Hej Kära Fina du.
Jag har följt din blogg ett tag men aldrig skrivit en kommentar. Så nu tänkte jag att jag skulle göra det, och samtidigt säga att det där med att bestämma sig för något, tex att vara glad, är en bra grej. Jag har gjort precis samma sak den här hösten, och det funkar faktiskt. Man får tvinga sig själv i någon vecka eller två, men sen går det som på räls.
Jag gjorde mig en mysig spellista på Spotify, med de finaste låtarna jag vet just nu. Så jag tänkte att du kunde få den, och så kan du också lyssna, le och tänka på bra saker.

Nu ska jag bli bjuden på födelsedagsfika! Tjing!

Good luck with your visa and your move to the US! I love that photograph!

Kära alla ni som blir så fruktansvärt upprörda för att Sandra deppar över att hennes visum dröjer – med er logik är det alltså aldrig berättigat att få känna sig lite nedtryckt i skorna för att det ALLTID finns någon annan som har det värre. Seriously? Handen på hjärtat; lever ni själva som ni lär? Har svårt att föreställa mig det.
Tanken har inte slagit er att nu när Sandra har fått ventilera i sitt blogginlägg, så har hon kanske lite lättare att faktiskt tänka på allt det fina som finns i hennes liv? När jag läser såna här kommentarer vill jag bara skicka ett ex av Barbara Ehrenreichs ”Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande” till samtliga avsändare.

Och Sandra – stor kram till dig och hoppas ditt visum anländer supersnart! Du är en fantastiskt inspirerande person på så otroligt många sätt!

Det löser sig ska det se. Brukar alltid göra det om man tror och hoppas tillräckligt mycket och inte gräver ned sig. Passa på att njuta av ledigheten och hösten. Snart nog blir det hektisk New York-tillvaro. Passa på att andas lite extra nu.

Juds: Tror du inte att Sandra uppskattar det hon har? Tror du att Sandra tar allt för givet? Tror du att Sandra skakar på huvudet och tänker ’åh vad skönt. Nu kommer jag till New York och kommer att få ännu bättre betalt på en annan reklambyrå för att jag är bäst i världen’? Snälla du. Sandra uppskattar allt hon har och hon är en förebild. Hon är den finaste förebilden som finns och om hon inte hade varit en förebild hade hon inte skrivit så fina ord i bloggen till oss som sätter sig djupt in i hjärtat och för alltid stannar där. Och Sandra har all rätt i världen att vara ledsen när något tråkigt händer och livet känns hopplöst ibland.

Har du aldrig någonsin känt det så? Eller är ditt liv så himla perfekt och felfritt att ingenting dåligt någonsin händer dig?

jag älskar dig sandra, men som så många andra så tycker jag du ska uppskatta det du har istället för att skriva ett sånt här långt och sorligt inlägg om det. du har det inte så illa ska du veta. du väntar på ett visum som ska ta dig till new york där du ska bo och jobba på ett jobb du älskar och innan du fick det arbetade du på ett annat välbetald jobb du älskade. jag säger inte att du ska sluta vara ledsen, för det förstår jag att du är. men snälla, gnäll inte om det så stort i bloggen. var en förebild. tack.

Jeg krysser fingrene for at du får visumet ditt snart!! 🙂

förresten. här är en film som kanske muntrar upp i alla fall lite, eller åtminstonde fördriver tiden.

en blyg puss
/sofia

Jag kommenterar aldrig på några bloggar, fast du är min favorit och nu är du nere, därför vill jag bara skicka dig en tanke och en kram. Det kommer att lösa sig! Du får se till att äta mycket carbonara och skaldjur och unna dig ljuvliga saker tills du åker bara. Du är snart där!
Massa kramar

Jag försår inte…varför kan du inte åka dit ändå?? och vara ”turist” så länge du väntar på visumet och sen kan du antingen åka hem över jul och hämta det eller så kan du be att någon skickar det till dig när du är i N.Y. eller be att din familj tar med det när de åke dit över höstlovet. Mitt tips är alltså…..Vänta på visumet i N.Y 🙂

Kram

Förresten. En liten video. Den kanske muntrar upp lite i alla fall, eller åtminstonde fördriver tiden.

och världens bästa disneylåt tycker jag. fast den är ännu bättre när man ser filmen.

en liten blyg puss
/S

Det löser sig. Man måste få må skit ibland också.

Jag har aldrig varit i new york, men jag har alltid velat åka dit.
Vad gör man egentligen när man varken har pengar eller cigaretter och måste fördriva tiden till klockan 18? Stockholm är så regnigt.

du sandra, hittat världens bästa låt att hångla till. (själv måste jag bara få HONOM att förstå att han vill hångla med mig till den) http://open.spotify.com/track/38oKdgvtkrumcKgctNh4UG
tycker att du ska lyssna på den och vara lite pepp på att det snaaaart ändå är dags att åka till det förlovadet landet i väst!
Och du är BÄST, glöm aldrig bort det

Oh dear, I know the feeling too! I nearly went crazy while I waited for my student visa to Canada to arrive. I walked around aimlessly and in the end, I went to church and prayed. I prayed for hours and then, it was like a miracle, the next day, my student visa arrived! I’ll pray for you Sandra, you have to be in NYC! Big hugs and kisses.

Vi är många som håller tummarna så snart lossnar det ska du se!

Vera B: Alltså snälla du. Är det fel att tycka att det kan vara jobbigt att inte arbeta just nu och bara vara? Är det fel att känna sig ledsen och nedstämd när man vet om att man ska någon annanstans men inte kommer iväg som det var bestämt? Sluta vara så himla avundsjuk och tro att Sandra är en övermänsklig människa som har det så mycket bättre än alla andra. Hon är precis som vi, men till skillnad från många, många andra så har hon kämpat sig till det och har kämpat sig till den situation hon är i just nu som gör att hon kan leva lite annorlunda.

När man har ett fast arbete och kämpar så tårarna rinner och sedan får sin lön så gör man precis vad man vill med den och man har rätt till att unna sig precis vad man vill utan att någon annan ska titta lite sådär surt och irriterat på en. Var lycklig för någon annan istället för att äta upp dig själv av avundsjuka.

Sara: Men det där var väl bra onödigt? Vad har det med saken att göra att Sandra har en fin pojkvän och ett himla bra jobb som gör att hon kan åka dit hon än vill? Hon har arbetat så hårt för det och hon är så värd att göra precis vad hon vill i hela, hela världen. Att Sandra har råd beror på att hon har tjänat ihop det själv och har inte suttit still och bloggat och väntat på att få pengar från sin blogg som många andra bloggare gör. Hon är så värd det här och varför kan du inte unna henne det? Är du så fruktansvärt avundsjuk?

Du är inte den enda i hela världen som är tvungen till att äta lite billigare och sälja kläderna för att få lite extra pengar. Det finns många, många, fler som har det precis som du och till och med värre.

Åh, jag hoppas verkligen verkligen verkligen att det dyker upp snart, dumma visum!

Åh, nej! Vilket hemskt inlägg 🙁 Jag vill så hemskt gärna hjälpa till! HUR kan det dröja så lång tid? Usch usch usch.
Kram på dig!

Kära niotillfem!
Okej att du vill ”fokusera på det fina i livet” och bara posta gullipluttiga grejer men detta inlägg var nog det mest världsfrånvända jag någonsin läst. Och jag har läst många gulliga bloggar! Okej att man får klaga lite även om man tillhör den mest privilegade klassen. Men asså, kom igen , när du skrev detta, kände du inte att det skulle sitta fint med lite proportioner?
Du skriver om att driva runt på stan när alla andra jobbar, att inte få visum och tvingas bo i ett land där du inte vill bo. Just dessa två problem är förmodligen för de allra flesta människor laddade med lite mer ångest & allvar än vad det är för dig med din livssituation.
Mellanzonen mellan två välbetalda reklamjobb känns väl ändå aningens fjuttig i jämförelse med…..typ alla andra problem i hela världen?
Lite tankar från mig bara, puss & kram!

och jo min pojkvän åker i övermorgon till Asien i tre månader (såna resor gör han vartannat halvår) så 5 veckor utan Ludvig är inget…

Så nu är vi glada!

Du har en fin pojkvän, du hade ett bra jobb som du lämna för ett bättre, du hade lyxig garderob så stor att du måste sälja bort det, i en affär! du har mod och säga ”näe nu drar jag till New York” och du har tydligen pengar att backa upp det. Du har råd och arbete som ger dig chansen att dra på minisemestrar varje månad. Du är frisk och är en av de mest uppskattade bloggarna i Sverige..(antar jag).

Jag tror inte du ska vara så ledsen när du tänker på’t. Bara för att i 5 veckor ha levt ett liv som många andra har, bara att de inte har ett lyckligt slut med visum och arbete.

Jag får inte ens en praktikplats och måste sälja de få kläder jag har på Tradera för att ha råd med annat än nudlar. Jag önskar jag hade ett nytt liv på Manhattan på gång.

cheer up!

Åh det kommer bara bli ännu bättre nu när du väl kommer dit! Den som väntar på nåt gott… Lycka till och courage som man säger här i Frankrike!

Jag tror att jag förstår känslan. Jag flyttade utomlands för sju veckor sen. Livet skulle bli intressant, kanske lite jobbigt men lärorikt, nytt och spännande. Jag har sökt 20-30 jobb men knappt någon svarar ens. Där hemma undrar de hur jag har det, alla vill veta på facebook om mitt intressanta liv. Jag uppdaterar mailen 300 gånger om dagen. Det känns som att någon, en för mig komplett främling, bär mitt öde. Får jag inte ett jobb snart måste jag åka hem. Pengarna kommer att ta slut. Tänk det hundhuvudet. Samtidigt söker jag inte så många jobb som jag skulle kunna. Mitt lilla fula rum är stökigt och jag bakar inte bröd trots att jag har alla ingredienser. Jag skriver inte på min egen blogg, Jag tycker att tvätta kläder är den maximala ansträngningen, efter att prata med folk. Trots att jag är jordens mest sociala. När jag har mitt vanliga liv.

Men, på något sätt tror jag ändå. Snart jävlar!

Hej Sandra,

Jag har nästan alla mina strumpor i mitt gamla hem för jag fick inte med mig den kartongen. Och har mest haft strumpbyxor.. De börjar gå sönder nu så jag måste köpa nya fina! har du tips på bra strumbyxsajter.. Jag vill även köpa mer söta stumpor nu till vintern.. 😉 Innan jag får hem min strumpkartong från mitt gamla hem.. 😉
Tips på site! Det är inte lätt att vara jag. Så många som vill kika in i mina skor… Hehe!

Åh sandra.

Jag hoppas verkligen att du kommer iväg snart!

puss

Åh finaste Sandra, det löser sig! Det är ditt öde att vara i New York! Du och Ludvig kommer snart att trippa omkring på gatorna och vara sådär löjligt kära i varandra, och vi här i Sverige kommer bara anse oss lyckliga om vi får se bilder!

du har väl varit på kuba? har hört det är fortfarande ganska kyligt mellan kuba och USA, så det kanske är därför det tar lite extra lång tid? men det kommer nog snart ska du se!!!!

Visumet bara MÅSTE komma! OCH det gör det säkert, människorna som utfärdar det letar bara efter lite extra fint papper att trycka det på och så vill de att du ska ha en rosett i hörnet och det är lite svårt att få tag på sådana saker bara, men det kommer och när det gör det så kommer det vara så fint och underbart 🙂 Håller alla tummar och tår jag har och cross my fingers bara för dig! Kram!!

Dearest Sandra,
Last night I met you in my dream! You were with your friends and they kept eating flower petals, and you had a magical piano keyboard even though we were all on a bus, and you played it and it sounded like we were in space.
I hope that makes you feel better.
From Celeste.

<3. fin bild och hoppas hoppas hoppas finaste sötaste sandra får visumet snart!!!!

Precis exakt sådär kändes det när jag var arbetslös! Men fast det inte är lika roligt så måste man måste göra saker, träffa folk och tänka att snart, snart händer det. Men det har du ju redan förstått.
Tack för allt du delat med dig av. Lycka till i New York!

sandra, i’m crossing my fingers and toes and anything else that can be crossed and hoping for you. it will most certainly work itself out. i had a horrible, heartstopping visa-experience when i was moving to japan (i managed to forget part of my visa papers when i left norway!) but it turned out okay. and it will for you too, i’m certain of it. stay strong, lovely sandra!

Förlåt, jag vill bara vara er vän… *lipar lite nu* *emo* Förlåt!
Ni är jättefina allihopa… <3

Kram…

<3

Fy sjutton vad jobbigt. Jag vet hur kämpigt det är att vänta på ett visum. Bor och jobbar i Australien, har varit här i nästan sex år nu. Väntar också på mitt nya visum. Handläggningstiden är ett år, och får jag avslag måste jag säga upp mig och lämna min kille och hela mitt liv.

Jag håller tummarna för att det löser sig snart Sandra, vem vet, du kanske hinner dit innan höstlovet till och med. Kram!

Kämpigt det ska vara så här. Jag har suttit i samma sits så jag vet hur det är. Hoppas filmerna jag skickade dig roar dig lite iallafall (du borde få skönheten snart). Jag har världens sötaste hund som du kan pussa på om du vill muntras upp. Han gör iallafall alltid mig glad.
Kram

Såhär när allting är tokig för dig, så ska jag berätta. Att NU fattar jag vad det är du pratat om hela tiden. Om hur hud känns, och dofter faktiskt doftar. Om hur axlar känns och allt sånt där. Fastän det är alldeles för långt bort så fick jag lite av det idag. Och det är helt okej om det var det enda. För det var perfekt.

jag vill berätta om den finsate personen som existerar i mitt universum.

han har det finaste namnet. mmm… mjukt. när han kramar mig går jag av, inte bara av hur hårt han kramar mig, också för min själv går i tu. han ser människor. han ser mig. Han har det största och ärligaste leendet jag någonsin sett på en pojk. han är lång och trygg. luktar godare än.. finns inga ord. när jag går på stan, runt cigarett rök, avgaser och matlukt dyker han alltid upp. den lukten. jag minns sommaren. vi låg en regnig eftermiddag och vilade eller vad vi gjorde i vår väns säng. jag låtsas sov. andades knappt. låg med ena ögat öppet och såg hur du andades. lugnt och djupt. låg och granskade honom från det korta håret och vidare till örat. jag minns också tidigare den sommaren. då han satt i min säng, lutade mot min uppsatta englad-flagga och smålog, vägrade flytta på sig. jag ville egentligen inte att han skulle göra det. han passade så bra in där. så vacker.

Det är just där jag vill krypa in. Det lilla stället mellan hans haka och axel. Där är alla hemskheter så små. Krig och orättvisor är mindre än molekyler. Vardagen är regnbågsfärgad och allt jobbigt är bortglömt. Där vill jag stanna för alltid.

så i morgon springer jag ut för stupet. i morgon ska jag berätta för honom att han är finast i hela världen.

Okej Liv. Grattis!

<3

SANDRA!! gör en sån där grej när du ber alla att berätta om något fint. Så kan du sitta sen och läsa dem och bli på bra humör 😀 <3

Lisa; Vad är du sur för? Klart att man har rätt att vara skitledsen om man inte får ett visum. Om man jobbar för det förtjänar man allt! Det som har fått mig att dra ner mig ett tag, är att jag varit så psykiskt utmattad att jag inte kunnat ge 110 procent., vilket har fått mig i sin tur att må ännu sämre för jag har sjukt höga krav på mig egentligen.. Men ju längre jag mådde sämre ju ”sämre” trodde jag att jag var på mitt yrke. fast jag inte var det.. utan bra! Jag var bara hemskt psykiskt utmattad, förtvivlad. Jag ville skrika till alla kan ni inte sluta att prata om popbandet och se mig för mig!!!! kan ni inte lära känna mig och sluta lyssna på låtarna!!!! Kan vi inte bara vara vänner!! Men jag sa det aldrig, jag blev tyst istället och sa ingenting, Jag bar allt inom mig och gick undan. jag kände mig nog rätt utanför, ett bands närmsta kompisar mot mina ord.. Mina ord var de sanna, för det var mitt liv det handlade om.. Men jag tror att jag blev så rädd av att vara hotad av bandet att jag vågade inte yttra mig, jag vill inte ta plats, ville göra mig så liten som möjligt, inte vara i vägen.. jag ville inte sticka ut.. jag ville bli den som kom tillbaka som ingen prata om, den som vara som alla andra utan texter, jag vill vara en kompis… Men det blev ju inte så hela tiden, för dom lyssnade ju hellre på en musiker. Bittert för mig…

Idag har jag ju tagit tre år av ren dy om inte mer som Håkan Hellström skulle ha sagt. Jag blir ibland ledsen, med det går över.. Jag är van nu vid att vara ägd och påhoppad.. Jag är van vid människors fördomar att andra ser mig för någon annan än mig. Även fast det är jobbigt…
Men jag valt att vända allt negativt till energi, sakta gör jag det…. Och jag har massa inspiration jag är pigg för att jobba igen. Men visst gav det mig dåligt samvete och dålig självkänsla att jag var så psykiskt utmattad att jag inte orkade jobba. jag skulle inte kunna klaga på Sandra och säga va fan vet du om livet! Du har inte upplevt min smärta.. Det är så lågt och fegt att göra så. Jag kanske hade varit i NY idag om jag hade under de tre åren som gått mått bra, Men nu har jag av många olika anledningar och personer inte mått bra. Dock, ser jag ljuset och vet att jag kan ta mig dit jag vill. Jag kanske inte är i NY imon men om några år eller något eller om ett tag kanske jag lyckas ta mig till Paris,.. Alla steg är värd och viktiga. Jag har jobbat med 500 olika jobb känns det som.. Endel för pengar andra på grund av det jag är utbildad för, alla de erfarenheter har präglat mig och också fått mig att vilja kämpa framåt.. Endel jobb var så tråkiga att jag inte stod ut och bara ville ta mig bort.. Andra var intressanta och lärorika..
Det finns en tid för alla.. Jag tar den tiden jag behöver för att komma dit jag vill.. Det har jag valt att göra för att jag stressjobbat så mkt i perioder att jag fått stressutslag, bältros.. dock så var det flera årsen jag höll på att få bältros.. ett tag jobbade jag så mkt att jag svimmade jag bara föll ihop… har man dubbla jobb eller trippla jobb så har man. Så var det att vara ny inom mode och jobba dubbelt med dekor och annat.. Pengarna växer inte på träd.. Det jag har valt att göra idag är att sakta men säkert komma tillbaka, fokusera, tro på min stryka hela tiden.. Inte tänka ahhh fan imorgon vill jag vara där eller där. Ja det kanske jag vill, men jag tar Sverige först och jobbar mig sakta utåt..
Jag är skitglad att jag fått tillbaka min kreativitet, att det är kul igen att skapa och att jag vill så mkt.. jag har massa idéer jag går och tänker på.. Även att jag har dåligt samvete för mkt tid av mitt liv som gått åt till att må dåligt… Men det är ju knäppt att jag har det kanske.. Men så är det, det gör fan i mig ont… så mkt tid.

Men jag känner mig kreativ och har min skaparglädje tillbaka och det är jag glad för..

Jag önskar dig all lycka Sandra! En dag kommer jag! <3
Berghs rules!

Åh det kommer att bli så bra. Du får se det som att du drar ut på längtan efter äventyret istället. Och du får njuta varje sekund av att snart snart snart ska du faktiskt iväg! För så är det ju! New York dyker upp snabbare än du tror. 😀

LYCKA TILL!!!

här har du en till som är i en mellanzon. jag har skadat min hand och som florist fungerar den inte att jobba med. så jag väntar. och tränar den.
jag vaknar tidigt. min kille går till jobbet. jag är kvar. jag går ut, går karlbergsvägen upp och ner, går sankt eriksgatan upp och ner, går torsgatan upp och ner. jag promenerar bakom två damer. odengatan upp och ner. jag har kartlagt vasaparken. jag har kartlagt vanadislunden.
jag vet precis vilka klänningar som finns i vilka butiker för jag har varit i alla. två ggr.
jag äter också lunch själv. tänker att det är tråkigt. petar ur mozzarellan och slänger resten. nu måste någonting hända.

så sorgligt att ditt visum inte kommit än , mer vi hoppas och vad duktig du är som försöker vara glad ändå , det som gjorde mig så himlans glad idag var att pojken jag är lite såhär småkär i , han sa en sak till mig som fick mig att le stort och sen log han tillbaka men det bästa var nog att han sen la handen på min midja , det gjorde mig alldeles varm !

http://1.bp.blogspot.com/_pEkTCy3n2fw/TIj6dtmsFRI/AAAAAAAAAJ4/nA4bsgpxLyU/s1600/kiss+and+embrace.jpg

den här är också fin !

En kort dikt till Sandra,
snart du kommer på Manhattan att vandra.
Det tror jag på,
ja, jag tror bestämt att det blir så!

Så lycka till,
i staden där tiden inte står still,
och där allt kan hända om du bara vill.

Åh sandra det kommer snartsnartsnart!!
lovar och svär.
men gå inte runt och skapa hemska fantasier i huvudet nu, för det blir bara värre.
det kommer det kommer det kommer.
snart är du fri från gråa stockholm och tysta nätter.

sandra, there is always a silver lining & you WILL find it, & when you do the visa will arrive like magic in the mail–i’m sure of it! until then make a huge list of all the things you will do & see & be when you arrive–not to make you feel worse but to give you that heart-pounding adrenaline excitement, like the feeling you get before going on a rollercoaster or giving a speech, that will make you jump around your house with happiness that the dream is so close! don’t be sad that it is not here yet, anticipate all the fun times that are to come! don’t give up hope! & i’m sure that i will see you running around the streets of manhattan in no time ;D best wishes & luck & happiness across the way <3!

Pepp til deg! Bare kjør på, bare kjør på så blir det til slutt bedre.

Allra finaste Sandra.
Vad det gor ont i hjartat att lasa att du ar ledsen. Jag forstar att det kanns tungt just nu. Men efter alla motgangar, tank vad fint det kommer att kannas att landa i NY. Ditt visum kommer att komma. Och kanslan da du far det kommer att vara oslagbar!
Tills dess sa sitter jag och mina tjejer i London med mysiga halsdukar på kaféer under hostloven och tanker pa dig. Kom hit om du vill!
Kram

söta du, jag kan trösta dig med att det inte ens är alla som har vackra stockholm i sin bakficka…vissa får inte ens den äran. utan tvingas leva i en liten håla med NO OPPORTUNITIES AT ALL.

dont be sad, be happy!

KRAMAR

Åh, jag vill att du ska vara i new york! Vill läsa vilka fantastiska fester du dansar på, vilka affärer du hittar fina ting som inte kan finnas i sverige och hur vädret är i ljuva new york när det snöar här. Vill se fotografier på dig i nya vackra klänningar i din lägenhet och bilder på massvis av fina new yorkerbor. Vill läsa texter om hur det känns att vandra på gator som inte är svenska, vakna upp hemma fast dom inte talar svenska på ens radio, tv, i affären.

jag är så ledsen för din skull, jag förstår hur besviken du måste vara. å fina du det löser sig nog jättesnart. jag förstår ingenting om visum men det måste ju lösa sig för en sådan talangfull och fin person som jag tror att du är?
lycka till. jag håller tummarna för att du kommer iväg snart!

jag vet att det inte är samma sak, men förra hösten ansökte jag om att få komma in på universitetet i London. Det var en pina att först gå och vänta på svar, och sedan fixa med CSN-pengar med vetskapen att man kanske inte har rätt till dessa pengar då man är utländsk medborgare. Och efter att ha kommit in på skolan gå och vänta på information om när man måste betala etc. Och man tänker hela tiden: Tänk OM något inte går igenom, då står man där utan jobb och utan boende.

Men allt fixade sig såklart, och nu kan jag skratta åt hur nojjig jag var åt allt! Jag fick flytta till London lite tidigare än planerat och leva på besparingar innan pengarna kom, och infot om när man skulle befinna sig på uppropet kom typ nån vecka innan. Helt sjukt. Men det fixade sig iaf. Som det alltid gör.

jag säkte på debbie harry och fick upp en bild på dig, du kanske har sett den redan men om inte så får du här: http://theantifop.files.wordpress.com/2008/10/classandcool-moderndebbieharry.jpg

Lisa: Om man har sett fram emot en grej länge, som man jobbat hårt med, och ansträngt sig för att fixa, så har man väl rätt att vara ledsen om det blir inte av? Oavsett om alla inte är lika privligierade (för det är inte alla, och jag tror det vore fånigt att säga att alla kunde få samma möjligheter som Sandra bara genom att jobba lika hårt; då vet man inte hur världfen funkar).
Det blir så fånigt när man bara har rätt att vara ledsen om man är den i världen som har det absolut sämst. Besvikelse, och rätten att hänge sig åt den en aning, är en del av livet.

Och Sandra: försök tänka på dig själv som om du vore din bästa kompis. Med andra ord: pusha inte dig själv att göra en massa saker bara för att du ”måste passa på” nu när du har en massa ledig tid. (För det är lätt att tänka så.) Du skulle aldrig tvinga en kompis att hetsa sig själv att prestera massor.
Bädda ner dig i stället. Köp hem riktigt god choklad och lyxiga teer och se på bra teveserier. Stryk dig själv lite över handen och påminn dig om att du är jävligt häftig som har fixat den här flytten över huvud taget, och det är klart att du kommer att klara det här också.

Och pulsa lite i lövhögarna, sådär så det frasar omkring dig. Det är trots allt ett oktobernöje som inte ska underskattas.

Hörredu du Lisa det där var väl ändå himla onödigt. Ingen som tvingar dig att läsa hennes blogg! Sluta jämföra problem, det vinner ingen på och ingen blir lyckligare av att höra att det finns folk som har det värre.

Lycka till Sandra!

heja sandra! jag älskar USA mer än någon annan plats på jorden. jag föddes där och har med tur i livet fått amerikanskt medborgarskap. så fort jag blir vuxen flyttar jag dit och lever loppan med alla underbara amerikaner. jag hatar också att förskjuta saker som jag planerat, men det är värt det. jag lovar.

Ja. Stackars dig att ditt visum inte kommer. Stackars dig att du får vara kvar i Sverige i oktober. Ingen annan som är här. Fruktansvärt problem du har va.

hjartat har du emailat? de svara fort! de hor alltid av sig om nagon information saknas. puss n

Åh söta Sandra. Hoppas att det löser sig snart!

Jag läste just en ganska fin sak som jag tror kan göra dig lite gladare. Visste du att uttrar håller varandra i händerna när de sover så att de inte ska flyta iväg från varandra?

Och så hittade jag en sak som du och Vinden borde skaffa. http://www.joannamontgomery.com/#138095/Pillow-Talk

Puss.

Jag håller alla mina fingrar jag har, hårt hårt hårt, och hoppas så himla mycket att ditt visum snart kommer!

tack allihopa ni är så fina och gör mig så himla glad jämt!

and laia – no no my mother is not moving to nyc! she is just going there on vacation for a week. 🙂

Det löser sig alltid, det tar ibland bara längre tid än man skulle önska. Men jag håller tummarna för att det dumma visumet kommer så snart som möjligt.. när novemberstormarna drar in över Sverige befinner du dig sex tidszoner härifrån!

I am sorry you are still waiting but I am sure everything is going to be fine 🙂

Hmmm jag skulle nog ringa o tjata tills de inte gav med sig helt enkelt! Hoppas det löser sig för dig snarast!
Kramar!

<3

HEJA HEJA! Hoppas med alla mina tummar och tår!

Sandra! Det kommer snart, jag bara vet det. Tummarna hålls!

Aw, hang in there kid. You’ll be there soon enough, but I know how you feel. I just got back to Sweden from New York yesterday morning and it was just such a drag. So cold, so dark. Your vis will come so soon and then you’ll be off for good, and I can’t wait to read about your adventures there!

don’t be sad Sandra! I’m sure you’ll get your visa soon, this is a tricky matter, my sister had to renew her visa in September but she had so many problems about that, she’s come to Barcelona today for the week but she was supossed to come a month ago! haha

so your mother is moving to NY as well?? wow I am so excited about you really, I really cannot imagine what it is like to move to your dreamed place

fina sandra. det ordnar sig. jag håller tummarna och hoppashoppashoppas för din skull!
kram.

Jeg krysser fingrene for deg! Håper det ordner seg i morgen. <3

allt ordnar sig. snart är du där 🙂 försök njuta av den sista tiden i sverige 🙂

Puss på dig sötaste du! Snart kommer det. <3

Hej. Jag hoppas att du får åka snart. Puss på dig!

Åh, hoppas du får ditt visum snart!

Fina Sandra,
försök att inte lida dig igenom de sista dagarna i Sverige, utan passa på att njuta av dem istället!
Gå de sista promenaderna, drick det sista kaffet på fina caféer och besök museum och utställningar som du inte har hunnit gå på, eller uppleva igen. Och tänk på att det är sista gången (på länge).
Snart är du i New York! Upp med hakan och glöm inte att bättre tider stundar.

Jag önskar att det inte var så men jag förstår dig så himla väl Sandra. Mitt liv ser i princip lika dant ut, ett jäkla limbo. Jag tog studenten i våras och då tänkte jag att jag gör vad som helst efter sommaren, pluggar, jobbar, praktiserar bara jag inte går hemma. Så ja sökte en franska kurs och massa jobb. I slutet på augusti, fredagen innan min franska började trillade jag och både krossade armbågen och bröt överarmen. Jag opererades och fick ligga på sjukhus en vecka. Efter ytterligare några veckor kunde jag äntligen börja gå på min franska-kurs men det var som försent, alla andra var mycket mycket duktigare än mig och jag förstod ingenting, så jag hoppade av. Nu har jag i en och en halv månad inte gjort ett jäkla dugg, jag kan inte ta något jobb eftersom min arm fortfarande inte är bra så allt jag har inplanerat om veckorna är besök hos sjukgymnasten. Det är så HIMLA tråkigt! Det var ju precis så här det INTE skulle bli! Jag skulle ju tjäna pengar och lära mig franska så ja kunde flytta till Paris till våren.
Jag hoppas hoppas hoppas ditt visum kommer och att min arm läker jätte snart, helst imorrn!!

Finaste Sandra, allt löser sig. Det vet du. Och du har ju alltid oss. Vi är 100 000 personer som älskar dig.

krysser fingre for deg, fine Sandra.

jag har följt din blogg så länge jag kan minnas och aldrig kommenterat något alls, men jag kände att det var dags nu: sandra, ditt visum kommer snart, snart får du åka. tänk på hur fina löven är ute just nu och så inget mer, inte längre än så, allt blir bra och jag längtar för din skull. kram.

Åh, allra finaste Sandra! Var inte ledsen, det kommer att ordna sig. Du kommer få ditt visum och du kommer få se New Yorks skyline och veta att det kommer att vara ”hem”.
Hur jag vet det, trots att jag bara är en liten femtonåring som knappt vet något om omvärlden?

Jag vet det för att du förtjänar att få uppleva dina drömmar. Du verkar vara en så underbar person, ödmjuk och sådär solskensglad nästan varje dag. Dessutom har din blogg hjälpt mig igenom flera ledsen-dagar när allt känns grått och sorgligt. Jag läste igenom hela ditt arkiv när min farfar hade dött och när jag började gymnasiet och inte passade in någonstans så visste jag att det var värt det att gã den svåra, snobbiga linjen med konstlade människor på grund av dig. På grund av dig har jag orkat hålla hoppet uppe i två månader nu, för jag vet att det är möjligt att nå mina drömmar, du lever ju mitt drömliv. Vacker pojkvän, underbar vänner, roliga resor, på väg till ett jobb i New York och med texter som folk beundrar och älskar.

Så nâr du går där ensam på stockholms gator, tänk på oss bloggläsare och hur mycket hopp du ger oss och hur många tummar som hålls för dig varje dag (och vill du ha lunchsällskap har du alltid en pratglad femtonåring vid Sickla köpcentrum som inte skulle Ha något emot att luncha med dig varje tisdag och fredag och säkert flera hundra, flera tusen andra i alla olika storlekar, former och färger som förmodligen också skulle älska att prata med dig om allt mellan himmel och jord) och snälla var inte ledsen.

Det kommer att bli okej.

<3

Usch, jag är verkligen ledsen för din skull! Du förtjänar verkligen att få komma iväg, så det blir så snart – det är jag bombis på.

Jag säger som folket här ovan, Håll ut! Det är underlättar att leka tetris med lägenheten och packa ner och organisera, det kan hålla jobbiga tankar borta.
Du får börja dagen med att titta på alla dina underbara bilder från tidigare NY-vistelser och tänka att det är ditt nya liv snart, alldeles snart.

Pepp och tumhållningar för att visumet dyker upp snart!

åh, hoppas du kommer iväg snart!
håller just på med övertalningskampanjen att få slippa skitmalmö och flytta till New York under andra året på gymnasiet. låter inte det fantastiskt?

Klart att ditt visum kommer, klart att du kommer sitta på planet till JFK och tänka att all oro var onödig.
Det kommer att komma snart, och livet kommer att tuffa vidare, det vet jag och så många andra.
Snälla var inte ledsen Sandra, du är för fin för det.

kramar

Jag kanske är lite dum eller så men måste få fråga ändå. Jag vet ingenting om det där med visum, så: finns det någon anledning till varför det dröjer eller gör det bara det ibland? Och hur länge kan det dröja egentligen?

Och åh vad jag älskar din blogg, du är min största förebild. Jag ska bli som dig om tio år.

Jag kom pâ mig själv när jag läste dina ord att jag alltid âker pâ ensamma bussar, att jag alltid äter lunch ensam. Att jag är som en pensionär fast jag är ung. Det är sâ här för att jag har en kronisk sjukdom. Och sâ kom jag pâ att det viktigaste är att saker löser sig, gâr över. Finaste du; det kommer lösa sig och det kommer bli underbart, glöm inte det. Kram

Hi Sandra! Forgive my ignorance but I’m reading this through Google Translator so I don’t fully understand the situation. But I understand you want to come here and you’re just waiting on a visa? I’m assuming it’s a work visa? Is there a reason you cannot go and wait here for one? You were just in NY not too long ago, so you have a visa to leave the country and come into ours, just not to work. Am I misunderstanding something? Either way, I hope everything works out for you very soon.

Håller tummarna för att visumet kommer snartsnartsnart.

Sandra. Jag kænner inte dig alls mer æn genom din fantstiska blogg, men jag blir ændå hemskt illa berørd av att læsa om hur dumt det har blivit med visumet och att du ær så ledsen. Du får førsøka att tænka som så att just nu ær allt hemskt mørkt och grått men nær det dæra visumet landat i kuvertet på mattan och du sitter med fjærilar i magen på væg øver atlanten då ær alla de hær kænslorna bortblåsta, som om de hær gråa dagarna egentligen aldrig hænde. Førsøk hitta något litet som glædjer dig varje dag så ska du se att du snart står på någon søt gata mitt i Greenwich Village och æter en cupcake från Magnolia bakery=)

Lycka till!

Hælsningar Anna

hang in there <3

Söta Sandra. Åh, jag blir så ledsen när du är ledsen. Men snälla var inte ledsen, för vet du? Det är hoppet som gör oss starka så sluta aldrig hoppas att det kommer att ordna upp sig för dig. För det kommer det att göra alldeles alldeles snart och då när du blinkar till litegrann så befinner sig ditt visum plötsligt i din hand och du sitter på flygplanet till New York och dina fötter kommer att landa på en gata på andra sidan jordklotet.

Sluta aldrig att tro, älskade Sandra. Snart är du i New York. Jag känner det. Alldeles snart är du där och kan blicka ut över staden som aldrig sover.

<333333

Var glad att du har en pojkvän, och familj och kläder att ha på dig när det är minusgrader och pengar till lunch och flygbiljetter. Det kunde ha varit så himla mycket värre. Puss

jag sitter också på tomma bussar och äter lunch själv. det har jag gjort i tre år för jag är sjuk och vet inte om jag kommer kunna göra nåt annat nånsin. var glad sandra. snart är du iväg. grattis ju! heja! puss.

hej,

”Det är jobbigt att inte få åka iväg, att vara kvar här. Jag har levt i den här mellanzonen i fem veckor nu.” och jag vet precis hur du känner. jag har levt i en mellanzon så länge nu att den nästan blivit mitt liv. jag är 21 år och bor fortfarande hemma. känner mig så misslyckad och feg. men i vår flyttar jag och min pojkvän 50 mil bort. jag vågar inte riktigt tänka på det samtidigt som jag längtar.

och du vet ju att det löser sig. det gör det alltid. du kommer komma ifatt dina fina drömmar. och det kommer jag med. det är klart. fast det är ju jobbigt att vänta.

puss!

Hoppas, hoppas att du får ditt visum snart. Som resten av dina läsare vill jag peppa dig så jag tipsar om http://kissssing.blogspot.com/, en sida som handlar enbart om kyssar. Livet blir lite ljusare, lovar.

Be thankful for what you’ve got. New York probably will come sooner as you think. 🙂

Jag gillar att du ser jättearg ut på bilden!
förstår dig, fytusan.

Det är så himla tråkigt att läsa att du inte kommit iväg ännu. Det är så jobbigt när ingenting blir som man tänkt sig, för då går det liksom inte se positivt på det som istället blev. Jag hoppas hoppas verkligen att du kommer att vara där borta, på andra sidan atlanten, väldigt snart!

åhhhh
jag fattar inte att det får vara så jäkla krångligt när man är modig som du och försöker ta sig någonvart!!!!!!!

Snart är det din tur! Håll ut bara lite till! 🙂

jag drömde att det var fest på din vind inatt! det låg massa bråte överallt och man fick ta det man ville ha för du hade ingenstans att ha det längre. jag fick med mig cigaretter och en tim burton kortlek trots att du redan gett bort den du hade. tokigt men fint. och dammigt!

Du får det nog snart ska du se, säg hejdå till Sverige under tiden <3

Hej Sandra,

please please please; don’t be sad, because I’m sure your visa is arriving home soon, and you’ll pack all your beautiful things and fly away to NY city; I’m sure about it.

I can understand you so well, as I don’t want to be here, but I can only wish I could leave everything and pack my things to the city you want to leave; it’s so curious how strange is people as us, that wants to move to places that others thinks that doesn’t ”suits” us. Oh, shut up, you people! It’s our life and our dreams, aren’t them?

Ad the good point is that you’re gonna make your true, so wait a little bit more; visas are like this: you think they’re never gonna come home and maybe tomorrow would be the day. So don’t be sad, my little blondie girl; and give us a smile. Your smile shines like than the sun and can warm all the cold hearts of winter around the world 😉

<3

Oj, jobbigt 🙁 jag förstod inte varför du var så ledsen, men nu förstår jag det ♥

Jag har bakat drömmar i dag. önskar jag kunnat bjuda på några stycken. De blev lite platta och bleka, men dina drömmar är ju allt annat än platta och bleka så håll ut! Snart har du visumet i handen, snart promenerar du på Manhattan i röd basker och tänker på oss som är kvar i minusgraderna, vi som fortsätter att baka drömmar…

Dearest Sandra,

I have been following your blog quietly for two and a half years or so. You are absolutely lovely. I am in a similar lonely and frustrating position these days and have decided that enough is enough and I will make it happen some way or another. You have the right idea with packing up and getting ready – always stay positive and everything will work out.

We will be seeing you in New York soon enough!

xoxo,
Laura

Visumet dukker sikkert snart opp, skal du sjå 😉 Er kjempe misunnelig på deg, som flytter til NY, eg vil også! hehe :)) Lykke til med pakkinga og flyttinga, du kjem til å ha det kjempe kjekt! 😀 <3

hejahejahejabästasandra!
för superdupermegalängesen skrev du ett inlägg om ett program till mac, där man kunde skriva, och det var över hela skärmen och man kunde välja musik och bakgrund till (om jag inte minns fel?) vad hette det? har precis fått en mac och det var det första jag kom attt tänka på. puss

Man kan alltid hitta nya vänner och ny kärlek! 😉 <3

hejahejaheja!

Jag vill inte alls till USA.. Men ja NY vore ju inte fel.. 😉 Där kanske man ska bo någon dag. Men Paris först! 😉

Kramis!

ÅHHHH va hemskt! men sandra, snart, du kommer ju vara där någon gång! det kommer, och även om det dröjer så kommer du bo där snartsnart när man själv är kvar i kalla sverige! PUSSS

Go Sandra! Hoppas du mår bättre snart!

Hoppas att det löser sig snart, den som väntar på nåt gott osv etc. För att pigga upp dig lite tycker jag att du ska gå in på den här underbara bloggen, om du inte gjort det innan, det brukar hjälpa för mig. http://loureeditweed.blogspot.com/

lycka till sandra, allt ordnar sig snart ska du se.
puss!

ush fy och fan, stackare. Att ens pojkvän åker iväg måste ju vara det värsta. Att inte kunna följa med fast du vet att du skulle kunnat. Du ska se att det löser sig väldigt väldigt snart. Tror inställningen du skrev om på slutet kommer hjälpa dig otroligt mycket, och snart är du där, så behöver du inte oroa dig alls längre om det!

hoppas det där jäkla visumet kommer snart, är ju tråkigt att det drar ner dig. men vet du, när du väl får det kommer du säkert känna ”shit, nu åker jag och det var värt väntan ändå!”. det ordnar sig, det vet du. kram!

klart det kommer ordna sig! jag tror på karma och om någon förtjänar gott så är det du. puss finis!

Don’t be sad Sandra, things always have to get worse before they get better. A year ago I was waiting for my Visa too, stuck in the same town I had lived my whole life and what made it worse was that my dear boyfriend had gone to Europe for 3 months- all I did was wait and cry… But now I’m exactly where I wanted to be- seeing the world with my sweets by my side. Your a lovely person and good things happen to lovely people- You’ll be the queen of Manhattan in no time! (-:

tänkt på att du är lyckligt lottad som ens kommer kunna ta dig till new york, om inte precis när du tänkte men snart! att du har möjlighet att ens göra en sådan sak är det minst sagt inte alla som har! 🙂 försök njut av stockholm och allt som finns här meddans du väntar, för sen när du är i new york kommer du istället längta till att få stockholms gator under dina fötter!

Åh fina sandra, jag hoppas med hela hjärtat att du får ditt visum alldeles jättesnart!

Jag vet hur det känns att drömma sig bort, till USA, att kunna se sin exakta framtid, ha den så nära sig att man kan ta på den, känna lukten och vinden och blundar man så är man där.

Jag kan inte se mitt liv i något annat land än USA, men jag måste spendera mina dagar här. I SkitSverige. Jag har inga vägar in i landet av drömmar, mina drömmar. Det finns inget sätt för mig att komma dit. Visst, tre månader hit och dit, men det blir så plågsamt att bara få ta en liten tugga på paradiset och sen inte få svälja och känna luddet i magen.
Jag har ingen utbildning, ingen karriär, inga vänner och ingen släkt som kan ta mig till landet. Jag har inte råd att åka dit för att plugga. Jag har undersökt alla vägar dit, jag har till och med haft seriösa planer på att gå över nordpolen.

Du har ju i alla fall din väg in, du är nästan där, ditt visum kommer antagligen snart, och då är du på väg. Du har en väg och ett sätt och du kommer att få känna luddet i magen, och när du öppnar ögonen efter den långa blinkningen så kommer du inte att bara vara i Skitsverige. Du kommer vara där vi båda borde vara.

Ah sorry sweet Sandra. Soon it will happen. Wish I could help you pack boxes and bring you cream cakes and tea. Thinking of you x

Åh du kommer snart att få ditt visum Sandra! Jag håller båda tummarna! (får se hur det går att steka pannkakor, men det ska säkert gå bra ändå.) Kram!

HEJA SANDRA!!

om ditt liv var en film skulle det här vara händelsen när vi framför bioduken skulle knyta våra nävar och blunda så himla hårt för man tror att allt är över. Men så helt plötsligt slutar kroppen spänna sig och publiken kan sucka lättat, allt ordnade sig men det visste vi nog innerst inne att det skulle göra ändå. Oroa dig inte Sandra, det löser sig. Det gör det alltid.

Håller tummarna för att visumet kommer snart!

Sandra! jag blir så ledsen i hjärtat när jag läser det här, trots att jag inte känner dig. Hade gärna ätit lunch med dig varje dag och åkt tomma bussar. och det är jag verkligen inte ensam om. Men ja. Vad hjälper det. Snart får du åka iväg och tänk vad fantastiskt det kommer bli då!
puss + pop x 10000