Sandra Beijer

Bea har flyttat till Småland och börjat på fotoskola. Hon bloggar varje dag om sina knasiga och inspirerande fotoidéer som blommor i väskor och moln i snören.

Pandasoppa har en fäbless för de nästintill utdöda men härliga 90talspandorna och blandar den klädstilen med extravaganta-moviestars-på-rivieran-under-60-talet-outfits. Och typ allt därimellan.

Love is a letter sent thousands of times, min absoluta favorit-tumblr just nu. Bara kärlek och de allra bästa bilderna från filmerna, böckerna och historien.

Och Julia säljer just nu fina egentryckta tygväskor på sin blogg som passar alldeles perfekt under höstdagar.
.

Four blog tips. Bea, who just moved to Småland to study photography. Pandasoppa, a very eccentric dresser with a mix of late 90s indie and 60s. Love is a letter sent thousands of times, such a inspirational tumblr about love. And Julia, who is selling some lovely totes that she printed herself.

Hej igen.
Det är jobbigt att inte få åka iväg, att vara kvar här. Jag har levt i den här mellanzonen i fem veckor nu. Fem veckor där jag inte har jobbat, där tiden står stilla och jag går planlöst runt på gatorna. Jag och pensionärerna. Jag åker bussar och de är alltid tomma och jag äter lunch ensam.
Jag skulle egentligen kunna få så mycket gjort under den här tiden. Jag skulle kunna svara på alla de hundra mailen i min inkorg som bara ligger där. Jag skulle kunna sy fast knappar i jackor, röja på vinden, träffa kompisar jag inte hunnit med. Och jag skulle kunna skriva, skriva allt jag tänkt skriva och vill få ner på papper. Men jag gör inte det.
I lördags åkte min pojkvän till New York i fem veckor och jag är inte där. Om två veckor åker mina syskon och min mamma dit över höstlovet. Jag är inte där och det gör så himla ont och jag är så fruktansvärt trött på Stockholm nu. I förrgår gick jag på utställning och stod framför bilderna på fotografiska med uppsvullna ögonlock och tänkte bara varför är jag här det skulle ju inte bli så, och på kvällen blev det minusgrader fastän det bara är oktober.

Men idag har jag bestämt mig för att inte vara ledsen mer. Nu tänker jag börja låtsas att jag åker om ungefär en vecka. De här dagarna tänker jag därför packa ihop min lägenhet oavsett om visumet dröjer ännu lite mer. Allt ska ner i flyttlådor, bort och hejdå. Så ska det bli. Nu ska allt bli glatt och bra igen och snart snart snart är Manhattan under fötterna. Snart.
.

i new york oktober 2006.
.

Basically I’m really anxious about my visa. It’s so frustrating and lonely to still be in Stockholm. Cross your fingers that it will arrive soon!

foto: eleonore bridge

Nu tar jag en överhelgenpaus. Jag får liksom inte riktigt ihop mina tankar just nu och bloggen känns bara tung och i vägen. Och så ska det inte behöva vara. Vi hörs om några dagar.

Nu går jag och min mest bekväma tröja iväg och äter megaromantisk middag med Ludvig. Jag tänker allt romantiskt på en gång. Alltså spaghetti, rödvin, vita dukar, tända ljus och alla de andra klyschorna ni kan komma på. Hoppas ni får en strålande fredag och får hångla så mycket som det bara går.

Me and my most comfortable sweater are off to dinner with Ludvig. Have a great friday!

Min mamma gav mig en var-inte-ledsen-över-ditt-försenade-visum-det-kommer-att-ordna-sig-present.

En så himla fin brosch från Sonia by Sonia Rykiel!

Den kan sitta på klänningar och jackor och göra dom lite gladare. Och håll tummarna att jag får mitt visum så snart det bara går, dör av ångest och nervositet och sorglighet.
.
.

My mum gave me a please-don’t-be-sad-that-your-visa-is-late-gift, the cutest brooch from Sonia by Sonia Rykiel.