Det blev tisdag och vi åkte till marknaden. Köpte mozzarella i genomskinliga plastpåsar och knöliga tomater. På en liten tvärgata låg en leksaksaffär där det hängde en väska med fåglar på som bor hos mig nu. På kvällen åkte vi in till Juan Les Pins och åt middag på stranden och när klockan blev lite över midnatt åkte vi hem och jag packade min väska och reste tidigt morgon därpå.
.
Tuesday and my last day in Cap D’Antibes. We went to the food market and bought the most delicious mozzarella ever and I got a cute bag with birds on it. In the evening we all went to Juan Les Pins and had dinner by the beach.
gudars vilka fina bilder! vilket ljus! på varenda bild! du är ju så duktig du.
så himla vackert. jag älskar dina bilder!
Hej!
Jag är en vanlig läsare som läser din blogg ständigt. Jag och min kompis är 15 och 14 år och nästa år ska vi åka till Juan-les-Pins(!) på språkresa i franska. Det ska bli så himlans roligt att jag blir helt lycklig.
Och därför blev jag så glad när jag läste att du har besökt franska rivieran och Juan-les-Pins.
Hejdå <3
åh så vackert. jag vill dit. och tapenade på lösvikt. dör litegrann.
Ber om ursäkt, läste precis kommentaren du skrev om bilderna. sorry! xxx
Nej vilka underbara bilder, Sandra! Photoshopar du dit de där hjärtanen eller har du en såndär lins man kan köpa så det ur fokus blir hjärtan eller stjärnor?
Magiska bilder! Fantastiskt fina. Detta är nog mitt favorit inlägg av dina bilder=)
Angående alla som frågar om bilderna – tack finingar för orden! i och med att jag har semester nu har jag liksom tid att sitta och fixa med de i photoshop. jag har lagt på olika filter och ställt om färgerna. hjärtanen är en gammal bokeh-bild jag tog på mina ljusslingor i min hall och de runda ringarna hittade jag på nätet bara. om ni söker på ”bokeh” i bloggens sökfält så hittar ni ett inlägg där ni kan läsa vad det innebär. den bilden har jag sedan i photoshop gjort om till ljus och använder som ett bildsken. hoppas ni förstår.
karin – vissa är ju mer eller mindre allergiska. man vet nog när man är biten. händer inget mer än att det gör SJUKT ONT så är det ingen fara. man vet, jag lovar.
alice – åh vad fint det låter!
emma – emma! jag tror att det är dags att ni kanske går och fikar eller tar en promenix eller hittar på något ihop, så ni kan prata med varandra på riktigt och du kanske kan flika in någonstans att du vill vara med honom mer än bara sådär. ibland kan hela grejen bara handla om att man inte riktigt vågat berätta för varandra hur man gillar varandra. han hör ju av sig till dig och vill ses, han kanske är blyg bara? även om man är stor och stökig och högljudd kan man vara alldeles hiskeligt blyg i vissa sammanhang. börja så iaf, man mår så himla mycket bättre när man inte är förvirrad och osäker på vad saker och ting betyder har jag märkt. puss.
cecilia – jag har två jobb. bloggen, som får flera timmars tid varje dag även på semestern, och så jobbar jag som copywriter på en reklambyrå. ett 9-5 jobb som snarare är ett 9-9 jobb eftersom det oftast är mycket att göra. jag jobbar. mer än de flesta.
max – va! det är ju fint ju.
haha, no offence men kan du sluta göra light flares på varenda jävla bild
vad underbart det låter! som en liten dröm.
Otroligt vackra bilder.
Jag läser din blogg ibland för att inspireras i min vardag.Något som alltid slår mig är
hur du finansierar alla resor. Jag får ett intryck av att du har mycket pengar men att du inte jobbar så mycket. Ursäkta att jag är nyfiken av mig men detta gör mig lite förbryllad.
Det bästa är att inte älta saker, låt det bara vara som det är emma. livet är så oförutsägbart… man ska inte hänga med nån som är en fitta. då får han ändra sig tycker jag. häng i hagen och rid så länge eller res någonstans. kanske flytta, kärlek är en del av livet men inte allt… speciellt inte om han är en fitta..
-älskar- första bilden på gränden.
Jag måste skriva till dig. För att jag tycker att du skriver så himla fint och för att du verkar kunna förstå. Jag är kär. I helt fel person. I en person som är två år äldre än mig men beter sig som om han vore tio år äldre. Ibland. Ibland verkar han vara en liten pojke. Jag känner honom inte egentligen. Han gick i min skola. Han hade mycket mycket status. Det har inte jag. Ändå skrev han till mig en dag i vintras. Vi pratade mycket. Mer drev med varandra. Retades. Skrev och hittade på rykten om varandra. Så slutade han skriva en dag, men började igen nu efter skolavslutningen. Han hämtade mig med sin bil och vi åkte hem till honom. Han var snäll. För första gången var han faktiskt snäll mot mig. Vi hånglade. Klockan blev för mycket och jag gick hem. En vecka senare hade jag inte hört något från honom så jag smsade honom. Han hämtade mig igen och vi åkte hem till honom. Vi hånglade igen. Inget mer. JAg trodde aldrig att han skulle höra av sig. Men det gör han. Men det är mer ett, tja vad händer, sen lite ret. Jag vill ha honom. Jag vägrar inse det men jag vet att jag är kär. Jag vill inte. För jag vet att det aldrig kan fungera, han kan aldrig bli min. Han är inte sådan. Jag vet inte vad han är. Han är en jävla fitta egentligen. En riktigt dum en. Ändå vill jag inget hellre än att ha honom. Fast han behandlar mig dåligt, fast han inte är helt snäll och fast att jag vet att det aldrig kommer att gå. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vågar inte berätta. Jag vet inte vad jag ska säga. Till någon. Jag kan inte ens berätta helt för mina vänner. Så jag skriver till dig nu. Jag begär egentligen inte ett svar, det är bara skönt att skriva av sig. Speciellt nu när jag är ensam hemma och sitter ute mitt i natten och kedjeröker och lyssnar på fin musik. Och speciellt för att jag tror att du är den som kan förstå bäst. För du får höra så mycket. Så mycket bra och så mycket dåligt om kärlek. Och om andra saker. För att du verkar vara precis som vem som helst. Du låtsas inte, du är riktigt. Du är äkta. Jag får klumpar i magen och känner igen mig så otroligt bra i det du skriver. Speciellt det du skriver om tonårskärlek och om festivalhjärtan och om att tjyvröka och att vara på hemmafester och se killen man älskar vara där. Jag ska sluta skriva nu för fortsätter jag kommer jag bara svamla och det kommer inte gå att förstå det jag menar. Jag vet inte om det gör det nu heller. Men i alla fall. Jag hoppas att du läser detta. Du verkar vara så himla fin du, och tack för allt du delar med dig av. Du anar inte hur det hjälper mig.
otroligt megafint!
I natt drömde jag att du, jag, (din) vind och alla mina finaste, vackraste vänner hade picknick i en park som egentligen inte finns. Vi åt parkpizza som smakar bäst sådär direkt ur kartongen och när det blev alldeles för kallt sprang vi till Sundbyberg för att gå på incest-hemmafest. Där presenterade jag dig för alla jag känner och var så himla stolt för du var det finaste någonsin och alla tappade andan!
Puss och kram.
Kärlek till franska marknader.
Oh hallonbilden är så varm. Jag saknar paris så. Fick prata franska med några kunder på jobbet idag och det funkar så bra – det gör hela min dag!
Everything loos so wonderful!! Damn, I wish my family’s apartment in the beach was in a lovely village just like that
Så fina bilder!
Åh, jag älskar saucisson!
Finfin blogg, verkligen! 🙂 Har bara undrat under de 3 senaste av dina inlägg hur du gjort effekten när du fotograferat med den där lilla bokeh motljus effekten, synggt ljus och hela köret? Hur får du de där ”bollarna” så snyggt? 🙂
Underbar blogg förövrigt
//finlandssvensk ivrig läsare
underbara bilder! ser hemskt mysigt ut!
Vad fint det ser ut! Underbara bilder!
Hej!
Den här frågan hör inte riktigt hit men jag tänkte fråga hur man vet att man är allergisk mot getingstick? Jag har också bara blivit stucken en gång och är lite orolig för att vara allergisk… Finfin blogg!
Städerna är ofta så hjärtskärande vackra på de breddgraderna. Och fågelpåsen, jag behöver väl inte ens nämna hur avundsjuk jag är?
Allting är magiskt i Frankrike, jag planerar en resa dit i höst. För att liksom hämta kraft och orka sista året på min utbildning.
These pictures really have a romantic feeling about them! I adore your blog <3
Fin bokeh!
avundsjuk! ser så mysigt ut. 🙂 gillar verkligen 9:e bilden!
Hej Sandra, jag är också i Frankrike men for at jag bor här. (ursäckta min svenska) Förut bodde jag i söder der du var nu men lite lengre til vest. Nu skal jag flytta til Champagne men det er rätt svårt att hitta lägenhet här men nu hoppas jag at jag äntligen har hittat nått. Iallafall så ville jag (också) fråga dig hur du får det underbara ljuset i dine bilder. Till exempel så är jo ljuset stjärn-format på vissa bilder, hur gjör du det? Jag hoppas du kan skrive lite om hur du fotar med din nya kamera närr du hinnar med! Också måste jag si at du verkar vara helt fantastisk. Bisous.
dina bilder är helt underbara!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, dina bilder är så himla fina! (:
Fina taxen. OCh du är väldigt duktig på att ta bilder, fånga ögonblicket!