bild av uro.

Det har hänt flera gånger att jag får den här frågan i kommentarsfältet:
– Sandra. Hur kommer jag över den här helvetesunderbara pojken?

Det är fint att ni frågar mig sådant. Som om jag satt på massor av svar om kärlek.

Jag är 23 år. Jag har varit olycklig kär lite för många gånger. Jag har haft 1 riktig pojkvän, vi var ihop i ungefär fyra år.
Jag har jättesvårt att bli kär. Verkligen.
Men när jag väl blir det går det inte att andas. Jag kan inte tänka på något annat. Jag skriver en miljon dagbokssidor och står i badrum och intalar mig själv i spegeln att satansjävlaskit kom bara över honom, Sandra.

Åh det är så svårt att vara olyckligt kär!

Det här är mitt svar:
Du kommer inte komma över honom när du vill det som mest.
Det går inte.

När jag var sexton var jag så kär i en pojke att jag trodde jag skulle gå under om jag inte fick bli vuxen med honom och skaffa en miljon barn.
När jag var sjutton var jag så kär i en pojke att jag slutade prata i en vecka efter att ha sett honom kyssa någon annan.
När jag var nitton var jag så kär i en pojke att jag skrev i min dagbok ”att det enda jag behöver göra i resten mitt liv är att ligga i hans säng och dra händerna över hans rygg”. Och ja. Jag var nitton år och klyshig. Men det är okej och jag menade det verkligen.

Men vet ni vad det bästa är?
Till slut går det.
Det händer helt plötsligt. Det kan vara en onsdag till en torsdag. Du möter honom i skolan och han ler mot dig och din mage vrider sig inte i bitar. Och du sätter dig på lektionen och han sätter sig bredvid men din tröja klibbas inte fast mot ryggen.

Jag vet. Det låter så himla konstigt att det kan gå över.
Men kanske är det så att kroppen orkar inte.
Att vara olyckligt kär är en miljon gånger intensivare än att vara lyckligt kär. För du måste varenda minut anstränga dig för att få en av hans blickar. Och när ni står på den där festen fokuserar du hela dig själv på att titta efter vilka han pratar med, om någon flicka håller sin arm någon sekund för länge vid hans axel.

Så det måste nog vara så.
Kroppen står inte ut av den saknad som den där satans olyckliga kärleken ger.

Så lyssna på alla sorgliga sånger du vet, det är okej. Och det gör inget att du skriver skakiga bokstäver i skrivblocket när han sitter bredvid. Och det är meningen att ditt hjärta går sönder när han kysser någon annan.
Det blir så när man är olyckligt förälskad.
Det finns inget att göra åt.

Men jag lovar dig. Det går över.
Till slut.

Här får ni den finaste låt jag vet om olycklig kärlek.
The Smiths – Unhappy Birthday