photo: stefany alves
Ibland kommer jag ihåg att spara kommentarer som har fått mig att le en liten extra gång. De här har det blivit på sistone:
*
När min pojkvän och jag hade ett distansförhållande i knappt ett år så lade de om massor av trottoarer i den stora staden han bodde i. En tidig morgon på väg hem från en fest så var den nystöpta betongen fortfarande våt längs gatorna och han ristade in S hjärta J på dem alla (jag fick se när jag hälsade på). Idag 5 år senare känns det så fint att vi svåra finns bevarade längs Dublins gator.
*
Jag läste en gång en bok där det stod att antalet genvariationer för utseenden är färre än antalet människor på jorden och att man därför bör ha minst en kopia av sig själv. Det var visserligen en skönlitterär bok, men ändå en intressant tanke.
*
Jag tror nog att det är så, att när man helt plötsligt saknar någon sådär mycket så att det gör ont, så är det nog för att den man saknar en saknar en lika mycket tillbaka.
Kanske inte så mycket till tröst, men det är ganska fint att tänka så.
*
När Google Maps fotograferade mitt hus ser man min kanin i trädgården när hon står på bakbenen och kollar rakt in i kameran.
*
Drömde om dig inatt. Vi satt på samma buss och du tittade på mig och log. Du förstod nog att jag läste din blogg. Du satt där och log och tittade omkring dig. Sen helt plötsligt började du sjunga och jag med. Så satt vi där på samma buss och sjöng och sen applåderade alla andra. Det var så fint och så synd att det inte var på riktigt.
*
Kommer ihåg när min dagisfröken berättade att hon hade pillat bort lite av tapeten i sitt rum när hon var liten och då hittade hon en annan därunder, och en till under den och så ännu en till i en hel evighet… Längst in fanns den finaste, svart med röda rosor på. Hon förstod inte varför någon ville tapetsera över den allra finaste tapeten.
*
Försök att inte säga “att du saknar”, säg “att du längtar efter” istället, för det är bättre att längta än att sakna, för det man saknar kommer aldrig igen, i alla fall aldrig precis som det var innan.
*
Min pojkvän och jag var alldeles ensamma hos mig för första gången och gick omkring i huset klockan tre på morgonen; han i bara byxor och jag i bara flanellskjorta. Helt plötsligt insåg jag att jag stod ensam i köket och var helt försvunnen i min egen värld. Jag gick runt och letade och fann honom i vardagsrummet, där han låg raklång i soffan och klappade min Säl. När han hörde att jag kom, reste han sig och gav mig en sådan där kram som bara han kan ge; när det känns som han håller om precis hela mig. Och jag sa till honom: “om du skulle kunna spinna som en katt skulle du vara perfekt”. Och så spann han.
.
Some comments that have made me smile recently. Read them by clicking ”in english” in the right frame.
Jag läste i den rosa inbundna boken om kärlek jag införskaffade här om dagen. Kände hur mitt hjärta växte sig tungt när rad efter rad om olycklig och omöjlig kärlek lästes. En utav novellerna slutade och en ny började. Där stod ord om ångest nedskrivna. Hur flickan hoppades hennes och hans uttalade ord skulle bli någonting mer och inte avstanna. Hennes rädsla blev sanning och hennes kärlek, deras kärlek, blev ingenting mer än vänskap.
Jag satt och skrev. Skrev med dig och kunde ingenting annat göra än att tänka tillbaka på flickans rädsla som blev sanning och tänkte i samma banor. Tänk om vi blir som dem. Vi talar så bra med varandra över telefon och internet men när väl den dagen kommer då vi skall ses, kommer vi då sitta stumma och rädda inför varandra? Jag skakade bort mina oroade tankar och skrev istället att jag ville kyssa dig. Jag skrev att mina läppar så gärna vill ge dina en öm beröring att dem rycker av ren frustration. Du skrev kysspasm och att du hade kommit på ett nytt ord. Jag skrev tillbaka att jag tyckte att vi skulle göra det ordet till vårt. Du svarade absolut.
fint! jeg smiler. de var så søte!
Jag har BLOGGSVAR tävling för er som är intresserade (:
http://lindahill.blogg.se/2011/january/bloggsvar.html#comment
hihihihi.. åh så söta jag blir helt varm i kroppen!
Jag har träffat min kopia i världen en gång. Vi blev så chockade att vi bara stod och tittade på varandra. Till slut var vi bara tvungna att fotografera oss ihop. Tyvärr minns jag inte hennes namn någon mer men hon bodde utanför Göteborg. =) Jag har kvar bilderna!
Någonting som är så himla fint, Sandra är det här ordspråket: Á coeur vaillant rien d’impossible – Ingenting är omöjligt för ett villigt hjärta.
Det är det finaste ordspråket jag vet och jag tänkte att du skulle få ta del utav det eftersom du är den finaste jag vet!
VERKLIGEN mysiga kommentarer. Vad smart – att spara sådant! Tror jag coppar den idén!
Åh vad glad jag blir att jag fick vara med, för din blogg får ju mig ett le så himla ofta, så det känns helt fantastiskt att ha fått återgälda det.
åh vilka otroligt fina kommentarer!
sista kommentaren, åååååh<3
Åh vad det värmer att få läsa sådant här, Vad många fina skribenter de tfinns där ute, ibland känns det verkligen som om det inte finns folk som uppskattar och observerar små saker, men se det gör det! De finns bara inte i min omgivning.
vilka fina kommentarer. tror att min syster skrev den om tapeterna, för jag hade samma dagisfröken som hon hade och jag minns när hon berättade det där.
Jag älskar din blogg och jag hoppas det var okej att jag snodde din header för att berätta för alla mina bloggläsare hur bra du är.
Det är så himla fint att trilla in här varje morgon, dag och kväll. Du för mig är en sådan stor inspiration när det kommer till att kännas vid livet. Känna kärlek och uppskatta den. Leva för kärlek.
Så himla fint.
Den sista kommentaren var värd sin vik i guld. ”Och så spann han.” Klockren. Vem vill inte ha en spinnande pojkvän som klappar ens säl liksom .. ? =) Fint.
Vad glad jag blev nu när jag såg att min kommentar (den om gener) var med bland alla de andra fina kommentarerna. Det är ungefär det enda positiva med den här morgonen, jag befinner mig i fjällen och det regnar. Hurra
.
Boken heter förresten “Mannen bakom masken” och handlar om Fantomen på Operan. Författaren heter Nånting Keys.
/Ylva (den här gången med rätt bloggadress…)
Vad glad jag blev nu när jag såg att min kommentar (den om gener) var med bland alla de andra fina kommentarerna. Det är ungefär det enda positiva med den här morgonen, jag befinner mig i fjällen och det regnar. Hurra.
Boken heter förresten ”Mannen bakom masken” och handlar om Fantomen på Operan. Författaren heter Nånting Keys.
Jag är kär!
Gud så fånigt.. Jag gillar verkligen inte katter, tänker på sådana där glaskatter som finns på alla loppisar. fult!
Hej, du är fin. Och din blogg med. Men du vet du ju kanske redan. Fast äsch, jag ville ändå säga det till dig en gång till. Hej då
Hej Sandra,
Det är många tjejer som skriver till dig med sina problem, det tycker jag är underbart. Du kan hjälpa och det är härligt att du har blivit ett stöd för andra. Många gånger har frågor handlat om svartsjuka. Jag själv har varit drabbad av andras svartsjuka sen jag var tonåring. Jag vet faktiskt inte varför, eller jo det har sen jag varit tonåring oftast handlat om killar som har gett mig uppmärksamhet. Tjejer har i sin tur många gånger skadat mig, förlorat endel vänner genom åren på det viset. Men jag har aldrig tagit någon väns kille eller något sådant. Dom mådde inte alltid så bra. Någon hade väldigt dålig självkänsla, en annan hade bullemi. Idag är dom dock friska och mår bra, det mesta är glömt och jag är glad för deras skull.
Jag vet inte varför jag skrev detta just nu, kanske för att jag hoppas att tjejer där ute ska hitta styrkan inom sig och stötta varandra istället för att förpesta varandra. Inte ge varandra ångest och hat. Det blir lätt en ond cirkel om man inte inser att det är något annat som tynger än som man borde ta tag i.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/svartsjuka-ar-inte-karlek-utan-radsla
http://web4health.info/sv/answers/life-jealousy-ssri.htm
http://www.psykologitest.se/test/svartsjuka.php
http://www.kvinnofridslinjen.se/om-vald-mot-kvinnor/index.php?gclid=COCL2bfk26YCFcIj3wodazyp0g
Svartsjuka grundar sig på osäkerhet och en rädsla, man kan komma över det. Jag har läst mkt om detta då andras svartsjuka berört mitt liv att jag tillslut tagit skada själv och mått dåligt, ångestladdat dåligt. Kanske någon av dina tusentals läsare därute känner igen sig? Tips, prata med kvinnojouren eller skolsköterskan. Bär inte allt inom er.
Må väl
Kram
/Anonym
tänker på dig sandra när jag tänker på mitt favorit citat av carrie i SATC ”never settle for anything less than butterflies” det känns lite som dig o vinden.. ni bara bubblar fjärilar ! hoppas de värmer lite i all saknad och tack för att dina inlägg värmer i denhär (förjävliga) svenska kylan! kram !
Här är någonting som också är fint! http://www.youtube.com/watch?v=uF7EgcetIaI (världens sötaste lemur)
vilka genomsöta anekdoter. Alla de kommentarer du får borde sammanställas till en sagobok.
vackert!
Här är ju grejen. Vi älskar varandra, vi är lite sådär hemskt konstigt perfekta ihop. Jag vet det för varje gång vi gör slut så är det som om en del av mig slocknar och varje gång jag ser honom är det en cirkus i min mage som håller mitt hjärta i varv ca 90 slag i minuten, vilket är hemskt mycket när man sitter ner och inte springer på ett löpband. Och jag har faktiskt mätt det och det är sant att han bokstavligt talat höjer min puls. Han luktar så himla gott och han dansar med mig mitt ute på gatan framför guben som spelar dragspel och han bryr sig inte om att alla tittar på. Och han går på bio med mig för att han vet att jag älskar film och han hjälper min syster med hennes svåra mattetal och han får mig att skratta när jag får mina hemska panikångestanfall. Och han drog ur mig ur min hemska fas i livet när allt var konstigt. Och han hånglar upp mig på nyår när han är jättefull och vi ska låtsas vara bara vänner och säger att han inte vet hur vi ska göra. Och jag låtsas vara lyckig utan honom men gråter floder inne på mitt kontor när jag jobbar jour eftersom vi gör slut alltför ofta, som vanligt de senaste tre åren. För att vi har politik och religion mellan oss. Och det vore bäst för alla andra om vi inte hade hittat varandra men universom ville tydligen annat…
Kram på dig Sandra och tack för en underbar blogg…
Åh, vad roligt att min kom med!
Vad fint det känns att ha fått dig att le, Sandra!
Kram!
åh så söta kommentarer! älskar den med google maps och kaninen! haha den fick mig att skratta
hej Sandra!
jo, jag bara undrar; hur gör du dina gif-bilder? använder du eller bara vet du kanske något bra program man kan ladda ner eller någon bra sida direkt på nätet? skulle vara så himla fint att veta!
åh jag drömde att jag träffade dig i natt!! du var på väg till jobbet med en massa vänner i new york. och helt plötsligt gick jag på en bro och där gick du med. och så vågade jag säga att jag läste din blogg och tycker den är så himla fin. och log en massa. sen var jag någon annanstans. hehe kul.
så härliga människor det finns runt om i världen. Vad glad du måste vara över att de läser din blogg så du (och vi andra) får ta del av allt.
Så fina kommentarer du får! 🙂
Hej jag har precis börjat läsa din blogg och jag måste säga att jag älskar den!! Du verkar vara en väldigt härlig människa! Fortsätt vara super bra 🙂
Och när jag läste den sista föll en glädjetår, va fint!
åh vad sött!
Åh snälla rara Sandra skulle du inte kunna lägga upp en sminkguide? Det skulle göra mig så hemskt glad 🙂
Puss och kram
Agnes
Hei Sandra.
Nå har jeg spart dine ”poster” på bloglovin siden søndag, bare for at jeg visste at jeg kom til å trenge en liten pick-me-up mot slutten av arbeidsuken. En dag igjen, så er det helg, bursdag og hurra!
Takk for… deg! Rett og slett!
Stor klem
rubriklåten är den mest spelade av alla i min ipod.
den är både eufori och depp för mig och bara underbar. skrika och hoppa sig svettig till den på konserten var fantastiskt.
håkan är kärlek.
Funkade på mig med!
Jag visste från början att min pojkvän var perfekt för mig. Men då och då gör han små saker som förstärker den känslan.
Som den gången vi stod i hans kök och han lagade oss middag, och han sa: ”Ska vi dansa?” Då jag nickade sa han: ”Ställ dig på mina fötter!” Så ställde jag mig på hans fötter och gungade fram och tillbaka, runt, runt medans han höll om mig hårt, hårt och hittade på någon löjlig sång om något löjligt som får mig att skratta inifrån och ut. Då känns det som vi är i en helt annan, magisk värld där bara han och jag och lycka existerar och jag känner mig som om jag lyser. Skiner.
När han gör sådana saker vet jag att jag aldrig frivilligt kommer kunna låta honom gå.
Vore kul att se vilka trottoarer det är i Dublin.
Älskar Dublin, bodde där själv ett tag 2006.
Underbara kommentarer. Hur ska man någonsin kunna toppa det?
tack, det där gjorde mig glad(are)!
Blev lycklig när jag såg din fina rubrik. Den låten betyder så otroligt mycket för mej. Min älskade sjöng den för mej dagen vi blev tillsammans och den får hela mej att pirra till varje gång jag hör den.
Jag tycker om din blogg så himla mycket! Du verkar vara en otroligt fin människa Sandra!
Finaste kommentarerna någonsin, de borde sammanställas till en liten bok!
mysiga kommentarer. blev glad av alla! fint såhär en torsdags kväll
Åh, vilka fina och finurliga kommentarer. Jag har ofta tänkt att om vi människor skulle vara så mycket finare om vi kunde spinna. Det hade varit så mysigt.