Sandra Beijer

Det är väldigt, väldigt fint när man är sjuk att ha en mamma som råkar vara i närheten och kommer förbi med en brun papperspåse full med saker som ska göra en lite friskare. Som till exempel en liten violplanta.

Och en miljon skvallertidningar så man har någonting att göra ungefär resten av dagen.

Och när ens pojkvän kommer hem fyller han kylen med ens bästa glass.

Och skivar upp vattenmelon som man äter i sängen samtidigt som man lyssnar högt högt till Charles Trenet.
.

I’m sick today and my mum came by with about a zillion magazines and some violets to make me feel better and my boyfriend bought my fav ice cream and water melon that we ate in bed. Best people ever <3

Jag är så himla himla sjuk idag så jag måste be om att få återkomma imorgon. Nu går jag och dör lite.
.
.

I’m at home with fever and a terrible cold so lets talk tomorrow instead.

American Apparel skickade mig de här fina röda shortsen som de tyckte jag skulle ha. Shortsen är sådär bra äppelröda och inte ett dugg tighta i midjan vilket är kanske de två bästa grejerna i ett. De fick göra stan strax innan Way Out West. Ville bara visa, gillar som 17. Och tack snälla för presenten.

.

American Apparel sent me this high-waisted shorts in the perfect red color. Thank you AA, I really like them!

På den tredje dagen, som var i lördags, gick först jag och Jenny och drack varm choklad på ett café. Chokladen hade regnbågsbubblor!

Sedan gick vi in på området och satte oss tillrätta för att kolla på Anna Ternheim. Det var väldigt tjusigt såklart.

Efter konserten (och några konserter till) mötte vi upp David och Dan.

David hade en banan i fickan, eller så var han bara glad att se mig.

Rebecka kom också. Vi drack lite öl och peppade för Håkan.

Vid halv åtta var det dags. Fint som snus var det såklart. Nog den allra bästa konserten på hela året.

Dan Banan.

Efter konserten traskade jag och Jenny in på vip-området.

Där spelade de northern soul högt högt, alla mina bästa låtar dessutom, och vi satte oss på bryggan och lyssnade på allt det fina.

Efter en stund blev vi hungriga så då gick vi och köpte hamburgare.

Det hade blivit mörkt ute men var fint ovanför oss ändå.

Efter middagen promenerade vi runt på området och sprang in i okända och välbekanta personer.

Och när klockan var midnatt gick vi till kyrkan där Laura Marling skulle spela.

Men det skulle ta en timme till konserten skulle börja och ett sådant tålamod har jag inte riktigt så jag vinkade adjö till de andra och mötte upp fina Jenny & Martin istället!

Vi promenerade till Konstepedemin som var en liten skogsfest men när vi kom fram var ölen slut så då fick vi hitta på en ny plan.

Vi gick till en närbelägen bar istället. Jenny och Maja kom också.

Martin.

Efter baren gick vi på hemmafest hemma hos Jenny.

Det var redan en massa andra människor där när vi kom dit.

Vi dansade lite och drack folköl.

fina.

Vid tretiden bestämde vi oss för att gå vidare igen och styrde kosan mot Världskulturmuseet.

Där var det massvis av människor men sanslöst dålig musik så vi stannade inte så länge. Strålande lördag oavsett.

Och det var årets Way Out West för mig och nu är festivalen slut. Tack alla fina, fantastiska och söta personer som kom fram och hälsade på mig, ni anar inte hur glad jag blir! puss.
.

Way Out West day 3. We saw Anna Ternheim, Radio Dept, Mumford and sons, Girls and Håkan Hellström. In the evening I met up with Jenny and Martin and we went bar-hopping. A great day and night!

Och så blev det fredag och jag och de här två bra personerna begav oss till festivalområdet.

Vi gjorde ett pitstop först för att äta frukost. Mozzarella och prosciutto-bagels.

Sedan var det dags för festival!

Vi skyndade oss in och satte oss i gräset för att lyssna på Jens Lekman.

Efter spelningen var det dags för lite öl.

Vi träffade upp Rebecka.

Och Alexandra.

Stefan.

Efter att ölen var uppdrucken gick vi för att titta på Beach House, som var alldeles helt fantastiska.

När konserten var slut hittade vi Maja och Emelie i vimlet.

Tillsammans satte vi oss i gräset där de äkta makarna Anna och Oskar redan placerat sig.

Vi delade på lite rödbetschips.

Maja är hemma igen efter att ha bott i Paris ett litet tag, det är himla fint.

Emelie hade fina naglar.

Jag + Jennys glasögon.

När klockan var åtta blev vi hungriga så jag, Jenny och Stefan promenerade iväg för att äta middag.

Vårrullar, mmm.

Efter middagen gick jag och Jenny in på vip-området en liten sväng. Där var det fantastiskt fint och nästan lite magiskt som ni kan se.

Vi satte oss på en brygga med varsitt glas vin och den här fina utsikten.

Vid halv elva tiden var det dags för M.I.A. Det var helt strålande.

Efter konserten sprang vi omkring lite i mörkret tills festivalen stängde. Då åkte vi till Porterbryggan där det var efterfest.

Oskar Linnros spelade, åh det var så bra. Han har varit soundtracket för hela min sommar så det kändes som ett fint augustiavslut.

Efter konserten dansade vi omkring lite och hälsade på människor och var uppfylla av konserten. Och det var den fina fredagen.
.

Way Out West day 2. We saw Jens Lekman, Paul Weller, Beach House, M.I.A. and Oskar Linnros. Drank beer, ate spring rolls, met lovely people, checked out the v.i.p. area, ate beetroot crisps and went to a after party by the water.