Det finns ett par stycken (säkert fler) som är arga på mig i kommentarerna.
Att jag romantiserar alkohol och cigaretter, nätter och strökyssar alldeles för mycket.
Ni har nog rätt när jag tänker efter.
Cigaretter är inte romantiskt. Att stå ute i kylan med händerna runt en kaffekopp, gula fingrar, äldre kvinnor under fläktar i köket. Fimpar på gatan, brännmärken och hela håret luktar nikotin. Sådant.
Men jag tänker inte på sådant just då.
Jag tänker snarare på att vara sexton år, och man ser den där pojken i alldeles för lång svart lugg stå lutad mot en vägg på ett rökigt dansgolv. Och han tar upp en cigarett samtidigt som han blåser iväg ett par lockar från ansiktet.
Sådant som hände så sällan.
Men minnen man sparar längst bak i huvudet, som för alltid kommer att få en cigarett att kännas hjärtklappande i tanken.
Alkohol är inte heller romantiskt. Minnesluckor, spyor i någon föräldrars hem, bråk, tårar, fet mat klockan fyra på natten och sms man ångrar dagen efter.
Men sen finns det tillfällen, när man står i ett kök på en fest och en pojke med vassa käkben kommer fram, lägger händerna runt ens ansikte och kysser en. Och ölen man har i handen faller ner i golvet.
Och där – just i det ögonblicket – kommer alkohol och fredagar alltid att romantiseras.
Och tonåren är fantastiskt på sitt sätt. För den ena dagen skriver man i sin dagbok att man hatar att vara sexton. Och dagen efter ligger man i en 90säng och hånglar med någon som får ens hjärta att klappa sönder.
Det är därför när jag skriver om att vara tretton, eller om jag hade en musa, eller hur min deprimerade labrador skulle vara som människa, så dyker det upp ord som kedjerökning (jag älskar det ordet), rödvin (också ett tjusigt ord) för det passar bra in i sammanhanget.
Det är lätta ord för mig, för världen är lite finare med ett dekadent ljus på sig.
Realism är liksom aldrig så spännande.
Ni får stå ut.
Eller starta en egen blogg. Och bara romantisera saker som långa lördagsfikor med muffins, hemmablandad flädersaft och hur det luktar i luften när hösten kommer.
Sånt är ju hemskt fint också. Bara inte riktigt min grej.