Sandra Beijer

I lördags vaknade jag på Michelle landställe. Jag gjorde såhär fina frukostmackor, kokade ägg och satte mig utomhus.

Matilda och Michelle kom tillbaka från affären strax efter. De hade överraskningar med sig. Nämligen klisterörhängen..

…och plastringar!

Alla fick varsin ring.

Sedan packade vi lite väskor och begav oss iväg.

Till båten!

Michelle körde ut över vattnet.

Vågorna var helt galet höga när vi kom ut på havet och vi blev genomblöta.

Till slut hittade vi den perfekta klippan.

Matilda och Sebastian satte igång med grillen.

Under tiden kände vi på vattnet.

Och åt varsitt ägg.

Sedan var det dags att grilla.

Vi hade visst råkat glömma korvbrödet hemma men spånade fram en ny teknik.

Efter maten låg vi bara ner och vilade och läste serier.

Jag fotograferade lite med min hello kitty-kamera också. Den tar liksom aldrig slut, ska bli så spännande att se alla bilder sen.

På hemvägen åkte vi förbi en hel familj.

När vi kom tillbaka lade de andra sig ner för att läsa medan jag åkte hem till Stockholm igen.

Och mötte upp de här två som tyckte att vi skulle dricka upp jumboflaskan med champagne från deras bröllop. En sånt sak kan man inte tacka nej till.

Tillsammans gick vi till Carolines innegård där de var fullt av människor.

Pontus korkade upp champagnen och vi var pepp.

Vi drack den ur plastglas, det är mest romantik i det.

Caroline var fin i rosett.

Sedan serverades det pannacotta.

Carolines hemmagjorda med färsk hallon över!

Efter pannacottan stack de andra till Trädgården men vi fyra stannade kvar och pratade och lyssnade på fina musiken.

Sedan gick vi in för att dansa av oss lite. Och Elsa och Pontus fick hångla lite.

Vi dansade till lite allt möjligt och var på himla bra humör.

Sedan dansade vi lite mer och sedan blev klockan halv två och jag dansade hemåt istället.
.


My saturday was so great! I woke up at Michelle’s summerhouse and had breakfast. After that we took the boat to a desert island, grilled hot dogs and read comic books. When the evening came I went back to Stockholm to meet Pontus and Elsa. We’ve decided to drink the jumbo bottle of champagne that they got at their wedding. We went home to Caroline, sat in her yard all night and it was lovely.

I fredags efter jobbet tog jag, Matilda och Sebastian tåget ut hit.
Till Michelles landställe strax utanför Nyköping.

Pinto var där också.

Vi satte oss på verandan och drack öl. Här är Victor.

Det var bästa vädret.

Fast lite minus för alla spindlar såklart. De kan gärna få sluta existera genast.

Efter en stund var det dags att börja grilla.

Och sedan äta. Såhär fint hade Michelle och Victor dukat upp till oss.

Här är vår strålande middag. Färskpotatis med entrecote och fetaostsallad.

Efter middagen hamnade vi i matkoma.

Pinto litegrann också.

Under tiden hann det mörkna.

Och vi bestämde oss för att spela TP.

Victor och Sebbe vann, attans. Vi var glada ända såklart.

Vi grillade marshmallows istället.

Grillade marshmallows alltså, så himla underskattat.

Sedan gick solen ner på riktigt.

Vi hämtade filtar, papper och penna för att spela galenpanna.

Sebastians var rätt svår men han klarade den utmärkt.

Vi spelade lite oogachakka också och sjöng så att det ekade till ön bredvid.

Och det var den fredagen i Oxelösund ungefär!

.

When we finished work this friday we took the train to Michelle’s parents summerhouse where Michelle and Victor are staying this week. We hung out at the porch all night, grilled meat and played lots of different games.

I torsdags kväll åkte jag hem till Elsa för tv-spelsafton. Hon har nya super mario på wii så jag var hemskt peppad.

Elsa bor så himla fint ska ni veta. Här är hennes brudklänning.

Och små fina tomater också!

Hej Elsa!

Vi stekte kött och gjorde en strålande sallad för att grunda till tvspelandet.

Fast sen spelade vi inte tvspel alls länge, kanske bara en kvart för jag höll på att dö av illamående. Banorna gick liksom runt runt runt. Vi bestämde oss för att spela kort istället.

Vi spelade tre olika kortspel och sedan blev jag spådd i klassiskt mellanstadie-sova-över-hos-en-kompis-manér. Korten visade att jag och Ludde ska leva lyckliga i alla våra dagar, tänka sig!

Mira ville släppas ut på gården så då blev det spelpaus.

Sedan spelade vi Yatzy.

När klockan slog elva lämnade jag Elsas kök för att bege mig hemåt. Fina kvällen.
.

Last thursday me and Elsa had game night. We cooked dinner and played super mario on wii, and then yatzy and cards.

Tv4 har bjudit in en person om dagen hela sommaren som skriver en liten rad. Idag är det jag och jag berättar om en grej som hände mig för några år sedan.

Här kan du läsa texten i sin helhet:

Han ligger tyst i en skokartong. Andas fort och ojämnt med pickande hjärta och kall mage. De små, darriga vingarna borde egentligen inte vara inomhus. De borde vara någon helt annanstans, som inte jag vet om, där vi aldrig träffats. Det ska inte vara sådana vingar där fjädrarna aldrig ville växa ut, inte sådana som ligger och spretar i för stora skokartonger. Verkligen inte sådana slags vingar.

Det är sommarkväll och vi har druckit rödvin på en uteservering och är på väg hem. Det är tjock, täckande och immig sommarkväll och det är första gången utan strumpbyxor. Första gången med jackan i handen och armarna fritt och tvåsteg över trottoarerna för att vintern fortfarande är så långt bort. Vi rör oss i cirklar mellan träden, en vän i tunn klänning och snabba steg sjungandes ut över gatorna.

Han dyker upp som en överraskning mitt i korsningen Karlavägen Sibyllegatan. Vi blir bestörta. Kanske för att han inte snurrar omkring och sjunger högt. Kanske för att han inte håller jackan under armen och har varma kinder, nej, istället är han liten, för liten och skriker mot oss. Skriker så att vi måste sätta oss på huk och fråga hur det är. Fråga om han ska dö eller leva och klappa honom lite försiktigt över pannan. En man går förbi och säger att han har legat där, hela natten och hela dagen sedan igår.

Vi ringer till nummerupplysningen och de kopplar oss vidare till Katastrofhjälpen För Fåglar. Katastrofhjälpen För Fåglar har öppet, fastän det är kväll och helg och sommar och de låter trygga på samma sätt som tandläkaren på Folktandvården när man var liten.
– Köp rå köttfärs. Lägg honom i en skokartong med en handduk. Mata med en pincett. Vi ringer tillbaka om en timme.

Min vän springer iväg till affären och handlar köttfärs. Jag bär hem honom, packar ner i en skolåda med en ljusblå handduk i botten. Han vinglar runt därnere och verkar förvirrad. Vi matar med köttfärs på en pincett. Efter en timme ringer Katastrofhjälpen För Fåglar igen och säger att de har hittat en familj som kan ta hand om honom. Jag får numret till en kvinna i Täby. Hon svarar i andra änden efter fem signaler.
– Hallå? Är det Sandra?
– Ja. Hej.
– Jag hörde vad som har hänt. Jag har tio fågelungar här ikväll så jag kan inte hjälpa nu, men imorgon.
– Men, den här då?
– Du matar honom. Så fort han säger till. Hela natten.

Och då gör vi det. Jag och min vän i tunn sommarklänning och min pojkvän som kommit hem från jobbet. Vi flyttar lådan försiktigt till vardagsrumsgolvet och så sitter vi på huk precis som dagisbarn som fångat grodyngel och tittar förundrat. Vågar inte röra, bara kanske lite ibland, och väntar nästan högtidligt på nästa skrik och nästa pincettmatning från den flackande blicken därnere. Hans röst är så liten och man får verkligen inte klappa för då kanske han går sönder.

Och redan innan han dör, sekunderna då han spänner sig, breder ut vingarna och blinkar med ögonen, redan då vet vi vad som kommer att hända. Vi tystnar runt skokartongen och håller andan. Tittar på den handflatsstora kroppen som ligger på en ljusblå handduk och rycker. Näbben öppnar och stänger sig och vingarna spänns. Och så försvinner han nästan filmiskt, i en halv sekund som inte hann ta slut.

Jag sitter i fönsterkarmen, röker cigaretter och tittar på när min pojkvän begraver honom på innegården. Han gräver länge för att hela skolådan ska ner. Sedan står han tyst ett litet tag och säger ingenting. Vi ringer till kvinnan med fåglarna i Täby och berättar att han är död.
– Jag förstod det, säger hon. Fågelungar utan fjädrar på sina vingar klarar sig oftast inte.

När vi ligger i sängen efteråt känner vi oss också som fågelungar utan fjädrar men när vi vaknar är det är fortfarande juni. Fortfarande immig, täckande värme och jag tvättar den ljusblå handduken i 60 grader och slänger köttfärsen i sopnedkastet och sedan är allt som vanligt och ingenting har hänt. Ingenting har hänt trots att vingarna aldrig blev flygfärdiga utan slutade stela och kalla i en för stor skokartong på en innergård någonstans vid Karlavägen.

I går hade Garbergs sommarfest. Vi åkte båt från Slussen till Djurgården.

jag och nina båtredo.

magnus och sebastian.

vi drack camparidrinkar på båten, mums.

Sedan stannade båten och vi steg av och fick promenera en liten bit.

Till Rosendal! Där var det uppdukat med champagne och läsk.

Vi satte oss i trädgården.

Efter någon timme var det dags att gå in i växthuset och äta middag.

Vi fick massa olika grejer som alla gick i grönt.

Det var himla fint där i växthuset.

Jag och bästa lotta.

Johanna, Johan och Annika.

Efter middagen hängde vi utomhus lite grann.

fina.

Sedan blev det dansdags! Carl agerade DJ.

Vi dansade så svetten rann!

Vi var tvungna att springa ut lite då och då och vila.

johan och jag.

johanna och petter.

sebastian.

Vi fortsatte dansandet.

och var sjukt glada.

det blev mörkt.

jag tog över dj-båset.

men blev utkastad efter att jag spelat lite för mycket 90tals-techno, som till exempel No Limit två gånger på raken.

Sedan dansade och dansade och dansade vi och så var klockan helt plötsligt fyra på natten. Idag har jag varit trött om man säger så.
.

The summer party with my work was wonderful. We took a boat to Rosendals, had delicious dinner and danced danced danced until four a clock in the morning.