade runt längs med gatorna. Ingenting livsavgörande eller omtumlande hände egentligen, det var som om allt försiktigt fallit på sin plats och vi bara kunde göra sådant vi tyckte om. Sådana år är så ovanliga, man måste ta hand om dem, inte glömma bort dem när livet skakas till igen.

På den sista dagen i London åkte vi till den östra sidan för att äta frukost på The Breakfast Club.

Där stod det fina saker på väggarna och i sofforna satt en massa londonhipsters i cheap monday-jeans och hatt.

Jag åt eggs florentine. Ägg med hollandaisesås är min nya grej. Herregud vilken strålande kombination.

jag + en ketchupflaska.

<3

livia.

sedan gick jag, livia och jenny och kollade i second hand affärer vid brick lane. de var sådär.

vi stannade till och vilade på en 50’s diner och drack morotsjuice.

jag köpte vantar på en liten affär med blommiga väggar och rosa lampor för att inte frysa om fingrarna.

på kvällen gick vi till Café Rouge där jenny hade bokat bord.

de hade målat små fina teckningar på väggarna. katten var min favorit.

och tjusiga menyer också.

eftersom det var en köttrestaurang åt vi kött.

Erik.

Jenny.

Stefan.

Sen åt vi ost också.

vi hade hemskt mysigt och vid elva när restaurangen stängde åkte vi hem och packade. Och sen var resan över och London fick vinkas adjö till.

Our last day in London. Brunch in the east of London at a place called The Breakfast Club. Then we went vintage shopping on Brick Lane. In the evening we went to a little french restaurant called Le Rouge.