Åh, jeg har de bildene hengt opp på stueveggen min, for de er så fine og gjør meg så glad 😀 . . . .och du har verdens fineste blogg.

Hattarna är så fina!

Hej Sandra! Ville bara tacka för att du länkade till Fated to pretend, det är det absolut finaste jag har sett någonsin samlat på ett ställe ungefär. Så nu blev jag glad. Tack!

Du är mest inspirerande – keep on girl!

Hanna:
Dock. det jag har jag haft jävligt svårt för att förstå är hur ett stort antal människor under så lång tid väljer att bortse från vad panikångest innebär. Utan väljer att ”hitta på andra saker”. Det är ett allvarligt problem. Det är inte som att vara lite ledsen… För mig har det känts så jävla jobbigt… samt stressande att ha så många människor som anklagar mig för allt möjligt när jag försökt förklara. Jag har mailat länkar så vidare. Är det bara de som jobbar i vården som kan känna empati för andra människor och förstå andras problem och ta dom på allvar? Detta har mig varit en gåta, att kämpa med panikångest sen flera år tillbaka och samtidigt ha hot, lögner och trakasserier om mig…Samt min egen skuldbeläggning har liksom byggt på min ångest ännu mer… När jag har valt att försöka förklara så skrattar ni mig i ansiktet. Istället och kommer med andra anklagelser och konstiga påhitt, det bara gör allt ännu värre. Vad ska jag göra om ingen vill förstå? Jag har flyttat och flytt så länge för ingen vill förstå… Det är också en reaktion,. en socialfobi som ingår… Men också det har ni valt att inte vilja förstå och skämta om mig istället. Sådant som jag har utsatts för har drivit mig till något som kallas panikångest, detta är inget luddigt begrepp som att gråta. Det är allvarligt något man måste bearbeta för att bli av med. Det handlar inte om att vara lite ledsen som alla andra, det är på en helt annan nivå.. Det finns vikipedia för dom som är intresserade…
Att jag hela tiden måste försöka förklara mig om och om ingen, tar så på min energi då får mig också att vilja fly… För vad mer kan jag göra en att försöka förklara, jag vill inte veta av att ni hittar på andra problem utan logisk anledning. Jag vill inte heller ha mer folk som driver med mig, för helt ärligt så orkar jag inte det nu. Snälla försök förstå någon gång… Jag ber er…

Som sagt det är ok att radera alla mina meddelande, det var en anledning till att jag skrev dom för att några skulle förstå.

Fred på jorden
peace
/M

Hanna: Mina kommentarer har inget med dig att göra, jag är bara emo och känslig av olika skäl. LOL på mig…Filmen var jättefin, söt och unik! <3 Den behövs!!!! Jag ska sluta vara en känslig fjolla ibland… Tack för att du postade den, du verkar fin! Förlåt… <3

Sandra: Jag råkade bli emo i dina blogg och berätta min livshistoria jag ber om ursäkt för det. Verkligen, pinsamt! Du får gärna radera mina kommentarer. Det var helt oplanerat. Skäms nu!

FÖRLÅT!

Till dig eller er som känner er träffade och läser på denna bloggen:

Sen när blev kärlek ett kontrakt. Jag vill inte ha någon annan… Jag gråter nu, jag gråter jämt. Varför kan ingen satsa på riktig kärlek!????

Jag vill ha honom, jag vill inte data någon annan. Jag hatar er bitches, ni som knullar er fram i livet. Ni som mobbar utan anledning. Ni som är kallblodiga och ego, Ni som tar och förstör för andra… NI SOM DÖDAR KÄRLEKEN PÅ JORDEN…

Jag vill inte ha någon annan.. Det är bara som jag säger ibland, jag hatar dig din jävla bitch.
Ge inte vika…
Ta mig istället.
Bada med mig i sommarnatten, följ med mig till Paris. Älska mig hela livet, varje dag och lite till!

Jag vill ha honom…

JAG ÄR EN HEMSK BITCH…

Och det finns många gånger som jag har velat sluta leva.. På grund av alla lögner om mig. Herregud, jag kan kan så jävla mkt. Sen har jag låtit konflikträdda människor bryta ner mig… Det är helt sjukt. Ni som aldrig jobbat med allt det jag har jobbat med allt det som jag har gjort.

Ni som är osäkra inombords, ni som är svartsjuka. Ni som har velat trycka ner mig för att få knulla en man. Ni som har ålderskris, ni som har gått på kokain och hällt ut era utbrott på mig. Ni som har storhetsvansinne. Ni som njuter av att kontrollera mig. Ni som gjort det till en grej att leka med mitt liv..

Alla ni vet att egentligen är det ni som är jävligt osäkra människor och fega. Ni som kanske missköter ert jobb eller utnyttjar andra…. Ni som tycker det är kul att visa att ni knullar någon.

Alla ni, jag vet inte om det kanske inte har gått fram. Men förstår ni inte hur fega ni är.. Ni har ju förlorat…. Det är ju jag som vann!
Visst ni kanske knulla en man och njuter av påpeka det i bloggar… Men vad är det för liv ni har??? VAD ÄR DET FÖR FALSKHET OCH OÄKTA KÄRLEK NI LEVER.

Inget är på riktigt.

Hanna:

Jag har bett flera gånger om att ni ska lämna mitt liv och låta mig få vara ifred. Hur hemskt är det inte att manipulativt påpeka larv. Du skyddar någon som är kriminell, som i flera år har skuldbelagt mig och medvetet velat frysa ut mig. Jag skäms och har burit på en skuld i flera års tid för att jag valde att inte lära mig teknik. Jag har hört hur rykten har gått om att jag skulle vara hemsk och springa efter någon som svärmat över mig och skrivit texter om mig osv. Mannen som ständigt försökt komma in i mitt liv… Med alla hot, lögner, trakasserier och min egen skuld, samt den skulden alla män har velat ge mig. De skuldkänslorna dom har velat skapa hos mig.. All lek, alla svek… Det har ätit upp mig… Jag kom från en analog skola när jag började plugga, jag visste inte ens alla yrken i branschen. Det gick lysande för mig på högskolan… Sen någonstans blev jag förvirrad och rädd… Med en skola som var underlig.. Ett ämne som teknik var i fokus, som jag inte visste om jag ville ta till mig då… Hade jag valt rätt? Var detta det jag ville bli? Såhär i efterhand, så vet jag att jag valde rätt… Men jag var inte beredd på det då.. Jag ville nog utforska andra områden också.. Jag hatar begränsningar, Men ändå så begränsade jag mig vid tekniken så mkt att en man har fått för sig att det är okej att påstå vidriga saker om mig. Varför blev jag så rädd för det? Jag vet inte, men det har jag fått äta upp i alla år… Jag har skuldbelagt mig själv för det. Det är så sjukt, hur människor kan lägga så mkt vikt vid att trycka ner mig… Räcker det inte med min egen skuld?? Är det så farligt att jag inte kan teknik som programmering, när jag inte kan så mkt annat? Tydligen tycker jag själv det eftersom jag har mått psykiskt dåligt av det. Jag tror inte människor förstår hur hemskt det är att samtidigt lida av panikångest av lögner, hot och trakasserier. Har du någon gång känt en så stark psykiskt smärta att du inte kan göra annat än att gråta… Inte kan sova? Det utmynnar sedan i kroppen till sprängande huvudvärk och socialfobi.
Att skämmas i flera år för att man har gjort en grym praktik men för att den inte var digital är jobbigt nog. Det är så jävla mkt jag kan, men att jag inte lärde mig teknik då, helt ärligt var det både ett medvetet val och bristande kvalité på kurser och omotiverade deltagare. Jag visste inte ens alla yrken som fanns i branschen vid den tiden för flera år sedan. Jag kom från högskolan och hade två år tidigare tackat nej till att utbilda mig till bildlärare. Jag har jobbat som bildlärare både i sthlm och i orten där jag kommer ifrån. Jag har jobbat med pedagogik för barn och gått pedagogiska kurser. Så jag har jävligt svårt för att ta till mig hemska rykten om att jag inte skulle gilla skolan eller passa i den… Varför valde jag att inte börja utbilda mig till bildlärare? För att när jag kom in på bildlärarprogrammet var jag 20 år och tyckte att jag var för ung. Jag hade drömmar och ville inte begränsa mig. Jag hatar att begränsa mig.

Det jag har gjort dom senaste åren i mitt liv har inte varit att enbart fokusera på en sak. Men det har varit själv valt. Jag behövde prova på det jag ville göra, förstå vad jag trivdes med och inte… Men jag erkänner även att jag känt mig utanför pga av att jag gjorde något annorlunda efter min utbildning. Men mina val förde med sig att jag fick jobba med stylning och dekor. Jag fick jobba med pedagogik.. Visst att det har varit tuffa år, men det jag har gjort har blivit bra.. Jag har lyckats få jobb som jag inte ens är utbildad för.. Sen att jag har känt oron att jag måste stanna och bestämma mig, vilket av allt detta som jag nu skulle fokusera på, ja så har det varit… Men tänk så många yrken som jag har haft och så mkt som jag har pluggat. Tänk så mkt jag har skapat och så många som jag har tagit hand om. På det lärt mig ett nytt språk och lärt mig en actionsport.

Att jag sedan har låtit en man tynga ner hela min självbild och mitt självförtroende det är hemskt. Att jag anklagar mig själv för att jag valde en längre väg.. Så må det vara… Men allt det har medfört att jag vet vad jag vill idag och vet vad jag kan.. Många andra kanske gör tvärtom, pluggar något och jobbar med det i några år, sen kanske ångrar sig och byter bana. Nu vet jag vad jag kan och vad jag vill.. Jag skulle uppskatta om människor lät mig få vara ifred och fokusera på mitt liv. Jag har inte kommit till denna jorden för att ta andra människors skit eller för att må psykiskt dåligt med trakasserier och panikångest. Herregud, jag kan så jävla mkt… Det är bara mitt eget självförtroende på grund av er som hämmar mig idag… Om man själv skuldbelägger sig i flera år för att man gick en annan bana, så är det tufft nog. Men i normalt tillstånd så ångrar jag ju inte det.. Jag har jobbat med inredningsarkitekter, stylister, designers, dekoratör, både som medarbetare, kreatör som ledare eller assistent.

Va fan är det ni gnäller om? Ska ni straffa mig för min egen skuld? För att jag är bra på fler saker än bara ett yrke? Ska ni straffa mig för att det tog längre tid för mig att finna det yrket som passar mig? Jag har gjort så mkt bra och burit på er skuld och mig egen så länge nu. Jag tänker släppa den, då jag vet att jag är bra på mitt yrke samt många fler yrken som jag har haft. Endel människor kanske bara kan en sak bra och gör den jämt. Jag valde att utforska och lära mig mkt, prova mig fram. Sen att jag fick panikångest, det är jag ledsen för.
Men som sagt, jag har valt att flytta för att slippa ta åt mig av hemska påhitt, då tycker jag att man kan respektera det.

Det är en sak som jag är svag på gällande mitt yrke, just programmering, tekniken. Men det ska jag plugga nu, både för att jag vill och kanske för att visa er, just det alla er jävlar.. Ja, ni som alltid har fokuserat på det jag inte kan. Istället för att se till mina kvaliteter och allt det som jag kan och allt det som jag har jobbat med….
Tänk alla yrken som jag har haft både kreativa och vårdande. Så många yrken och områden kommer många av er aldrig jobba med. Ni dömer mig för att jag inte gjorde som många av er, gick den raka vägen…
Helt ärligt så förstår jag inte poängen? Ja, jag har många intressen. Är det inte smartare och inse, shit hon har jobbat med allt detta.. Vilket måste betyda att hon kan en del och är flexibel, mångsidig och öppen.

I’ve fallen in love with those hats! And Alix’s new shoes of course, although I don’t like her style anymore, those shoes are amazing. Can’t you believe my friends want to buy a pair of that collection for me for my birthday, I can’t imagine what I’ll do if they get them for me, it’ll be incredible…

Jag läste precis din blogg för första gången, och jag har bara läst några få inlägg, men jag måste bara säga att oj vad fint du skriver. Tror att du precis singlade upp till nummer ett i min lista över de bästa inspirationsbloggarna.

Hanna:

Min grundskola var TOPPEN, jag var grym och i gymnasiet med… Sen kom jag på att jag INTE kunde teknik, jag blev rädd och tyckte det var svårt. Det begränsade mig, med halva-dana kurser och konstiga grupper gjorde jag det jag KUNDE sen innan. Jag är bra på färg och form, och alttid varit analytisk av mig. Men jag lärde mig ingen teknik för jag vågade inte…

Idag är jag en grym AD med strategiska insikter. Det senaste året har min kreativitet kommit tillbaka! Jag har samlat mina tankar och min kunskap i lugn och ro! Jag är nu på en lugn plats där jag inte känner oro, är rånad eller nedtryckt med skit. Mina vänner går inte bakom mn rygg… Jag är inte rädd för att bli rånad eller stalkad som jag var 2007..Mitt hem rånas inte som 2008…Jag sov inte en natt i sthlm utan lampan släckt. Jag hade dagligen manipulationer och kände mig så jävla utanför… Jag kom tillbaka till sthlm med all sorg av alla sexuella trakasserier mot mig, den sexuella leken män gjorde mot mig 2007…Den som fick mig att vilja hoppa, fick mig att må illa… Den som födde min panikångest…

När jag blir placerad i ett hus där allt är så påtagligt och hoten så starka utanför, det som sårar blir så starkt… Aldrig förr har jag lidit så mkt, jag trodde min panikångest efter den sexuella leken med mig 2007 skulle trappas ner.Då jag var rädd för att bli våldtagen eller nedslagen, kände mig utnyttjad… Men nej den blev som starkast 2008. En hel höst plågades jag varje natt, jag grät mig igenom allt. Jag flydde och förminskade mig och var så sårad och kände DEN JÄVLA ORÄTTVISAN SOM ETT SLAG I ANSIKTET.

Efter att jag har pluggat kan jag inte teknik, det ska jag lära mig. Jag är INTE rädd för teknik längre, utan ser möjligheterna som jag inte gjorde förr.
Jag har skämts i flera år för att jag inte har lärt mig teknik, samtidigt som jag känt mig utanför för att jag kom fel med en person i branschen…

När jag blev hotad och en hel organisation tryckte ner mig skämdes jag ännu mer och ville ge upp hoppet. Jag tänkte att jag skulle skita i allt och ge upp tekniken nu kommer han sprida till alla att jag är dålig. Det var då jag ville hoppa och fly igen.. All mitt fokus försvann och kände mig mer utanför än någonsin…
Jag kände hur alla sexuella trakasserier och mobbingen åt upp mig för att jag aldrig lärde mig teknik åren innan… Det var då jag förlorade tron på livet, sårad med människor som jävlades med mig på grund av en man. Jag ville bara vara anonym bli deras vän och lära mig teknik och allt annat.

Som sagt, jag lärde mig allt annat, men inte teknik… Jag bytte kurs…

Sedan 2007 har jag haft panikångest det har skadat min koncentration. Jag är väldigt ledsen för det, mitt fokus har sabbats och jag är inte nöjd med hur det har påverkat det jag har velat åstadkomma, jävligt ledsen faktiskt. För med panikångest drar man sig undan och missar det man borde, man förlorar sin kreativitet, tron på sig själv och hopp. Idag är min kreativt tillbaka.
Men jag kämpar ständigt med att tro på mig själv när jag blir slängd hemska saker i mitt ansikte som du gör Hanna. Det känns vidrigt.
Jag gillar att lära mig nya saker och har aldrig haft problem i skolan!!! Dock är jag ingen skogsmulle och hatar skogen. Dom som sprider skit skulle jag gärna vilja polisanmäla.
Som det inte räckte med att min panikångest har skadat mig, så ska man behöva ta sådan här skit. Det är också en av anledningarna till att jag har valt att lämna Stockholm, alla sjuka lögner och påhitt om mig förekommer. Ja, jag vet att jag inte kan teknik, att jag mått dåligt och hela mitt fokus och mitt självförtroende har tryckts ner till botten av mina panikångest och av att jag inte lärde mig just teknik. Att jag känt mig hotad och rädd, har inte gjort det bättre i kombination har jag flytt, förminskat mig och mått ännu sämre.

Men jag ska inte låta sådan som du döda mig Hanna, jag ska läsa vid universitet, just teknik. Det som jag inte kunde göra för att jag inte hade orken och tron på mig själv när jag fick chansen. Jag hade inte heller någon dator och ville inte vara i närheten av människorna jag skulle omges med då…
Jag träffar även en kurator som får mig att inte lyssna på sådant som du sprider Hanna, jag började gråta när jag såg den. DET ÄR SÅDANA SOM DU JAG VILL SLIPPA HANNA. DOM SOM INTE FÖRSTÅR MIG, påstår vidriga saker… För det är just det folk säger om mig att jag inte skulle passa in för att jag valde att inte lära mig teknik… Det var dumt, jag var rädd, sen fick människor mig att må så dåligt att jag ville fly.

Jag hoppas att vi aldrig ses Hanna, mig finner du genom universitet sen på ett jobb utomlands.
Ta hand om dig
Jag grät när jag skrev detta så jag orkar inte läsa igenom allt..
Ps, jag älskar att plugga, jag tänkte börja må bra nu som jag inte gjort på flera år. ds
Detta klipp fick mig att vilja spy… Det är så inte jag. Men det är det folk säger för att jag inte lärde mig teknik.

Miu miu-skor har jag redan trånat sönder efter. Det finns några modeller i år som är så rtt igenom perfekta att det inte är riktigt klokt. Hattarna har jag däremot aldrig sett förut. Och fotona gör mig alldeles lycklig. Så himla fint! Ska genast kika lite mer på dem.

Kul att de där skorna ser ut som mitt framtida boende!

sånna här tips gillar jag verkligen! Forsätt med det!

this is lovely, your blog is really wonderful

åh hattarna!

aj min panna vilka skor. tänk om jag skulle våga. tänk om jag skulle ha råd. tänk om jag var en fågel.

Känns konstigt att kommentera, men ville bara visa dig något som kändes viktigt.

Jag dör lite inombords varje gång jag tänker på saker som förstör unika människor, gör inte du det också?

those shoes are to die for!

herregud. jag har blivit som besatt. och skulle hålla med dig-”låt mig dö”-fast jag vill ha skorna så mycket att jag vill helst leva. åh. har du någon aning om de säljs i stockholm eller måste jag åka till parislondonmilanosaka etc? <3

Jag kommer ihåg att du gjorde ett inlägg om små cyklar här och var i din vardag för ett tag sedan, och jag hittade sötaste små cykelörhängerna: http://saray.se/hem/149-bicycle-silver-earrings.html 🙂

Du liknar den där modellen med hattarna! Vilket är en komplimang. 🙂

vad häftiga skor!
är det bara jag som tänker på alice i underlandet när man ser dom hattarna . men dom var väldigt fina :)))

skorna var helt underbara

ooh i like alix’s new shoes too! they are so amazing, i would be in heaven if they were mine!

men hjälp. flickan i hattarna! finast i världen kanske.

Gud, jag trodde du var den där tjejen. Mycket lika..

finfinfint!
jag älskar den där baskern med sailor inskrivet! jag vill ha en sailor-jacka!! tips om var det kan finnas?!

Haha, åhh, det var jag som tipsade dig om fated to pretend! Så glad jag blir! 😀

herregud, bambihatten!

förstår att du dör. skona var så fina att det knappt finns ord!