M: precis!

OJ! kolla in ska det ju va!
Linda: Det är så man gör med fiskar också faktiskt. När man har köpt nya fiskar och ska lägga i dom i sitt akvarium så låter man dom först ligga i påsen några timmar i sitt akvarium. Så dom får vänja sig vid den nya temperaturen på vattnet, samt får kolla in dom andra fiskarna och den nya miljön på håll. Sen efter ett tag kan man släppa ut dom ur den genomskinliga platspåsen… Jag tror att det är för att dom inte ska go wild and crazy och bli rädda…

Kram!

Linda: Det är så man gör med fiskar också faktiskt. När man har köpt nya fiskar och ska lägga i dom i sitt akvarium så låter man dom först ligga i påsen några timmar i sitt akvarium. Så dom får vänja sig vid den nya temperaturen på vattnet, samt får kolla inte dom andra fiskarna och den nya miljön på håll. Sen efter ett tag kan man släppa ut dom ur den genomskinliga platspåsen… Jag tror att det är för att dom inte ska go wild and crazy och bli rädda…

söt!
Sandra, du som är så snäll. Den gillar dig egentligen, jag lovar.

Jag tror att du kanske blev lite väl exalterad försökte tvinga henne att bli bästis med dig, och istället skrämde du henne. Alltid när man tar hem djur till sig så måste man låta dem vara ifred i ett par dagar, så de får en chans att kontrollera var de befinner sig. Tänk dig själv om du blev inkastad i en bur och fraktad till en plats där du aldrig varit förut, och så kommer det fram en vilt främmande varelse och försöker klappa, krama och dessutom trycka en kamera lika stor som dig själv i ansiktet på dig. Jag tycker att det är en hysteriskt dålig idè att tvinga dig på henne iklädd handskar, som flera här tipsar om. Låt henne vara och var glad för att hon hittat en trygghet i Ludde istället.

Sådär brukar det hända för mig med, bara det händer något, bara något litet (som att hon bet dig) så är jag rädd för det rätt länge efteråt… Tex. Att rida.

Sandra, kolla här.

Kaniner är mer personliga än vad man tror. och mer smarta än man någonsin kunnat ana. Eftersom det är så nytt hemma hos dig är det klart att han/hon är lite orolig.

Alla kaniner är inte så gulliga i sin personlighet. Tänk dig ett dagis, där alla barn är söta och goa och är som barn ”ska” vara. Det finns ju inget sådant dagis. Och det finns heller ingen kanin som är den andre lik. Och det är så mycket nya lukter hemma hos dig. (tänk bara på hur bra luktsinne dom har!) Ludvigs persondofter kanske stämmer mer överrens med matten.

Testa att vara så vänlig som möjligt. Prova att ha tex en tröja som är Ludvig med hans doft när du håller honom, och se om det kanske hjälper. Var så vänlig som möjligt och PRATA med kaninen.

Min syster köpte en kanin, Doris, som verkligen är helt galen. Men mot mig är hon som en ängel, och somnar i mitt knä hela tiden. Tänk på hur du skulle vilja att någon var mot dig om du vore kaninen.

Du klarar det, ni behöver bara mer tid. (ett till tips är att låta kaninen vara mer i sin bur än ute i lägenheten. där har den SINA dofter, medans den hittar nya HELA tiden överallt i lägenheten. Och, ge den en begränsad yta att vara på, så att den kan göra sitt revir där.
Puss 🙂

Jag tror faktiskt att jag funkar lite om en kanin, kan känna mig trängd… Har ett stort behov av förtroende. Hoppar sakta fram, kommer det någon och skrämmer mig springer jag iväg ibland eller biter till. Men är man snäll och inte jagar mig med kaninkoppel så kommer jag självmant. Inte så konstigt egentligen, det mesta handlar om förtroende så funkar både djur och människor. Däremot så kräver hundar mer dominans över sig än vad en kanin gör. Hundar får förtroende för en människa genom att personen visar var skåpet ska stå, annars kan dom bli osäkra och börjar skälla. Alla djur känner av om en människa är rädd, därav beter sig många djur konstigt inför djurrädda människor. Djur får förtroende när dom känner tillit och lugn omkring sig, det är bara det att man får anpassa tillvägagångssättet dit olika beroende på djur.

Min kanin var också en bitsk en när hon levde, hon ville inte låta sig fångas osv. Jag fick ibland trötta ut henne när hon var sur så att hon tillslut gav med sig. Jag tror det är bäst att acceptera kaninens personlighet och försöka jobba runt den så att säga.

Jag har haft en kanin en dvärgvädurskanin supersöt med hängande öron! Putte sötnos hette den. Jag gick väl i mellanstadiet. Den var också skygg, men vi brukade ha den utsläppt rätt ofta så den vande sig vid oss och kom självmant fram tillslut. Jag har lite svårt för djur i bur annars. På sommaren bodde den i en jättestor bur utomhus med en annan kanin för att den inte skulle vara så ensam. Kaniner är söta, men det luktar hemskt illa om man inte byter ofta i buren. Det måste man, fast det är fruktansvärt tråkigt… Vår kanin blev kompis med vår hund till och med, just för att vi öppnade buren till honom så han vågade komma ut själv. Det där är olika, en del sätter ner händerna, men då tycker jag mest att dom backar. Håll fram mat och lägg mat utanför buren, det tycker jag funkar. Sakta men säkert vågar dom mer och mer och blir lite mer nyfikna som en katt. Tillslut kom min kanin självmant till mitt knä när jag satt på golvet och buren var öppen… Du får väl prova dig fram, akta sladdar och sånt bara om den ska vara ute.. Kaniner äter ju på allt… Putte gnagde sönder lite lister för oss och skor… Inte så bra.. Även nån matta tuggade han på… Men har man kaningodis utanför buren så brukar det funka. Vissa bygger hagar för sina kaniner inomhus, men då får man ju ändå inte samma kontakt med kanin.

kaniner har en osynlig triangel i nacken, att klappa där är lite som att vara hund och slicka nån i mungipan. det är så man gör när man är snäll och inte har några dåliga intentioner.

sen kan du tänka också att det egentligen inte gör så himla ont, tänk på allt som gör bra mycket ondare. ibland gör kaniner bara utfall, lite som tomma hot, och hoppas på att du ska flytta på handen i ren rädsla. oftast så gör vi det också, speciellt om vi blivit bitna innan och är beredda på att det kan hända igen. jag har haft många kaniner och de som har gjort utfall när de har blivit trängda för att jag sträckt in mina händer i buren för att lyfta upp dem. de har blivit så himla paffa när jag inte flyttat på mig, man får helt enkelt lägga band på sig själv och jobba långsamt. men så ska du ju lämna tillbaka den snart så det kanske är lättare att bara låta bli.

det kommer att gå bättre om ett tag, vem kan inte tycka om dig lixom 🙂 kraaam /maja

Jag gillar den animerade bilden!

Jag hade en kanin som i princip bara jag kunde handskas med. Hon gjorde också utfall mot mig i början. Jag vet inte när denna kanin bet dig, var det i buren eller utanför, kände den sig trängd? MIn kanin gjorde så i situationer när hon inte hade någonstans att ta vägen. Jag vann hennes förtroende genom att långsamt vänja henne vid mina händer. I början la jag dem i öppningen av hennes bur, sedan arbetade jag mig långsamt närmare henne. Jag tror det kan vara bra för er båda, som en liten övning för både dig och kaninen. Snart ska du se att ni känner er avslappnade i varandras sällskap 🙂

kaniner är lömska djur. men ack så söta!

Jag gillar inte kaniner. Dom är läskiga på något vis, så oberäkneliga. Uää. Jag tycker inte alls att det är konstigt att du är rädd, halå den har ju bitit dig TVÅ gånger. Himla dumt. O m min hund hade bitit mig hade jag blivit skiträdd ju, aldrig fått förtroende för honom igen 🙁

Hej, har du någon mailadress man kan skicka till om han har kärleks-problem? Du verkar vara så bra på sådant 🙂 kram

Hoppas du slutar vara rädd för kaninen snart, men det gör sjukt ont att bli biten!

Fin Kanin! Supersöt!
Btw: Det är tur att det finns många killar så jag och J, (min battler) har andra kaniner att hälsa på när manskaninen med röd rosett leker med sina ”kaninkompisar”!

Feministkanin javisst!

Kram!

Min första kanin fick jag när jag var nio av min kära pappa.
Den hade vitpäls med svarta tassar och små svarta fläckar lite här och var. Tusse fick han heta 🙂

the most foul, cruel and bad tempered rodent you’ve every seen, eh?

det här kommer du nog att tycka om! http://fakescience.tumblr.com

Hej! Hur skriver jag mail till dig? Vad är din e-postadress? Har en fråga som jag skulle vilja att du svara på. Tack.

Jag har en kanin som heter Sockan som är en helt bedårande liten dam, men hon är en liten bitsk en också. Damer behöver ibland lite eget utrymme, så därför tycker hon inte om när man stoppar in händerna i buren efter henne eller sträcker sig efter henne när hon sitter under bordet, då morrar hon och försöker bitas. Men om man bara sträcker fram fingrarna litegrann och ber henne snällt att hoppa ut så gör hon det efter en stund. Sen vill ju damer ha fina presenter också så man får locka med lite banan ibland.
Hoppas det går bra med din inneboende kanin. Kan tänka mig att ni kommer bli riktigt goda vänner. 🙂

lyssna: http://open.spotify.com/track/0NcSl5n01r3B4QcESuzyIk

Jag hade en hamster för en herrans massa år sen som bet mig ordentligt en gång. Jag blev rädd och vågade knappt bära den. Men då kom jag på en sak! Bär den med läderhandskar, som du inte är så rädd om, så biter den i dom istället, om den nu skulle bita. Så blir man mer van också och mindre rädd, så övar man sig till att bära den. Bra va!

KRAM

Men lilla kaninen. Ibland biter min kattunge också. Jättehårt. Men det är för hon leker och inte riktigt fattar hur ont det gör, tror jag. Jag vet inte så mycket om kaniner, men kanske kan det vara något liknande?

Oh, no. I’ve always been scared of bunnies. They have such big teeth.

Love the gif.

Lulu Letty

Blev biten av min kanin när jag var runt 4 år. Minns det än 🙁

kaniner är himla kluriga små djur.vi har haft tre stora kullar hemma hos mig när jag var mindre. det som gjorde ont i mitt 12årshjärta då var att man kunde verkligen inte tvinga en kanin att tycka om en, utan man fick ge det tid & helt enkelt hoppas på att den själv skulle ta det steget. min flicka jim & jag blev riktigt bra vänner först när jag hade slutat försöka pressa henne till att tycka precis lika mycket om mig som jag tyckte om henne. jag brukade släppa ut henne i mitt rum när jag satt & läste läxor, tittade på tv eller vad som. så fick hon skutta runt som hon ville, in & ut ur buren & kom hon fram till mig stack jag fram en hand & lät henne nosa, med klappade inte. hon fick hela tiden bestämma takten. & det funkade. hon var framme hos mig mer & mer ofta, satt i mitt knä & pussade på min hand när hon ville bli klappad. det tog sin tid, men det blev himla fint till slut.
+1

Säger som många andra; prova handskar! Gärna ganska tjocka, och inte några som du är rädd om förstås.
Sedan är det nog en god idé att inte försöka lyfta upp den i början, utan låta den vänja sig vid dina händer först.
Man tänker sällan på det, men smådjur kan vara precis lika knepiga som människor att komma nära.

haha. det där påminner mig om en sommar när jag var tretton och skulle vakta min kompis kanin i tre veckor. den fick en gigantisk bur i trädgården och jag var där ungefär varje sekund och ville att vi skulle bli bästa vänner. men kaninen var inte lika entusiastisk och högg ibland efter min hand när jag ville klappa den. jag berättade om problemet för min storebror. han tittade på mig och skrattade ”är du rädd för en liten kanin? ha ha”. sen satte han sig på huk och sträckte sig efter den lilla krabaten, varpå hon bet honom i handen.

haha det var så roligt. han blev absolut inte allvarligt biten, men väldigt väldigt väldigt skärrad.

efter den incidenten refererade han till det lilla pyret som ”mördarkaninen” med skräck i rösten.

PRECIS så är det med min (familjens) katt! Jag har i princip blivit rädd för henne, och den enda hon kommer till på eget initiativ är min pappa. Jag tror det är så att djuren, de kvinnliga alltså, märker vem som är ”mannen i huset” och dras till den personen.

Jag är också lite skrajsen för kaniner. Har blivit biten och bakbensattackerad när jag var liten. Skulle bära en kanin en kanin en gång och den rev mig så illa på magen att jag än idag har två ärr efter dom små och ludna men vassa tassarna.

Förstår ju att kaniner inte är elaka, de följer ju bara sina instinkter. Inte konstigt att man har lite svårt att lita på oss människor när ens instinkter skriker att vi antagligen vill äta den.

Jag håller mig till marsvin. Jag tycker dom är det mysigaste smådjuren som finns. Deras söta pipprat och kutter. Dessutom får man ett gratis kylskåpslarm som går igång så fort någon öppnar kylskåpet 🙂

Kram på dig Sandra. Ge kaninen tid så blir ni säkert polers. Men tycker inte du ska ha handskar och lyfta den så, låt den ta initiativet istället som någon annan sa!

Jag förstår dig, min kanin har bitit mig otaliga gånger, och ont gör det! Vet inte varför men jag slutade inte tycka mindre om honom för det, nu är jag den enda som kan klappa hur mycket som helst o peta honom i ögonen om jag nu skulle vilja utan att han biter mig, men det har tagit 5 år för mig att bygga det förtroendet! Jag tror att om du försöker att inte vara för rädd om händerna så kommer det gå bra till slut, kaniner är inte dumma egentligen, det finns ju alltid en anledning till varför de gör som de gör 🙂

Jag hade en kanin en gång (eller jag hade flera men en som var speciel för mig). Jag fick henne fån en 4H-gård för att hon bet alla och jag var den enda som tyckte om henne och var helt överlycklig när jag fick henne men jag var inget undantag för henne en hel sommar bet hon mig varje dag och morrade (ja kaniner kan morra de visste jag inte förens jag hade henne) åt mig när jag skulle ge henne mat. Men jag fortsatte vara envis och klappa, gosas och kramas med henne och tillslut slutade hon vara sur. Så ge inte upp, vissa kaniner är bara väldigt envisa.

jag förstår dig, var alltid lite rädd för min kompis kanin. En annan kompis hade en liten liten hamster oxå och den rörde jag aldrig igen efter att den bet mig i fingret. Lycka till

Hej Sandra,
jag har en fråga till dig om när du var i Tokyo. Hur funkade det att ta sig fram med engelska där? Pratar folk bra engelska, typ i affärer på kafeér och lite överallt? Jag och en kompis funderar på att åka dit och stanna ett tag
Kram

Åh, lider med dig. Man känner sig på något sätt som en så dålig människa när djur inte tycker om en. Men en sak som jag märkt är att djur märker väldigt tydligt hur man känner sig, antagligen syns det. Så försök vara riktigt lugn, röra dig lugnt och prata med vänlig röst till den. Djur brukar reagera bra på mjuka röster. Lycka till!

Ha handskar på dig när du tar upp henne! så OM hon(antar att det är en hon) skulle bitas så känns det knappt, och då försvinner din osäkerhet och då märker kaninen det. Så kanske det går bättre 🙂

”Samma sak” hände mig för en tid sedan. Men med en rottweiler som slet sig och anföll mig. Jag hade aldrig innan varit rädd runt hundar, stora eller små.

Jag löste det genom att jag stålsatte mig, vistades nära stora hundar som jag hade blivit nervös runt. Men markerade tydligt att mig kommer du inte nära. Markerade mitt område och visade att jag inte var intresserad. Efter ett tag så kom jag på mig själv med att sluta vara nervös. Tog ett litet tag. Men du har ju djuret i din närhet, jag hade inte hundar runt mig hela tiden. Så för dig kan det nog gå snabbare.

Som spiken i kistan för min (enligt mig, löjliga) hundrädsla var att jag tog på mig att vakta en rottweiler i två veckor. Så nu är jag ”återställd”. Min brytpunkt kom när jag tänkte; vad fan håller jag på med? Jag gillar ju hundar.

Hur kan man vara så rädd för spindlar är också en adekvat fråga.

Åh jag tycker att sådant är rätt intressant. Att man kan vara rädd för små djur och att åldern inte har någon som helst betydelse. Att man kan vara 60 och lika rädd för den skällande hunden som när man var tre. När jag var i England för några veckor sedan, bodde vi hos en familj med hund. De små barnen som jag passade var jätterädda i början men grymt nyfikna och till slut var de inte så rädda längre. Jag däremot tyckte att det var lika obehagligt hela tiden. En hund. Den var inte ett dugg farlig. Och ändå kände jag mig jätteilla till mods när den hoppade eller kom för nära. Märkligt.

kaniner är så himla fina, men efter att min lillasysters kanin hoppade efter mig och bet mig på smalbenen tills det började blöda så är jag också lite rädd. det är ju så svårt att inte vara det när någonting sådant hänt, så jag förstår dig. jag hoppas att hon förstår hur fin och snäll du är snart.

Har alltid varit rädd för kaniner. De må se söta ut, men de är banne mig elaka. Inte bara bits de! Har den inte rivit dig med baktassarna än? starka mördarhoppben har de.

kaniner är himla kluriga små djur.
vi har haft tre stora kullar hemma hos mig när jag var mindre. det som gjorde ont i mitt 12årshjärta då var att man kunde verkligen inte tvinga en kanin att tycka om en, utan man fick ge det tid & helt enkelt hoppas på att den själv skulle ta det steget. min flicka jim & jag blev riktigt bra vänner först när jag hade slutat försöka pressa henne till att tycka precis lika mycket om mig som jag tyckte om henne. jag brukade släppa ut henne i mitt rum när jag satt & läste läxor, tittade på tv eller vad som. så fick hon skutta runt som hon ville, in & ut ur buren & kom hon fram till mig stack jag fram en hand & lät henne nosa, med klappade inte. hon fick hela tiden bestämma takten. & det funkade. hon var framme hos mig mer & mer ofta, satt i mitt knä & pussade på min hand när hon ville bli klappad. det tog sin tid, men det blev himla fint till slut.

Meh Sandra. Saken ar ju hur klar som helst. Hon ar ju fortjust i Ludde!
Och tank hur du star i vagen. Kramas med Ludde och sa.
En mycket avundsjuk kanin skulle jag nog saga 🙂

åsa – fina tips tack!

anonym – verkligen!

Inte lugnt att kaninen ogillar dig men smörar för din kille, du borde lära den some feminist values!

Du kanske skulle testa att ha henne på en liten yta, sitta med henne, klappa henne men inte lyfta henne. Låta henne komma fram till dig. Så kanske hon vänjer sig sakta men säkert. Och det jag har fått intryckt i min hjärna under hela gymnasiettiden (gick djurvård) är att man ska vara snäll, men bestämd och försöka visa att man inte är rädd. Vilket kan vara svårt, jag har fortfarande hemsk fobi för ormar. Men gulla med henne, fjäska med godis och morötter så blir ni säkert goda vänner till slut 🙂

Åh jag förstår att det är jobbigt när man blivit biten, då blir allt så mycket svårare! Lycka till! Det kommer säkert gå bra!

ce blog est merveilleux :):):)

bisouuu

ja skulle nog också blivit rädd, men ja håller med joel, prova vantar 🙂
snart kanske kaninen förstår att du är världens snällaste
lycka till!

Jag skulle använda en tjockare vante. Blev själv biten av en hamster nåt så djävulskt en gång, fingret gick dessvärre inte att rädda. 🙁

marie – ”kanin biter för bråttom” fick jag det till i google translator. fint! och så väldigt sant.

Chinese say 兔子急了也咬人