Sandra Beijer

Min plånbok köpte jag sommaren 2007 för 100 kronor. Tre och ett halvt år senare är dragkedjan sönder, fodralet fallit av och den rosa färgen antagit en mörkt grå. Min drömplånbok har alltid varit en röd Miu Miu i lack. En i fint skinn, med många fack, plats för mynt och hjärtklappningar till tusen. Så jag bestämde mig för att inte byta förrän jag hittat den perfekta. Men inte i någon Miu Miu-affär, varken i New York, London eller Paris har de haft någon inne när jag varit där.

Men!

I förrgår i Tokyo hittade jag den. Hon som jobbade där visade mig alla plånböcker i rött utom just denna, men så såg jag den sticka fram i en låda och sedan kändes allt komplett.

Den har små gömställen överallt och i precis den rätta röda färgen. Och myntfack dessutom!

Är så alldeles hemskt glad.

.

I been looking for the perfect red Miu Miu wallet for the past two years and found it last sunday in Tokyo. We’re very much in love.

På vår allra sista dag i Tokyo sov vi länge eftersom vi var så trötta efter gårdagens galej.
Sedan åkte vi in till Shibuya för att hitta sushi som vi var hemskt sugna på.
Den där reklamen ”Popteen” på bilden är förövrigt för en tidning som jag köpte. Den är fullkomligt bisarr, måste visa er sedan.

Innan vi åt sushi svängde vi förbi Shibuya 109 som är ett enormt enormt varuhus på tio våningar med japanska tonårskläder. Varenda affär säljer exakt likadana kläder och varenda tjej därinne ser exakt likadan ut, det är mycket märkligt men väldigt gulligt. Modet som gällde nu var stråhatt. Överallt stråhattar. På våningen högst upp fyllde jag på med ännu fler lösögonfransar (de är helt strålande här) och en märklig spray som man sprayar i ansiktet så sminket sitter på plats hela dagen.

Sedan gick vi och åt ”standing sushi”. Det är när man står runt ett bord med kocken i mitten och säger vad man vill ha tills man är mätt.

Vi åt exempelvis de här fina med avokado.

Och en strut med gurka i. Och massvis av annat som var för gott för att jag skulle komma ihåg att fotografera.

Efter lunchen gick vi och köpte kaffe. Alltså. Varför ser inte förpackningar i Sverige ut såhär?

Vi tog såklart lite fler purikura.

Sedan gick vi runt och spanade lite i affärer. På Miu Miu hittade jag något som jag letat efter i vad som känts som flera år. Minst två år i alla fall. Den är så himla fin, ni får se sen.

Efter shoppingen skulle vi iväg på parkfest i Ueno tillsammans med Chris men det var spöregn och sjukt kallt så vi tackade snällt nej och hoppade in på en söt restaurang istället. Jag åt pizza med gorgonzola och honung, en märklig men alldeles strålande kombination.

Efter middagen gick vi till en bar i närheten, drack rödvin och pratade om viktiga saker.

Åh, det kändes verkligen vemodigt att det var sista dagen.

Sedan tog vi tunnelbanan till hotellet, packade våra väskor, åkte till flygplatsen och ungefär 24 timmar senare var vi hemma. En kort och intensiv vecka i Tokyo, men alldeles, alldeles fantastisk.
.
.

Sunday was mine and Michelle’s last day in Tokyo. We went to Shibuya 109 (a huge deparment store for japanese teens) to get even more of their great fake eyelashes and then we had standing sushi-lunch which was so, so good. After that we drank some coffee, took some more purikura-photos (love’em) and did some shopping. I never wanted to leave the huge Opening Ceremony-store, but you weren’t aloud to take pictures in there. Oh, and I bought something wonderful at Miu Miu, I’ll show you later! I had pizza with honey and gorgonzola for dinner and then we had some red wine at a bar a couple of blocks of away. After that we headed back to the hotel, packed our suitcases and went home to sweden. Such a wonderful trip, I love Tokyo!

På lördagen tog vi monorail-tåget till Odaiba som ligger kanske 45 min från stadskärnan.

Ante var med såklart.

I guideboken stod det att Odaiba skulle vara lite sådär mysigt och knäppt men det var precis tvärtom! Som att ha hamnat på en stor parkering ungefär.

Vi började med en galleria som tydligen skulle vara italien-kitsch-pampigt men det var mest deppigt och lite guld här och där.

Som tur var låg Pet Land bredvid. Vi gick dit och klappade på gulliga valpar.

Efter lunch åkte vi till Yoyogiparken i Harajuku för hanami med min kompis Said och hans vänner.
Hanami har japanerna varje år under körsbärsblomningen och innebär ungefär att dricka väldigt mycket öl i en park full med körsbärsträd.

Här är Said. Han har fått visum i Japan och ska få stanna här ett helt år, så han var hemskt glad.

Det var så fint med allt parkhäng och körsbärsträden.

Vi hade med oss små, små Oreos.

Anna.

Jag och Ante pyntade håret.

Jag träffade en hemskt gullig tjej som hette Saeko.

Vid sjutiden var ölen slut, kvällen mörk och det skulle börja regna när som helst så jag, Michelle och Ante packade ihop.

Och åkte till den här fina rosa baren.

De hade isbjörnstema därinne. Isbjörnskostymer, isbjörnsfigurer och mjuka isbjörnar som hängde över borden.

Världens sötaste tjej satt mittemot oss, så jag smygfotade henne. Dör så söt.

Sedan mötte vi upp Said och hans gäng igen på en annan bar.

Och vid midnatt åkte jag och Michelle och träffade Chris, ni vet som vi lärde känna häromdagen.

Tillsammans gick vi till en gaybar i Shinjuku som hette Fancy Him.

Vi träffade massvis av hans kompisar, dansade lite och hade roligt precis vareviga sekund.

Chris var fin i olika pins.

Och det var den lördagen!
.

On saturday we took the monorail to Odaiba, a place about 45 minutes. We went to a weird shopping mall and to Pet Land, to hug some puppies. After that we went to the Yoyogi park to meet my friend Said and his gang. It was time for hanami, which is a tradition in Japan that basically means picnic under the cherry blossom trees. After that we headed to some bars and the we met up with Chris to go to a gay club in Shinjuku. So much fun!

Vi var vi så trötta, så trötta på fredagsmorgonen eftersom vi kom hem 6 natten innan.
Vi sov till tolv och åt frukost ute. Jag åt friterad kyckling, risbollar med räkor i och misosoppa.

Efteråt gick vi till en matmarknad i Shinjuku. Sötast var de här björnbakelserna.

Sedan promenerade vi till Comme Ca som är en stor kedja med kläder, skor och smågrejer (och bakelser på femte våningen!).

Vi tog tunnelbanan till Harajuku.

För att besöka Kiddyland, en femvåningsbyggnad enbart med leksaker. Jag och Michelle var i extas.

I över två timmar vandrade vi runt på Kiddyland och undersökte minsta lilla grej. Och köpte oviktiga saker som just då kändes viktigare än någonsin. Förutom Hayao Miyazaki-avdelningen blev jag helt tagen med storm av en liten figur som hette Kapibarasan (<–obs länk). Den såg lite ut som en hamster som flutit ut till en pöl, men det skulle tydligen föreställa ett vattensvin.  Men alltså. SÖT.

Michelle köpte gulliga hörlurar.

Sedan blev det plötsligt kväll igen och vi svidade om på hotellrummet för att åka tillbaka in till stan igen.

Där träffade vi Arisa, världens sötaste japanska som hade mailat mig efter att jag efterfrågat tokyo-bekantskaper på bloggen. Vi möttes upp för att äta middag.
Hon hade förövrigt läst min blogg i två år, så himla fint!

Vi gick till en restaurang jag glömt vad den heter. Där beställde vi massvis med smårätter.
Som det här som jag tror var marinerad entrecote. Väldans gott.

Och gyoza som är som små knyten med ris och annat i.

Jättekonstiga räkor som man skulle äta med skalet på.

Majs med smör, sanslöst sanslöst gott.

och bibimpap!  Gott gott gott.

Vi drack knasiga drinkar, och ehm, jag bjuder på den här bilden.

fin!

Efter middagen gick vi och tog purikura, som är urspårade fotoautomater där man själv får dekorera bilderna. De förstorade våra ögon helt automatiskt så vi såg helt knäppa ut. Ni får se sen!

Sedan promenerade vi till en liten bar.

Där drack vi grapefruktdrinkar och någon fyllde år så hela baren sjöng happy birthday. Eller så kan det varit så att vi av misstag hamnat på en födelsedagsfest, vi var inte helt säkra. Vid midnatt var det dags för mig och Michelle att vinka farväl, åka hem och sova länge och mycket så vi skulle vara pigga till lördagen.
Finfina dagen.
.

On the fourth day we walked around in Shinjuku and went to a food market and the department store Comme Ca. After that we took the subway to Harajuku to visit kiddyland, a huge toy store. We walked around there for hours and hours. In the evening we met up with a lovely girl called Arisa and went to a japanese restaurant. We ordered lots of different dishes and then we headed to a small bar for drinks.

På den tredje dagen tog vi pendeltåget till Daikanyama. När jag var i Tokyo förra gången blev jag nämligen alldeles förälskad i den stadsdelen.

Såhär ser det ut i Daikanyama, som en liten sagostad!

Det var sommar i hela luften och vi lämnade jackorna hemma.

Michelle skaffade sig en Carebear i en av alla tusen automater.

Vi åt lunch på Bombay Bazaar.

Curry fick det bli.

Och shaved ice med citronsmak till efterrätt. Det var precis som att äta snö.

Sedan tittade vi lite i affärer. Jag såg ut såhär dagen till ära.

Det är så fint överallt.

Michelle överraskade mig med macarons!

När vi kom hem var himlen nästan på låtsas.

Vi sov en liten stund och sedan åkte vi till Shibuya för att möta Chris. Ni vet, den dagen jag reste frågade jag ju på bloggen om någon som bodde i Tokyo ville hänga? Chris som jobbar som stylist i Tokyo mailade och sa att han hemskt gärna ville det. Så vi var glada, pepp och förväntansfulla.

Chris var en alldeles strålande person såklart. Han tog oss till en supermysig restaurang som heter Insomnia Lounge.

Hans kompis Tak hade precis fått sitt drömjobb så vi firade med cosmopolitans.

Jag åt carbonara. Minst en gång i veckan måste man.

Vi fick fina suddgummipresenter av Chris!

Vi.

Sedan gick vi till Beat Bar som är en liten, liten knäpp rockbar där man själv fick välja vad som skulle spelas.

Chris och Michelle.

hej.

Sedan kom Ante och Thomas förbi också!

Thomas tokyo-poserade med sina flotta tatueringar.

Vid ett var det dags att sjunga karaoke.

Ett privat rum kostar ungefär 300 kronor per person och då får man äta, dricka och sjunga hur mycket och hur länge man vill.

Chris och Michelle beställde alla drinkar som såg konstiga ut.

Thomas och Ante var specialister på ballader.

Själv peppade jag med Spice Girls och Aqua.

Vi dansade på sofforna och borden och sjungskrek tills klockan slog fem och stället stängde.

Då gick vi på jakt efter McDonalds, åt varsin cheeseburgare och vinkade adjö.

.

Me and Michelle went to Daikanyama on the third day in Tokyo. It’s so cute there! We walked around, did some shopping and had curry at a restaurant called Bombay Bazaar. In the evening we met up with a new friend: Chris. He took us to a place called Insomnia Lounge where I had pasta carbonara. Afterwards we went to a bar called Beat bar. Thomas and Ante came by as well. We all walked to a karaoke place at one a clock and sang for four hours. Such a great day and night.