My name is Sandra Beijer and i’m from Stockholm. I like Fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of Sweden’s biggest blogs with over 150 000 visits a week. Besides blogging I work as a writer, you can find my portfolio here. E-mail love letters and other things to [email protected]
.
Three blogs I like. Cary W – takes beautiful photos. Audrey Hepburn Complex – pure inspiration and always find the most perfect pictures on flickr. Sammyrose – a wonderful little family.
Igår fick jag hämta ut ett litet litet vit paket på posten med rött snöre runt om och rutigt silkespapper inuti. Där i låg två små efterrätter!
Världens minsta kiwipaj att ha i öronen, med tillhörande guldgaffel. Tack snälla fina Maiken och Siri. Ni måste spana in deras etsyaffär. Där finns det ännu mer knasiga saker att ha om halsen eller i öronen. Som våfflor, laxfiléer, fruktsallader och torsk.
Passande nog kom Linnea och Jennifer’s fina kakbok ungefär samtidigt med ett förtjusande litet rosa brev. Tack snälla ni. Ni andra hittar Linnea och Jennifers kakbok och tjusiga blogg här, och kanske framförallt, deras utomordentliga spotifylista här.
I’ve recentely received two lovely presents: the world’s smallest kiwi pie from the etsy shop tinytasty, and sweetnothing’s recipe book.
Det här med frisyrer är svårt tycker jag. Jag vill ju egentligen bara vakna upp med något slags femtiotalssvall eller en sextiotalsbob, krypa fram till baddrumsspegeln och upptäcka att jag var ju visst redan färdig.
Så är det ju inte förstås. Mitt hår får ungefär en kvarts uppmärksamhet varje vardagsmorgon och lite mer på kvällarna och helgerna.
Idag är det frisyrtema på bloggen.
Ungefär det här brukar jag varva mellan:
(joho det är visst en slags frisyr kan man väl säga)
ja ungefär så.
.
Some different hairstyles I usually change between.
Jag grät helt hjälplöst i biosalongen när eftertexterna kom. Grät av all mascara, grät en krage på hans tröja smutsig. Som om att någonting gick sönder någonstans, en liten nerv som glömts bort. Ett minne som fastnat under en stol. Ibland blir det bara så, man förstår inte alltid varför. Det kan handla om ett ögonblick, en bildruta. Bestämde mig för att aldrig se den igen men har lyssnat på soundtracket tills det inte finns något kvar. Men jag älskade den, med eller utan alla popkulturella referenser, joy division-tshirtar och the smiths-citat. Med eller utan tecknade fåglar, lillgamla barn som ska ge råd, eller kommentarer som "i grunden och botten är det bara ännu en romantisk komedi". Helt ovillkorligt älskade jag den.
Det var bara det.
bilder härifrån. (klicka inte på länken om du inte vill veta hur filmen slutar)
Det här är mina nya skor.
De är från Prada och är det finaste jag vet just nu. Jag har placerat dem framför min tv så att jag aldrig ska missa dem, så att jag alltid får ha dem lite lite i tanken.
De är fulla av tusentals små små paljetter som gör att man bara behöver vinkla foten litegrann så att fötterna känns som en disneysaga eller en kolsvart discoboll.
Så fort det bli varmare. Då ska vi ut och leka.
.
Say hello to my new shoes from Prada. I am completely in love with them!
